I oktober 1997 för mer än tre år sedan - skrev jag en debattartikel i Svenska Dagbladets näringslivsdel och anklagade regeringen för att ha gett ett ockerbolag tillstånd att bedriva bankrörelse. Bolaget jag avsåg var GE Capital Finans. Det ingår i en USA-baserad koncern, General Electric, som i sin mångförgrenade verksamhet skriver leasingkontrakt med exempelvis kommuner och landsting och ger lån med ockerränta till privatpersoner.
   Regeringen hörde inte av sig men i flera veckor fick jag brev och telefonsamtal från människor som råkat illa ut. Jag fick också kontakt med konsulten Lennart Strand, som innehar byrån onexeno i Falsterbo. Han har sedan flera är tillbaka i en lång rad fall lyckats påvisa att ett systerföretag till ockerbanken tagit ut oskäliga leasingavgifter på bilar, kontorsmaskiner, datorer och andra apparater. Ibland går ärendena till domstol men oftast gör företaget upp i godo och betalar tillbaka miljonbelopp som de säger sig ha fakturerat "av misstag".
   Här är exempel på kommuner som fått tillbaka många miljoner kronor på ränteskruvade kontrakt: Stockholms stad, Helsingborgs stad. Örebro läns landsting, kommunerna Filipstad, Kävlinge. Klippan, Varberg, Malung, Ödeshög, Habo, Falköping, Partille och Landskrona.
   Riksbyggen är ett företag som fått tillbaka massor med pengar liksom Fiskeby och Kronfågel. Lennart Strand har haft en ivrig brevväxling med Justitiedepartementet och hävdat att det svenska samhällets kostnader för Finaxlån, snabblån och telefonlån är enorma.
   Så här skriver han: "Ett av bolagen - Finax - tar inget som helst ansvar utan låter domstolar, kronofogdemyndigheten, rättshjälpen, Finansinspektionen, Konsumentombudsmannen, skuldsanerarna, skattemyndigheten etc i stort sett jobba gratis för att dels upprätthålla marknaden och sälja ännu mer och dels för att driva in problemkrediter på otroliga -1397 850 000 kronor."
   Lennart Strand menar att om staten i lagstiftning fastställde ett räntetak på 8 % över diskontot skulle marknaden bli ointressant för lånehajarna. Som det nu är tar bolagen ut 33% och lägger ränta på ränta. Deras kunder är främst kreditsvaga personer som inte kan få låna i en seriös bank och de går snabbt ner sig i skuldträsket.
   Själv anser jag att myndigheterna hållit fingrarna i styr på tok för länge när det gäller verksamhet av det här slaget. På Internet kan man till och med hitta långivare som riktar sig till personer som beviljats skuldsanering!
   Ett postorderföretag, Ellos i Borås, skickar med en bilaga i sin katalog: "Förstärk familjens ekonomi! Låna tryggt och säkert upp till 20.000." Den effektiva räntan är 34 procent. Ingen familj förstärker sin ekonomi genom att låna pengar till sådan ockerränta!
   Men kanske börjar det röra sig i den tröga statsapparaten. Konsumentpolitiska kommittén har föreslagit att regeringen ska ge Konsumentverket i uppdrag att ta reda på varför konsumenter tar lån med mycket höga räntor och att föreslå åtgärder för att komma till rätta med problemet. Förslaget kommer eventuellt med i den konsumentpolitiska proposition som regeringen ska lämna till riksdagen senare i år.
   Hur kan det komma sig att konsumenter tar lån med mycket höga räntor? Den som ställer en sådan fråga har aldrig upplevt ekonomisk förtvivlan och kan inte föreställa sig hur det är. När man inte ser någon annan väg ut ur de ekonomiska svårigheterna än att låna och vanliga banker säger nej. När 375 kronor i månaden i tolv år verkar vara ett rimligt och överkomligt pris att betala för att enkelt och snabbt få ett lån på 25 000 kronor.
   375 kronor i månaden i tolv år blir 54 000 kronor.
   Hallå, regeringen! Föreslå att riksdagen lagstiftar om räntetak. Gör det nu!

May Engvall
Katrinholm