Yttrandefrihet. I EU:s rambeslut om kampen
          mot terrorismen finns en definition, som riskerar att urholka kärnan i demokratin:
          möjligheten att driva opposition och opinion. Auktoritära regimer kan glädjas
          åt EU:s beslut.
          
          Det är något lurt med vårt sätt att hantera
          de värden, bland dem yttrandefriheten, som är viktigast för oss. Vi
          gör förluster utan att fatta hur det har gått till.
          Brådska hos beslutsfattare och förströddhet
          hos andra hjälper till. Rambeslutet om kampen mot terrorismen, som
          på nolltid har förhandlats fram inom EU:s ministerråd, kan bli ett
          exempel på den sortens förluster.
          
          Vi har alla på våra näthinnor kvar
          bilderna av trafikplanen som flög in i tvillingtornen på Södra
          Manhattan. Vi ska ha dem kvar där. Terrorismen är ett extremt hot
          mot oskyldiga. Terrorismen är också ett hot mot rättsstaten och det
          öppna samhället.
          
          Därför mobiliserades vi alla till försvar av
          bådadera. Om vi ska lyckas eller misslyckas i det försvaret beror
          inte minst på vad vi själva gör med rättsstaten och det öppna
          samhället som svar på hotet. Och på vad andra gör för vår
          räkning.
            
          I centrum för EU:s rambeslut om kampen mot
          terrorismen finns en definition. Enligt den ska varje medlemsstat se
          till att ett antal listade brott betraktas som terroristbrott - för
          hårdare bestraffning - om de kan allvarligt skada ett land eller en
          internationell organisation när syftet är att:
          allvarligt skrämma en befolkning
          otillbörligen tvinga ett offentligt organ (Government)
          eller en internationell organisation att utföra eller att avstå
          från att utföra en viss handling
          allvarligt destabilisera eller förstöra de
          fundamentala politiska, konstitutionella, ekonomiska eller sociala
          strukturerna i ett land eller i en internationell organisation.
          
          Utanför själva definitionen finns i ett
          rådsuttalande tolkningsföreskrifter. Definitionen får enligt
          föreskrifterna inte uppfattas så att de som under andra
          världskriget försökte bevara eller återställa de demokratiska
          värdena i efterhand skulle kunna betraktas som
          "terrorister". Läs: motståndsrörelserna under nazismen.
            
          Inte heller får definitionen tolkas så att den
          på terroristgrunder diskriminerar dem som nu utnyttjar sin
          fundamentala rätt att manifestera sina åsikter, även om de beter
          sig olagligt när de gör det. Läs: protester som spårar ur.
          
          Man kan tycka att det är bra att de här
          tolkningsföreskrifterna finns. Men intressantare är att direktiven
          för den rätta tolkningen av definitionen alls behövs! Det måste
          vara fel på en terroristdefinition, som ens teoretiskt kan tänkas
          inkludera motståndarna mot Hitlerväldet.
          
          För all lagstiftning som rör vid våra fri-
          och rättigheter gäller att dessa måste garanteras också i
          orostider och skymningslägen. Där finns den viktigaste poängen med
          garantierna. Det visar behandlingen av de tre svenskar av somaliskt
          ursprung som utan rättslig prövning berövades grundläggande
          livsbetingelser. Rättsstaten tog stryk.
          
          Vi kan inte förlita oss på vad som finns i
          definitionens omgivning, på bekännelser till samma fri- och
          rättigheter och på ett tolkningsuttalande till deras förmån. Vi
          måste värdera definitionen avskalad.
            
          Hur mycket betyder verbens följeslagare
          "allvarligt" och "otillbörligen" i orostider och
          skymningslägen, då allt ter sig allvarligt och det mesta
          otillbörligt? Låt oss göra experimentet att stryka de orden, ta en
          lov runt skrämselsyftet och därefter klyva definitionen. Vad får vi
          då?
          
          Jo, på den ena sidan lagbrott och på den andra
          sidan aktiviteter som hör till kärnan i en öppen demokrati:
          opposition och opinion för förändring. Det som förvandlar brott
          till terroristbrott, att bestraffas hårdare, visar sig vara att de
          riktar sig mot status quo, mot dagens samhälle eller mot
          förhärskande uppfattningar om hur jordklotet ska rulla vidare.
          Undra sedan på att organisationer för
          mänskliga rättigheter har varnat och att förhandlarna har upptäckt
          ett behov av tolkningsföreskrifter!
          Om möjligt mer besvärande är att definitionen
          kan vara särskilt användbar för auktoritära eller diktatoriska
          regimer. Här finns inget tjafs om statsterrorism.
          
          Risken är uppenbar att förtryckarregimer
          tillägnar sig EU-definitionen och utnyttjar den i sina egna krig mot
          "terrorister".
          
          De kan ha känt en lockelse redan för två år
          sedan när FN - i konventionen om bekämpande av finansiering av
          terrorism - delvis använde sig av liknande ordalag.
          Men FN definierade inte begreppet
          "terrorism", ett laddat begrepp som inbjuder till en
          exploatering. Om hur en sådan definition ska se ut har enighet inte
          uppnåtts. Kanske just på grund av risken för ett missbruk i
          förtryckets tjänst.
          
          I en från EU lånad definition - med anpassad
          brottslista - kan man koncentrera sig på det för våldsregimen
          väsentliga, på försök att tvinga den till demokratiska reformer
          som den inte vill genomföra eller till att avstå från ett förtryck
          som den vill fortsätta att utöva. Försök att rubba givna
          auktoritära strukturer, t ex genom att bilda fria fackföreningar,
          kan kvalificeras som terrorism. Så var det inte tänkt!
          Definitionen av terrorismen ska gälla i den
          demokratiska Europeiska unionen. Det har vi förstått. Men principer,
          även haltande principer, har en benägenhet att vandra över
          gränser.
          
          Inte heller inom EU - Sverige inbegripet -
          är de demokratiska värdenas framtid tryggad. Den svenska riksdagen
          ska behandla ministerrådets rambeslut om kampen mot terrorismen. Då
          får vi veta hur den tar sitt ansvar.
          
          Percy Bratt, advokat 
          
          
          Arne Ruth, publicist
          Hans Schöier, 
          publicist