Svenska Dagbladet
Copyright
Opposition i vanmakt Av Ingvar Svensson - Svd Brännpunkt - 12 maj 2003 Inte mycket hände med mandatfördelningen i riksdagen till följd av valet i höstas. Ändå kan beslutsläget nu bli både orimligt och märkligt. Platserna i utskotten och EU-nämnden motsvarar inte majoriteten i kammaren. Eftertankens kranka blekhet borde drabba de partier som inte orkade samla sig i en kartell, tycker KU-ledamoten Ingvar Svensson (kd). Oppositionen har stannat. Förmådde inte att ta gemensamma tag i förra valet. Resultatet blev självförvållad vanmakt i riksdag och utskott. Majoritetsalliansen i riksdagen har 191 mandat nu och hade förut 190. Fyrklövern har nu 158 mandat mot 159. Ändå ser riksdagen arbetsmässigt helt annorlunda ut. De 16 utskotten och EU-nämnden motsvarar inte längre majoritetsförhållandena i riksdagens kammare. Regeringspartiet socialdemokraterna har i dessa fått åtta mandat, vänstern ett och miljöpartiet ett, moderaterna tre, folkpartiet två och kristdemokraterna och centerpartiet ett vardera. Denna situation kom till genom en rak fördelning av riksdagens interna val, d v s inga karteller ingicks. Nu fanns det sådana förslag på kartellbildningar, bland annat från kristdemokraterna. Men intresset var inte på topp. Därför lever nu riksdagen med ett antal problem, som givetvis gynnar den sittande regeringen på ett felaktigt sätt. Till exempel har socialdemokraterna och vänsterpartiet nu möjlighet att få majoritet i utskotten. Om de fyra borgerliga partierna kommer överens med miljöpartiet i någon fråga som inte kommit upp motionsvägen har de inte längre någon möjlighet att ta ett så kallat utskottsinitiativ. För det krävs nämligen majoritet i utskotten. Troligen var det alldeles för få som insåg vidden av att inga valkarteller ingicks. Möjligheten till vitalitet hos riksdagsorganen har alltså minskat. Alldeles speciella problem skapar detta valförhållande för EU-nämnden. Riksdagsstyrelsen ansåg i anslutning till besluten kring riksdagskommitténs förslag att den praxis bör bestå som innebär att det inte anses tillräckligt att regeringen inte gör något som står i strid med EU-nämndens synpunkter utan i stället agerar i enlighet med nämndens råd och ståndpunkter. Konstitutionsutskottet och riksdagen delade denna uppfattning på våren 2001. Slutsatsen är att regeringen skall agera i enlighet med nämndens råd och ståndpunkter. Det intressanta är alltså att EU-nämndens majoritet i vissa lägen kan inta ståndpunkter som inte delas av riksdagens majoritet i kammaren. Det är en speciellt besvärlig situation. Antag att regeringen inför förhandling av ett rambeslut får en majoritet i EU-nämnden med sig. Det kan leda till att rambeslutet avvisas när det behandlas av kammaren. Sådana lägen kan inträda då tre partier var för sig är ensamma om att stödja regeringspartiet i nämnden, nämligen vänsterpartiet, centerpartiet och miljöpartiet. Övriga majoritetskombinationer i nämnden ger majoritet i kammaren. I dagarna fastställer konstitutionsutskottet sin granskning av regeringen. Egentligen är det KU som äger granskningsfrågorna och ställningstagandena. Besluten skall bara anmälas till kammaren i plenum. I KU har vi haft en mindre arbetsgrupp som analyserat utskottets granskningsarbete och vi är flera där (inklusive mig) som vill ha bort voteringarna i kammaren från granskningsbetänkandet, eftersom de är irrelevanta i förhållande till uppdraget. Med nuvarande utskottsfördelning kan det bli så att KU:s majoritet inte motsvaras av en majoritet i kammaren. Och det är en orimlig konstruktion i förhållande till det uppdrag som KU har på området. För att i KU:s granskningsarbete hävda en riksdagsmajoritet i förhållande till regeringen kan det bli nödvändigt med kammarvoteringar, trots att det är ologiskt. En annan problematik uppträder dessutom i mindre riksdagsorgan, t ex riksdagens valprövningsnämnd och representationen i Europarådet, där representationen blir märklig. Det är också intressant att konstatera att om miljöpartiet efter den överenskomna tvåårsperioden som stödparti bestämmer sig för att samverka med de borgerliga, uppstår situationen att en eventuell regeringsmajoritet i kammaren motsvaras av en minoritet i utskott och EU-nämnd. Vi kan alla göra fel och vi glömmer alla nu och då bort att så att säga "tänka runt hörnet". Men det är förstås allvarligt att beslut som har en varaktighet på fyra år har skett på så lösa boliner som de som refererats ovan. En stor valkartell mellan de borgerliga
och miljöpartiet hade gett en annan rimligare balans i de riksdagsvalda
organen. Den förhindrades - såvitt jag vet - av ett parti bland de fem,
nämligen centerpartiet. En kartell mellan de borgerliga hade också gett
en god balans, även om det då gått ut över miljöpartiet. Men det läget
hade kunnat lösas genom att socialdemokraterna - som under föregående
mandatperiod - i de flesta utskott avstått ett mandat till sin
samarbetspartner. |
|
Svenska Dagbladet |
|
|
|
|
Hemsida |