Pul är ett inslag i ett nytt repressivt mönster. Tryckfrihetsförordningen, som ska skydda grundläggande fri- och rättigheter, skjuts full av hål. Varje ny moralpanik utlöser nya kanonader, som i efterhand, när sansen infunnit sig, visar sig oövertänkta. Men hålen är kvar. Och det är just mot Internet som siktet ofta varit inställt. Där finns ju bevars ingen kontroll och vem som helst kan skriva vad som helst.

En gång var tryckfrihetsförordningen ett bålverk. Nu liknar den alltmer ett skadeskjutet rundningsmärke. En imaginär Maginotlinje som ligger där den ligger medan kriget pågår på annat håll. Hunnerna strömmar förbi vid sidan om. Civilbefolkningen är oskyddad.

Upphovet till Pul var ett EU-direktiv. Det tvingade inte något av medlemsländerna till att införa en en så repressiv lag som Pul. Lagstiftningen skulle anpassas efter nationella förhållanden. Tyvärr är rådande nationella förhållande i Sverige att diffusa ändamål helgar förkastliga medel.

Så Pul blev som slime. Man kan åstadkomma vad som helst, bara man är beredd att två sina händer. Lagen är en amorf gummiparagraf som gör varje hemsideskonstruktör till en potentiell brottsling. Svenskar med hemsidor är uppradade som på en skjutbana. Åtminstone kan Pul tolkas så. Men exakt hur Pul ska tolkas är ännu inte klart. Och det är heller inte klart om Pul står i överensstämmelse med Europakonventionen.

I rapport i förrgår gavs ett rörande, eller upprörande, exempel på hur osäkert rättsläget är. En journalist ringde upp Datainspektionen för att få ett råd. Hon låtsades vara en lärare som ville lägga ut skoluppsatser på nätet, skrivna av hennes elever. Men gick det för sig? Uppsatserna innehöll ju namn på, och kritik mot, politiker. Efter mycket hummande och oprecisa frågor om innehållet blev det svävande svaret från Datainspektionen:

- Jag skulle vara lite försiktig eftersom det är oklart.

Skolbarns uppsatser är alltså potentiella lagbrott. Hur det förhåller sig är omöjligt att veta på förhand. Det får prövas i domstol. Potentiella förbrytare är också varje annan medborgare som försöker driva opinion över nätet. Utom om det rör sig om journalistisk och konstnärlig verksamhet. De har fått ett undantag, och andra medborgerliga rättigheter än de andra medborgarna. Men definitionen av vad som journalistisk eller konst? Också oklar.

Så Pul tillåter statsmakten att fiska med finmaskiga nät. Man kan välja och vraka och plocka ut de misshagliga. I dagens samhällsklimat drabbar det inte så många. Det blir en och annan Börje Ramsbro som åker dit, som har blivit anmäld av en av de nämnda. Men i bistrare tider kan statsmakten själv spatsera över webben och som en giftspindel tysta kritiker och andra obehagliga typer. Ett digital motsvarighet till utegångsförbud kan införas över en natt utan att lagen egentligen behöver förändras. Bara tillämpningen.