Från en enda butik i Stockholm på 40-talet är Hennes & Mauritz i dag en europeisk klädesjätte. Den framgångsrika historien bakom det som blivit en vinstmaskin kan vi läsa i boken Handelsmännen av Bo Pettersson.

"Det största återtåget sedan Dunkerque", skrev de engelska dagstidningarna när den stora butikskedjan Marks & Spencer beslutade sig för att stänga alla sina butiker på den europeiska kontinenten våren 2001.

Nesan blev inte mindre av att denna engelska nationalklenod besegrats av både rörligare lokala krafter och en främlingslegion anförd av den spanska klädkedjan Zara och svenska Hennes & Mauritz (H&M), skriver frilansjournalisten Bo Pettersson i den nyutkomna boken Handelsmännen som berättar om hur Erling och Stefan Persson bar sig åt för att vidareutveckla sitt modeimperium.

Precis som med alla affärsidéer blir forna revolutionärer med tiden lätt trötta och övergödda och får svårt att entusiasmera en ny och yngre publik, vilket är det som banat vägen för Hennes & Mauritz skapare med sina okonventionella affärsidéer, både i Sverige och utomlands.

Att Marks & Spencer garanterat var "Made in Great Britain" och det envisa

fasthållandet vid dyra inhemska textilfabriker var en av orsakerna till varuhuskedjans nedgång. Det bidrog till att Marks & Spencer varken kunde hålla tillräckligt låga priser eller tillräckligt hög modegrad, vilket lämnade fältet fritt för nya H&M-liknande klädvarukedjor som Next, New Look och Matalan.

Samma år som Marks & Spencer uppvisade sitt sämsta resultat någonsin fick H&M upp farten ordentligt i Storbritannien. Redan vid detta årets slut skall det finnas ett sextiotal H&M-butiker i England med en beräknad försäljning på uppemot 4 miljarder kronor.

H&M störst i Sverige
Men det är inte bara i England som företaget lyckats bra. På analysföretaget Goldman Sachs har man redan noterat att försäljningen i H&M:s tyska butiker är mer än 50 procent högre per kvadratmeter än i Sverige. Det indikerar att H&M är ett av de få detaljhandelsföretag i världen som framgångsrikt lyckats exportera sitt koncept.

I Sverige har H&M länge varit störst, med 10 procent av marknaden, en position som man också har i Norge och Österrike - med 6,7 i vardera landet. I Schweiz, Danmark, Belgien och Holland ligger H&M på tredje till femte plats med andelar på 4-5 procent och nyligen har företaget också etablerat sig med flera stora butiker i New York.

Det var först i samband med företagets 50-årsjubileum 1997 som det också började stå klart för omvärlden vilken framgångs- och vinstmaskin som Erling Persson en gång konstruerat, och vilka värden den representerade i en värld där både modet och kapitalet internationaliserats, skriver författaren.

H&M har genom åren haft en vinstmarginal (resultatets andel av nettoomsättningen) på nära 6 procent före skatt, vilket är ovanligt bra för ett detaljhandelsföretag.

Den första halvan av 1990-talet upplevde H&M en nästan osannolik utveckling.

Försäljningen som var 5,5 miljarder 1989 hade fem år senare vuxit till 13,5 miljarder och vinsten tiofaldigades till 1,6 miljarder kronor.

Företaget har i likhet med sina större konkurrenter hårt kritiserats för att förlägga produktionen av kläder till länder som Bangladesh och andra låglöneländer. Men hade produktionen legat i Sverige, hade företaget gått i konkurs i stället för att fortsätta att vidareutvecklas.

På gott och ont medför ändå textilindustrins lokalisering till dessa länder en strimma av hopp för många av jordens fattigaste länder. Cirka 3 000 klädfabriker i Bangladesh med 1,5 miljoner anställda, står nu för tre fjärdedelar av Bangladeshs exportintäkter.

Ångrar börsintroduktion
Med sådan vinstmarginal och framgångar utomlands är det enda som grundaren Erling Persson ångrar att han i samband med generationsskiftet 1981-82 inte vågade ta bort H&M från börsen för att återigen göra bolaget helt familjeägt vilket hade varit en lysande affär, sett i ljuset av kommande två decenniers vinstutveckling.

Ännu bättre hade det varit om han avstått från att över huvud taget gå in på börsen 1974. Men det är lätt att vara efterklok. Aktieägarna som från början kunnat satsa på Hennes & Mauritz formidabla vinstutveckling har, till skillnad från gjorda investeringar i den nya ekonomins många IT-företag, i alla fall inte haft någon anledning att ångra sig, vare sig på kort eller lång sikt.

När företaget börsnoterades 1974 hade alla anställda förtur att köpa fem aktier till samma pris som övriga spekulanter, det vill säga 375 kronor, och kunde dessutom låna till drygt halva köpeskillingen av SE-banken som stod för emissionen.

De som nappade på erbjudandet behövde inte ångra sig. De som inte redan sålt av sina aktier hade våren 2001 aktier för cirka 3 miljoner kronor. De fem aktierna har genom ständiga uppdelningar (så kallade splittar) till 17 000 stycken!

Entusiasmen för vinstmaskinen H&M är begriplig när man ser vad ägarna hittills fått ut av sitt företag. Nästan oavsett vilken tidsperiod man mäter

så visar det sig att H&M levererat den högsta avkastningen (mätt som kursökning och utdelning) av alla svenska börsbolag.

Matnyttig läsning
Bo Pettersson har gått grundligt till väga, när han skrivit boken om Handelsmännen, som ger en både detaljerad och god information och matnyttig läsning, om både grundaren Erling Perssons och sonen Stefans arbete med utvecklingen av företaget Hennes & Mauritz.

Boken, som grundaren av företaget från början inte alls ville ha skriven, innehåller också flera intressanta perspektiv på hur det är att vara företagare i en allt mer internationaliserad värld.

Jag vill därför gärna rekommendera Handelsmännen för alla som arbetar inom affärsverksamhet, både inom detaljhandel och inom annan kommersiell verksamhet.