Både åklagare, JK och JO brast i sin demokratiska kontroll under 50-60-talen vilket tydligt framgår i den nyutkomna boken "Rikets säkerhet och den personliga integriteten" ( SOU 2002: 87 ) Boken är en svidande uppgörelse med olagliga registrering som förekommit i Sverige. Och som fortfarande förekommer, i bankernas kränkande register över sina kunder.

Den senaste registreringen jag själv skrivit om i den nyutkomna boken "Från bankkris till börskris". ( Bankrättsföreningen 2003 ). Boken har nyss utkommit i bokhandeln och finns även att köpa på föreningens hemsida. Här kan Du göra Din beställning via Bankrättsföreningen.

Boken "Rikets säkerhet och den personliga integriteten" är ett komplement till den gigantiska utredning som tillsattes 1999, för att klarlägga den svenska säkerhetstjänstens olagliga inrikes verksamhet.

Som ordförande i kommissionen förordnades riskmarskalken Gunnar Brodin. Bland ledamöterna märks bl a justitierådet Anders Knutsson, tidigare ordförande i Högsta domstolen, ( HD ) generalsekreteraren i Frivilligorgansisationernas fond för mänskliga rättigheter Anita Klum, och journalisten Ewone Winblad.

Utredningen i sin helhet presenterades av Gunnar Brodin vid en presskonferens den 17 december. När man läser boken får man en god och detaljerad bild över det man kallar Övervakningssverige. Boken är skriven på en torr kanslisvenska, som inte gör den speciellt rolig att läsa. Men orkar man igenom innehållet träder en bild av ett Sverige fram som inte så många känner till.

I slutet av 1960-talet var 100.000 svenska registrerade. På den tiden var det skräcken för kommunister som fick regeringen att godkänna den godtyckliga registreringen av svenska medborgare. Angivarna rekryterades både från militären och socialdemokraterna. De som fanns med i registren råkade riktigt illa ut. Många fick sina arbeten uppsagda och för en del blev det omöjligt att hitta nya jobb.

I dag är alla överens om att Säkerhetstjänstens "hotbilder" var överdrivna. Vad som stod i registren överensstämde inte heller med verkligheten. I rapporten framgår också att socialdemokraterna bär ett stort ansvar för uppgifterna i de kränkande åsiktsregistren.

Min egen uppfattning efter att ha läst boken är att dessa tidigare register har många likheter med dagens olika bankregister där bankerna företalar sina kunder, bara för att vinna ekonomiska fördelar i rätten, i de många processer som följde i bankkrisens spår. I likhet med tidigare register känner också polisen till bankernas olagliga register sedan 1993, utan att vidtaga några som helst åtgärder mot uppgiftslämnarna.

Mönstret upprepar sig. Det är bara statens fiender som är olika. I går var det kommunisterna som var socialdemokraternas största fiender. I dag är det företagarna.