Öppet brev till professor Per Lundborg.

Du skrev 2003-04-29 under Brännpunkt i Svenska Dagbladet att: TYSK KRIS FÖRSKRÄCKER, och skyllde den på EMU.

Antingen är Du aaaningslös troende eller medvetet förförande, ty verkligheten är en annan: Tyskland har fått den svenska sjukan, och den har inte ett dugg med EMU att göra.

Den tyska krisen började faktiskt långt innan EMU kom till, och Din akademiska sifferexercis gör den inte rättvisa på långa vägar. Den tyska krisen är mycket värre än vad som syns.

Det är som vanligt: Om tyskarna gör något, så blir det ofta rejält till överdrift, och detta gäller även vilken dumhet som helst. Inte minst degenerering och devalvering av moraliska värderingar och ekonomiska under!

Jag varken vill eller kan här gå in på detaljer, men är gärna beredd att på debattplats lägga ut texten i en längre artikel om flera så önskar. Följande sammanfattning är generaliserande påståenden.

Det ekonomiska förfallet började i Sverige på 60-talet. I stället för att ta några få höginkomsttagare ner på jorden, förförde man låginkomsttagare till att vilja leva som höginkomsttagare.

Arbetslivet skulle demokratiseras så att alla skulle bli lika. Det tolkades till att alla skulle bli ”direktörer” (dåtidens beteckning på tärande istället för närande professioner).

Ekonomin hade nog mått bättre av och jämlikhet hade främjats mera, om ”direktörerna” skulle ha blivit produktivt arbetande i stället! Det här är ingen ny insikt, jag hävdade den redan för 30 år sedan, minns jag rätt i salig BYGGNADSTIDNINGEN.

Politikerna köpte sig röster genom att exploatera medborgarnas sämsta drifter och instinkter. De oerhörd stora och äkta rationaliseringsvinster som tekniker formligen trollade fram inom näringslivet användes till att skapa artificiella sysselsättningar i vad man då kallade ”manschettyrken” och till att kreera en förödande konsumtionsmentalitet.

Myndighetssverige blev ofantligt mycket större (och myndigare!), och inom näringslivssektorn var/är man minsann inte sämre.

När exploateringsvinsterna inte längre förslog för att täcka den ”tärande” expansionen, när man hade gjort slut på vad tidigare generationer hade skapat, då tog politikerna och företagen till lånetricket för att exploatera det som tillhör kommande generationer: Sund ägandestruktur förvandlades till kreditekonomi.

OBS: Detta är värt en artikel i sig. Det är i just detta syfte som EU skall utvidgas med vad som betecknas som fattiga stater, men som i själva verket har en sundare ekonomi än t.ex. Sverige eller Tyskland. Jag har på nära håll kunnat följa ett skolexempel på detta tricket: Portugal under de senaste 10 åren.

En så omoralisk ekonomisk utveckling skulle gammaldags moraliska värderingar och sociala strukturer aldrig ha tillåtit. Men redan på femtiotalet utnyttjade makthavarna all psykologisk expertis för att systematisk förvandla s.k. primärgrupper (familjer, småföretag, små ortsgemenskaper, etc) till sekundärgrupper (föreningssverige med fackföreningar i spetsen, urbanisering, centralisering, etc.).

I vardagshemmet blev t.ex. ”fri uppfostran” till ”frihet från uppfostran”, som tillät föräldrarna att låta sig trollbindas av den då nya förbannelsen: TV.

Hur många poliser vi än anställer i dag, så kan dessa aldrig kompensera bortfallet av moraliska värderingar och deras övervakning genom sociala strukturer som primärgruppernas existens byggde på.

Inte heller kan sjukvårdssektorn kompensera den hemvård, barnafostran och äldrevård som ”kvinnan vid spisen” stod för. Även här gjorde man (medvetet!) en hejdundrande och ödesdiger felsatsning: Det hade varit långt bättre att ge kvinnan den sociala och inte minst den ekonomiska uppskattning som deras hemarbete är värt. Det gör man fortfarande inte: Jämför t.ex. hemmakvinnans ekonomiska utfall av sin arbetsinsats med vad en daghemsplats kostar i kommunal regi!

Och det finns fortfarande inte någon som helst social meritering för ”kvinnan vid spisen”, snarare ser man ner på denna för samhället och varje enskild så viktiga livsuppgift.

Samtidigt sekulariserades Sverige. Det korsett av religiösa substitut för självdisciplin som konfessionerna utgjorde togs bort utan att självdisciplin tilläts kompensera det. Det vakuum som uppstod fylldes ut med sexokrati och med materialistisk rovdrift på människornas naturliga existensvillkor, med vädjanden till människans sämsta instinkter. Är det så konstigt att vi har det som det är?

Att man t.ex. upplever arbete som tvång och ett ”måste”, har sjukvårdsköer och till självmord benägna psykovrak redan i barnaåren? Är det konstigt med ungdomsbrottslighet, och med åldringsvård inför ett slags social ättestupa? etc.!!!

Precis allt detta har tyskarna förmått att göra effektivare än läromästarna, ja, just det: Än Sverige. Precis alla dessa inslag som vi i Sverige startade ungefär samtidig med den epoken som sedermera kallades ”det tyska undret”, precis det har lett till den nuvarande svåra tyska krisen. I själva verket, och begränsat till ekonomin, så är det faktiskt och enbart just EMU och dess konvergenskrav som håller emot för att det inte skall bli ännu värre.

Den tyska motsvarigheten till SPD och Göran Persson försökte häromsistens att öka Tysklands låneskuld ännu mera, men hölls nödtorftigt i schack av en alert opposition just med EMU:s konvergenskrav som tillhygge (hur länge DET nu lyckas, och: En opposition i regeringsställning skulle troligen fungera som när man byter pest mot kolera eller tvärtom).

Bäste professor Lundborg: Tillåt mig blunda för den akademiska rollen i detta skeende, den är föga hedrande. Som Du vet, så har Ni givit flera Nobelpris för de teorier som styrde utvecklingen i just de banor som jag försöker tydliggöra i det föregående.

De siffror som Ni nu anför som stöd för Ditt falska teorem att EMU orsakade Tysklands kris, smulas lätt sönder av verkligheten.

Som en delförklaring till min insikt: Jag har levt ett långt och mycket aktivt liv i Sverige, men är nu bosatt i Tyskland och har följt krisutvecklingen där under senare år på ort och ställe.

Walter Kölzer

Bankrättsföreningen
Copyright