[Hemsida] [Brf-direkt] [Skicka vykort] [Tipsa ditt nätverk]

I Sverige började våren 1990 och våren år 2000 på samma sätt. Våren inleddes med en krasch! Men medan vad som hände våren 1990, hade stor betydelse för hela Sveriges ekonomi och framtid, fick vårens händelser år 2000 stor betydelse för IT-sektorn i hela världen.

Vad som hände den 1 februari 1990 var att samtliga svenska affärsbanker inte längre uppfyllde sin lagstadgade kapitaltäckningsgrad. Två av de svenska krisbankerna, Gota Bank och Nordbanken var så illa ute att de var skyldiga att begära sig själva i konkurs. Men i stället för att begära sig själva i konkurs, skyllde krisbankerna sin egen obeståndssituation på sina kunder och begärde i stället kunderna i konkurs.

Följden blev att 60.000 friska företag fick sina krediter uppsagda alldeles i onödan. Den svenska statsskulden ökade med astronomiska ettusenmiljarder och 400.000 svenskar hamnade i en permanent arbetslöshetssituation.

Orsaken till krisbankerna Gota Bank och Nordbankens obeståndssituation i februari 1990 berodde på att bankerna inte längre uppfyllde Baselreglerna om kapitaltäckning. Från i mitten av 80-talet när regleringarna kreditmarknaden släppte hade man lånat ut för mycket pengar till ett fåtal stora fastighetsbolag. För de stora misstag som begick får nu hela svenska folket vara med och betala notan. 245 miljarder har redan tagits från pensionärerna pengar och mellan 70 -80 miljarder per år går åt för att bara kunna betala räntan på statsskulden!

Vad som inträffade i mars år 2000 var att vi såg slutet på den spekulationsvåg som följde av Internetboomen. Plötsligt började teknikaktierna på Nasdaq falla. Under april rasade Nasdaq med 25 %. De dotcomföretag som tidigare varit så haussade föll till sitt rätta värde. .Dotcomdöden svepte obarmhärtigt fram över både Europa och USA.

Bägge händelser visar på en marknadsbaserad finansiering helt utan kontakt med verkligheten. Girighet och spekulation var de viktigaste drivkrafterna. Dessa kortsikta spekulationer är dessutom skadliga för de entreprenörer som långsiktigt vill bygga upp företag.

Bankernas affärsidé med att låna ut pengar till inköp av fastigheter, genom att medvetet göra sig skyldig till vårdslös kreditgivning, långt över vad fastigheterna kunde generera i intäkter, var således för att öka värdet i bankaktierna. Bankernas ägare, tillät sig således att spekulera med spararnas pengar, för att berika sig själva och sedan låta allmänheten och bankkunderna betala notan.

Investerarnas affärsidé att låna ut pengar till dotcombolagen var att så snabbt som möjligt börsintroducera bolagen för att sedan snabbt gå ur affären och kamma hem vinsten på småspararnas bekostnad! Likheten med den tidigare spekulationsbubblan och Internetbubblan är många.

Robert Weils bolag Proventus som vid denna tid ägde aktiemajoriteten av Gota Bank var att genom ökad utlåning så snabbt som möjligt kortsiktigt öka värdet i banken för att sedan sälja med god förtjänst. Vinsten i samband med försäljningen av aktierna i Gota Bank blev närmare en miljard! Institutionella investerare hade också sålt när kurserna stod som högst i början av år 2000. Bure sålde snabbt av sina aktier i Internetkonsulten Framfab för 1,2 miljarder, varav 1,1 miljard blev ren reavinst !

Den fråga som jag vill ställa hur det kan vara möjligt att analytiker och revisorer kan medverka till fiktiva värderingar av fastigheter och bolag får åstadkomma denna stora samhällsekonomiska skada, utan att någon vare sig agerar eller vidtar åtgärder för vad som skett? I det långa loppet måste väl ageranden av dessa slag betraktas som både bombat och osmart! För att inte säga samhällsfientligt och i vissa fall kriminellt.