Pär Fjällström - Producent
I dag är EU en församling, som har allt större makt över oss alla 380 miljoner EU-medborgare. Vare sig det gäller handel, miljö, transport, hälsa, galna kor. Ja EU lägger sig i allt mer. Det är något som Börje Ramsbro i Stockholm fått erfara.
   Han är tidigare en framgångsrik företagare, som kom i kläm under bankkrisens år i början av 90-talet. Då lurade skojare av honom företaget och bankerna hjälpte till, ansåg han.
   Han ville använda sin grundlagstadgade rätt att säga sin mening om saken.

Börje Ramsbro
Vi var tre stycken som startade. Vi hade förlorat allt vad vi ägde och hade. Vi kunde då inte starta någon förening med omfattande kostnader, då fann vi att Internet var ett ypperligt instrument att redovisa hur bankerna uppträtt mot kunderna.

Pär Fjällström
Börje Ramsbro publicerade en hemsida på Internet, med namnen på de bankdirektörer han var kritisk till.

Börje Ramsbro
Sedan blev jag polisanmäld av en av de nya ägarna, för att jag skulle ha upprättat ett register. Han vände sig både till polisen och Datainspektionen, som tog direkt kontakt med mig och påtalade att det där var förmodligen ett brott mot datalagen och då bad jag dem att tala om vad det var för någonting. Dagen efter tog vi bort skampålen. Så jag följde deras instruktioner direkt. Men det räckte tydligen inte.

Pär Fjällström
Ramsbro dömdes för brott mot personuppgiftslagen. En ny lag, som bl.a. innebär att man inte får nämna namn på Internet utan att fråga berörda personer. Sidan betraktas nämligen som ett dataregister.

Men vad har lagen med EU att göra. Jo, den är en direkt följd av det EU-beslut, ett s.k. direktiv, som länderna måste rätta sig efter.
   Lagen anses numera så absurd, att Riksdagens konstitutionsutskott flera gånger krävt att regeringen med kraft ska verka för att direktivet skall ändras.
   Ännu ett byråkratiskt påfund i Bryssel, verkar det som. Men som vi snart skall se är det inte riktigt så enkelt. Vi skall se på hur lagen kom till..

Bryssel, EU-kommissionens hus. Det är kommissionen som lägger fram lagförslag och härifrån kom förslaget till ett direktiv om data- och personuppgifter för tio år sedan.

På andra sidan gatan, rådets byggnad. Detta högsta beslutande organ i EU, oftast kallat ministerrådet, består av medlemsländernas ministrar i olika sammanställningar. Ibland finansministrarna, ibland justitieministrarna o.s.v. Alla med rätt att fatta beslut för unionens räkning.
   De allra viktigaste frågorna avgörs av regeringscheferna vid s.k. toppmöten, som hålls några gånger per år. I alla stora frågor måste man vara överens. Så en sak kännetecknas alla dessa möten - förhandlingar.

Anna Lindh
 Då har något land positionerat sig i några frågor och så sitter dom och kör och kör och kör och tjatar och tjatar och tjatar samma fråga. Prövar kompromisser och diskuterar vid bordet och så närmar man sig någon slags slutuppgörelse och så till slut - och så kommer man och säger flera gånger under natten, det går inte och då spricker allting, och förhoppningsvis när allting är färdigt då säger de kvarvarande länderna ok vi accepterar den här kompromissen. Så blir det en kompromiss.  Sedan kan man fundera över hur klokt det är att fatta beslutet klockan fem på morgonen när alla är ganska utmattade och trötta och inte riktigt tänker klart.

Pär Fjällström
 Långt innan ministrarna träffats har tjänstemännen i Bryssel i månader förberett beslutet.
   Förhandlingar kräver kompromisser och kompromisser kräver slutenhet, och detta faktum kom att bli avgörande för personuppgiftsdirektivet i ministerrådet vintern 1995. Då hade Sverige precis gått med i EU.

Vad tyckte då Sveriges regering om personuppgiftsdirektivet. Ja, regeringen samråder alltid med riksdagens EU-nämnd. Här sitter riksdagsmän från alla partier. Det är någon slags MBL-förhandling, information och debatt och ständiga omröstningar.

Protokollen från mötena är offentliga så man kan här läsa vad regeringen egentligen tyckte om förslaget i februari 1995.

Byråkrat
Vi uppfattar detta direktiv  som en  onödig och byråkratisk omgång.

Men trots att man ogillade förslaget valde man att inte säga nej.

Efter som vi anser oss kunna leva med direktivet, finns det då inget skäl för en nejröst.

Pär Fjällström
Beslutet togs enhälligt i ministerrådet och därefter passerar det EU:s tredje maktinstans Europaparlamentet. De folkvalda som har rätt att säga nej till förslaget,  men också här gick det igenom. Och därmed hade Sveriges riksdag inget val utan tvingades att stifta en personuppgiftslag i enlighet med direktivet. En lag som kom direkt i konflikt med svensk grundlag och som nu ingen lägre vill behålla. Men det har också ifrågasatts om det kanske var Sveriges riksdag som tolkade direktivet onödigt hårt. Så förr eller senare kommer frågan att avgöras i en domstol. Långt från Sveriges gränser.

   Luxemburg, här ligger Europas mest okända maktcentrum EG-domstolen. Ja, den heter faktiskt så. Inte  EU-domstolen och den skall inte heller förväxlas med Europadomstolen för mänskliga rättigheter i Strasbourg. Det här är domstolen som tolkar EU:s lagtexter.

   Här bestämdes t.ex. att Sverige skulle få behålla sina speciella regler när det gäller Systembolaget. Men man kan inte klaga hit som privatperson. Däremot skall svenska domstolar fråga EG-domstolen när man är osäker på om de svenska lagarna stämmer med EG. Och domstolens beslut måste följas.

   Varje nation har en domare, Hans Ragnemalm har varit svensk ledamot sedan 1995 och han är medveten om den makt han har.

Hans Ragnemalm
Det är dramatiskt, man får tänka sig för, man får tänka på konsekvenserna när man dömer. Därför att en liten ynklig tvist, låt oss säga i Portugal, kan ge upphov till ett mål här, där en viktig principfråga kommer att avgöras och därmed är denna fråga löst över hela Europa och alla länder som har ett liknande problem får anpassa sin lagstiftning efter vår dom. Man skall inte tro att man sitter och avgör en liten fråga i en liten affär. Utan det kan bli en jättestor sak innan det är färdigt som kan påverka människor i hela Europa och som kan kosta staterna massorna av pengar.