"Varje medborgare är gentemot det allmänna tillförsäkrad yttrandefrihet; frihet att i tal, skrift eller bild eller på annat sätt meddela upplysningar samt uttrycka tankar, åsikter och känslor." Så står det i regeringsformen. Liknande bestämmelser finns i andra grundlagar som reglerar tryckfrihet och yttrandefrihet i radio och tv.
Får man säga eller skriva vad som helst? Får man till exempel sätta upp en dekal på bakrutan på bilen där det står: "Rädda en varg, skjut en same!" Ja, det menar en åklagare i Stockholm. "Förutsättningar att styrka brott föreligger inte", tyckte åklagaren och brydde sig inte om att inleda förundersöikning. Nu har anmälan dessbättre slussats vidare för utredning hos justitiekanslern eftersom tryckfrihetsförordningen kanske är tillämplig.

Svaret på frågan är hur som helst att yttrandefriheten har sina gränser. Hets mot folkgrupp, som same-dekalen är ett exempel på, är alltid straffbart. Sker det i exempelvis en tidning är det ett tryckfrihetsbrott och då straffas den ansvarige utgivaren.
Man kan inte begå brott mot rikets säkerhet i skydd av yttrandefriheten och inte heller förtala människor.
Men kan man gömma sig bakom tryckfrihetsförordningen och hota dem vars åsikter man ogillar? Ja, det tycks gå fint. Minns de skrämmande hotbilderna mot två journalister och en polisman som Aftonbladet publicerade för något år sedan. Upphovsmännen var nazister som ville skrämma meningsmotståndare till tystnad. Bilderna föreställde maskerade personer som pekade med skjutvapen mot de hotades bostäder.
Olaga hot är straffbart enligt en bestämmelse i brottsbalken. Men eftersom förevisandet av bilderna för de hotade utgjorde ett led i en publicering så var det tryckfrihetsförordningen och inte brottsbalken som gällde, konstaterade Högsta domstolen, och i tryckfrihetsförordningen finns inte olaga hot uppräknat i den så kallade brottskatalogen. Alltså frikändes nazisterna.
Undrar vad Europadomstolen skulle säga om saken. Kanske att Sverige inte lever upp till Europakonventionens artikel 8, som garanterar envar rätt till skydd för sitt privat- och familjeliv och skydd för sitt hem.

Får man tycka vad som helst? Svaret är att det går bra. Åsiktsförbud har vi inte. Vi ska inte införa det heller. Yttrandefriheten ska vi behålla men fortsätta att diskutera dess gränser.
Ett försök till en sådan diskussion förekom häromdagen i en rättegång i Stockholms tingsrätt.
En miljöaktivist vid namn Linus Brohult stod åtalad för uppvigling. Enligt åklagaren hade han gjort sig skyldig till brott genom att uppmana människor att på olika sätt förstöra vägmaskiner och arbetsredskap för att förhindra vägbyggen i Stockholmsområdet.
I slutet av rättegången tillfrågades den åtalade på sedvanligt sätt om han själv ville säga något avslutningsvis. Efter en kortare inledning sa Brohult: "Den här rättegången handlar om yttrandefrihetens gränser." Då avbröts han av rättens ordförande, chefsrådmannen Gillis Zingmark, som slog fast att det inte var fråga om ett tryckfrihetsmål.
"Nej, men rättegången handlar om yttrandefrihet", svarade Brohult.
"Vill du tala om yttrandefrihet så får du vara tyst", förklarade Zingmark.
För min egen del tar jag skydd av tryckfrihetsförordningen och yttrar följande: "Herr domare, en fullträff!"

Claes Borgström,
advokat