[Hemsida] [Brf-direkt] [Skicka vykort] [Tipsa ditt nätverk]

Tre år är lång tid att vänta på sin dom skriver Dagens Industri ( DI ) i sin ledare den 16 januari som handlar om mäklaren i Nordbanken som spekulerade bort 290 miljoner kronor i Nokiaaktier, och som satt häktad i fyra månader, för att därefter frias.

Efter att ha tagit del av hela chefrådmannen Rolf Nötebergs dom i Nordbankenmålet måste jag i detta mål uttrycka min beundran för domstolens arbete, och för alla de klargöranden som framkommer i detta specifika brottsmål. Om Nötebergs kollegor, inom sektorn för tvistemål några kvarter bort skötte sig lika snabbt och bra, skulle antalet tvistemål vid Stockholms tingsrätt kunna fördubblas.

Men sanningen är att de flesta domare som arbetar med ekonomiska tvistemål är mindre kompetenta i ekonomiska mål, än den åklagare som i Dagens Nyheter ( DN ) den 15 januari utsätts för Nötebergs ringaktning i Nordbankenmålet. Den domarkritik som Rolf Nöteberg framför, är att ekobrottsåklagarna inte håller måttet.

Även Lars Korsell hos Brottsförebyggande Rådet känner igen diskussionen om ekoåklagarnas bristande kompetens. Men samma sak kan sägas om de flesta domare som hanterar ekonomiska tvistemål ! De har ofta inte någon som helst ekonomisk utbildning och lyssnar därför mer på vad bankernas försvarare anför i målet än vad bankkunderna har att säga.

Många av de stora processer som jag tagit del av i tvistemål mellan bank och kund, varar heller inte bara under tre år, utan snarare under minst tio år eller mer, beroende på att domstolen inte tar upp alla frågorna i målet i enlighet med Europakonventionens tillämpning, som numera ingår i den svenska lagstiftningen.

Inte heller tar domstolen, på det vis som man gjorde i Nordbankenmålet hänsyn till att vittnesmålen från bankanställda chefer ofta ändras. Precis som i detta mål gränsar många vittnesmål till ren mened, som egentligen borde beivras. Något som nästan aldrig sker. Detta trots att agerandena i samband med huvudförhandling i lägre rätt många gånger anmäls till både JK, polis och åklagare. Dessa agerar sällan för den skarpa kritik som domare utsätts för.

I stället för att hjälpa till i samband med editionsföreläggande för att en gång för alla fastställa när bland annat Gota Banks och Nordbankens egentliga obeståndssituation inträffade, verkar det som tjänstemännen, åtminstone vid Stockholms tingsrätt fortsätter att skydda bankerna på bankkundernas bekostnad.

I Nordbankenmålet delar jag helt författaren Carlösten Nordmarks inställning att "Nordbanken och polisen har mosat en människa". ( Expressen den 11 januari ) I likhet med Nordmark frågar jag mig också varför polis och åklagare så snabbt och okritiskt ställde upp med utredningsresurser till bankens hjälp ? Varför fick banken själv fick välja och redigera de bandade samtal som sedan användes som bevis mot mäklaren ?

I den undersökning som jag själv lät genomföra i Stockholms tingsrätt i samband med bankkrisen ( 1987 - 1993 ) kunde jag konstatera att Nordbanken ensam var involverad i mer än 2000 mål mot sina kunder, bara i Stockholms tingsrätt. Vad kostar inte, dessa många gånger onödiga tvister, det svenska samhället ?

Bara notan till försvarsadvokaten i Nordbankenmålet gick på 2,6 miljoner kronor !

Den fråga som jag också ställer mig är varför massmedia inte riktar samma skarpa kritik mot domstolarna för alla processer som kan fortgå år in och år ut, bara för att tjänstemännen vid våra avdelningar för tvistemål aldrig tar ställning till alla frågor som kommer upp i rätten som de borde !