Titel: The coming collapse of China
Författare: Gordon G Chang
Förlag: Random House, New York 2001

Gordon G Changs nya bok The coming collapse of China riktar uppmärksamheten mot de fyra kinesiska storbankerna. De har fortfarande huvuddelen av sin utlåning mot de största statliga företagen, vilka dominerar Kinas ekonomi och går med jättelika förluster. Redan 1998 tvingades därför det kinesiska finansministeriet injicera 33,5 miljarder US-dollar i banksystemet och därmed trodde man ett tag att man uppfyllde den internationella kapitaltäckningsgraden på 8 procent, vilket man förfarande inte lyckats med!

När Kina fogar sig i WTO:s (World Trade Organization) regler tvingas det till slut att redovisa både bankernas och de många statliga företagens förluster.

Eftersom landet också måste anpassa sig efter internationella redovisningsregler för banker och statliga storföretag kan det då inte heller skjuta förlusterna framför sig längre.

Chang gör därför bedömningen att det kommer att dröja högst 5 år, efter undertecknandet av WTO-avtalet, innan hela landets ekonomi faller samman!

Kina skrev på WTO-avtalet hösten 2001 och avtalet gäller från den l januari i år. Hur det nu skall gå för Kina återstår att se eftersom alla aktiviteter i landet fortfarande går ut på att tjäna staten - till och med kyrkorna är reserverade inför hyllandet av penningen.

Trots att det fortfarande bara Finns 5 miljoner aktiva aktiesparare i dagens Kina tror det kinesiska kommunistpartiet på materialismen.

Hur illa det kan gå om man litar för mycket på dem man gör affärer med i Kina fick den Hongkong-baserade affärsmannen Sin Wang erfara, när Kina sålde ut majoriteten av aktierna i ett av de största kinesiska Internet-företagen 163.net till honom. När aktierna sedan noterades på marknaden steg priset till det tredubbla och Sin Wang sålde raskt vidare sin del av företaget till ett annat Internet-företag med god förtjänst. Men sedan den första affären var gjord, stoppade Kina vidareförsäljningen genom att hävda att den privata entreprenören som ägde företaget i själva verket inte ägde bolaget. Dessutom hävdade man att priset varit för lågt, Hongkongs störste industrielle investerare Sin Wang sitter därför fortfarande kvar med sin del av företaget, som nu inte är värt någonting alls, eftersom chefen som byggt upp företaget fick gå i samband med den misslyckade försäljningen.

Och Kina sitter fast med stora problem som innefattar mänga medborgerliga rättigheter, där "yttrandefriheten på nätet" bara är ett problem. Det centralt styrda kommunistpartiet tolererar lika litet någon yttrandefrihet i övriga medier.

Den fråga som man därför ställer sig är hur detta rimmar med WTO:s handelsregler. Den centrala regimen i Peking sitter således fortfarande kvar med stora, olösta och motsägelsefulla problem. Hur skall man kunna expandera med hjälp av Internet när man samtidigt gör allt för att kväva yttrandefriheten i landet?

I dag får kinesiska skolbarn lära sig att det var ordförande Mao som grundade Kina, Deng Xiaoping gjorde Kina rikt. Nu är det Jiang Zemin som leder Kina mot framtiden. Men Kina, som trots allt existerade redan före Mao, är fortfarande ett mycket fattigt land. Om kommunistpartiet är på väg åt något håll, så är det mot det förflutna.

Gordon G Chang har levt och arbetat i Kina i nästan två årtionden, senast som rådgivare åt den amerikanska advokatfirman Paul, Weiss, Rifkind, Wharton & Garrisson. Hans artiklar om Kina har varit publicerade i bland annat The New York Times, The Asian Wall Street journal och Far eastern economic review.

Detta är hans första bok och förhoppningsvis inte den sista. Den är lättläst och ger en överskådlig bild över dagens politiska och ekonomiska förhållanden i Kina.

Mats Lönnerblad