Sverige behöver nya lagar för att säkra yttrandefriheten på nätet. I dag dikterar i stället multinationella jättar villkoren för vad som får sägas på internet. Nu hotas Flashback av censur från utländska multinationella företag.

Enligt svensk lag får Posten inte lägga sig i vad som skrivs i de brev som företaget skickar. Telebolag får inte heller lägga sig i det som sägs via telefon. Ganska logiskt, om man vill ha yttrandefrihet. Säger man något dumt, gör något olagligt, då finns det lagar som reglerar detta. Det är varken Postens eller telebolagens uppgift att agera vare sig polis eller utgivare. Så är det dock inte längre på den svenska delen av internet.

En av Sveriges största nyhetskanaler, Flashback, med ett nyhetsbrev som når 100 000 prenumeranter och en portal som enligt opinionsinstitutet Sifo hör till landets 30 mest besökta webbplatser har nu stängts av från internet.

Men Flashbacks verksamhet har inte stoppats genom dem eller interimistiskt beslut meddelat av domstol. I stället förbjuds webbplatsen att vara verksamma på internet indirekt genom att ett fåtal företag i oligopolsituation gemensamt nekar Flashback internetkapacitet.

Det vi nu ser är censur av en annan typ än den man vanligen tänker på. I det här fallet är det inte storebror staten som klampar in och försöker krossa det fria ordet. Vad vi ser här är istället hur "fria aktörer" på en fri marknad kringgår lagstiftningen och tar lagen i egna händer.

Stillatigande ser Sveriges regering på när företag som KPNQwest, MCI, WorldCom/UUNET och nu senast Tele1 Europe våldför sig på den svenska yttrandefriheten.

Det började med att företaget KPNQwest i slutet av september nekade Flashback internetkapacitet, trots att det fanns ett giltigt treårsavtal med deras återförsäljare. I början av oktober tecknade Flashback ett nytt avtal med företaget Telebudget. Mindre än en vecka senare meddelar deras internetleverantör Tele1 Europe att man stänger av Telebudget inom 24 timmar om de inte stänger Flashbacks webbplats.

Pelle Hjortblad, VD för Tele1 Europe, säger till Resumé att företaget har gjort en affärsmässig bedömning av de kommersiella riskerna av att ha respektive inte ha kvar Flashback i sitt nät.

Men Flashback var inte kund hos Tele1 Europe, och Telebudget hade inget avtal med Tele1 Europe, där man förbjöds att ha Flashback som kund. Tele1 Europe gör i stället en affärsmässig bedömning. De konstaterar att det är lönsamt att bryta mot lagen. Och är lagbrott lönsamma, så är det kanske dags för lagstiftaren att se över lagen.

Under den sista veckan har även Telenordia, PI.SE (Cable & Wireless), Internet 5 och Global Tele Systems, GTS, anslutit sig till den grupp företag som vägrar leverera internetkapacitet till Flashback.

Det bästa lösningen på detta problem är att införa kontraheringsplikt för internetleverantörer. En sådan leder till att internetoperatörerna inte får neka någon att köpa access till internet. Det innebär dessutom att ingen kan klaga på internetleverantörer för att de tillhandahåller tjänster där slutkundens material kan tolkas som stötande. Även om det kan tyckas naturligt att man ska få välja sina affärspartners är det knappast fallet för den som tillhandahåller en begränsad nyttighet i en oligopolsituation. Det är nu också uppenbart att företagen inte själva klarar av att reglera denna situation.

Fallet Flashback har även ett stort symbolvärde och handlar ytterst om vem som ska avgöra vilken information som får finnas i den nya offentlighet som har uppstått i och med IT-samhällets framväxt.

Jan Axelsson
redaktionen@fti.se
08-50624500