Den så kallade floaten får inte bankkunden någon del av, det är bara bankerna som kan räkna sig denna ränta till godo.
   För den enskilde bankkunden är beloppet så litet, att ingen bryr sig om att bråka. Men sammantaget blir det stora belopp, mycket stora belopp. Problemet är väl känt men ingen tycks förmögen att ändra på det. Bankerna vill inte, och Finansinspektionen verkar i det här fallet stå handfallen.
  Men nu skymtar en lösning vid horisonten. Den nye justitieministern funderar just på arvet från företrädaren. Det handlar om en processuell reform, som skulle ge de många små större tyngd att i domstol kräva sin rätt. Förslaget om så kallad grupptalan lades fram i ett betänkande redan 1994, men har fördröjts bland annat för att det har väckt näringslivets vrede. De stora grabbarna vill inte att balansen ändras till deras nackdel. Hotbilder med felaktiga jämförelser med USA (class actions och skyhöga skadestånd i juryrättegångar) målas upp.
   Ett av de senast vädrade argumenten är att garantierna är för svaga, för att den enskilde lille inte mot sin vilja ska dras in i en process. Invändningarna är inte hållbara. Men den som driver kampanj i ett högt tonläge kan ibland lyckas. Det bör inte få ske här. Socialdemokraterna tilltalas av förslaget, för det värnar om de små och om en klassisk skyddsgrupp, nämligen konsumenterna.
   De borgerliga är förvirrade. Ska man stödja ett förslag som s är för, men näringslivet är emot? Till bilden hör också att rättegång i Sverige inte ses som en naturlig väg att få sin rätt fastlagd. Det ska helst ske på politisk väg. Den processbenägne var oftast illa tåld i bondesamhället. Rättshaverist är ett ord som saknar bra motsvarighet i andra språk, men säger en del om den svenska mentaliteten på området.
   Svenskar har alltför länge fått finna sig i kollektivt burna rättigheter, eller politiska löften – även i lagstiftningsform – som visar sig svåra att verkligen genomdriva. Rätten till god sjukvård är en sådan. När övervägde du senast att stämma ditt landsting när vårdgarantin inte uppfylldes?
   Här öppnas nu genom grupptalan en möjlighet för den enskilde att få processuella muskler genom ett större flertal. Den enskilde väljer själv om han vill delta, och kan hoppa av om han vill, utan risk för kostnader.
   De borgerliga partier som inte vill stödja denna ordning får finna sig i att inte bli tagna på allvar, när de i andra sammanhang predikar den enskildes rätt. För det kan väl inte vara så att de, särskilt moderaterna, faller pladask för den lobbying som storföretagen och med dem förbundna affärsjuridiska advokatbyråer driver? Det vore patetiskt. Se till att förslaget om grupptalan antas, så att vi kan stämma bankerna och få vår rättmätiga del av floaten!

Krister Thelin