Del 1 av 2

Då och då talas det om att rättsväsendet är politiserat. Visst är det! Vår så skenheliga representativa demokrati har inte bara detta faktum gemensamt med det vi kallar diktaturer.

Så länge politiska partier tillåts vara statsbärande organ, får vi dras med att juridikens ära och makt fördelas politruckerna sinsemellan. Som väl är, tycks detta inte ha tillfört juridiken någon större skada.

Det märkliga är att vi redan för 30 år sedan via radio/TV var vecka kunde rösta fram den bästa låten i Tio i Topp, utan hjälp av politiska partier. Varför kan vi inte välja dem som skall leda oss på samma sätt?

Nog vore det bättre att nyttja TV och telefonerna för att ge alla en chans ”att vara med”, än att mata oss med våld, sexokrati och annan dynga nästan dygnet runt.

Vår representativa demokrati är skrotningsfärdig, har tjänat ut. För att konstatera det behöver vi inte göra våra politiker sämre än vad de är, om nu någon skulle lyckas med det. Den representativa demokratin behövdes en gång i tiden.

England visade vägen och utvecklade den modell som fortfarande dominerar i västvärlden. Med urbaniseringen och centraliseringen, med de allt större statsbildningar, var det praktiskt taget omöjligt att tillämpa direkt demokrati.

Det skulle t.ex. inte gå att samla hela svenska folket till riksting på Sergels torg för att välja våra ledare. Men vi kan alla följa i TV:n vad våra ledare har för sig i Rosenbad, och har vi något vettigt att säga eller tror oss kunna ”regera” bättre än någon regeringsledamot, skall vi kunna presentera oss och våra ideer för hela folket Riksdagen behövs inte längre, hela folket är Riksdag.

En gång i veckan kan vi alla samlas framför TV:n för att avsätta eller tillsätta regeringsledamöter, bifalla eller avslå lagförslag, etc.

Nu har vi åter de tekniska förutsättningar att införa direktdemokrati. Låt oss göra det, då får vi en bättre och mer levande rättsstat än vad vi någonsin har haft.

Walter Kölzer

POLITIK OCH JURIDIK 
(del 2 av 2)

Politiken har direkt inflytande på rättsväsendet i två avseenden, indirekt i alla avseenden. Detta är helt som sig bör, om man förutsätter att politiken är äkta demokrati. Låt oss anta att detta är fallet, fast det inte är så.

Självklart skall rättsväsendet fungera så som medborgarna vill ha det. Medborgarna representeras i dag av politikerna, närmast till juridiken av Regeringen samt i lagstiftningsfunktionen av Riksdagen. Dessa skall således prägla rättsväsendet. Detta sker direkt på följande sätt:

Regeringen tillsätter domarna i Högsta Domstolen och i Regeringsrätten, samt utarbetar vanligen lagförslagen och förelägger dem Riksdagen, som har att godkänna eller att avvisa dem. Riksdagen kan även ge Regeringen förelägganden att utforma eller ändra viss lag eller visst lagförslag.

Innan en lag tillkommer, har den vanligen föregåtts av omfattande utredningsarbete, de s.k. lagmotiven eller förarbeten. Eftersom de vanligen görs i regi av Justitiedepartementet, kommer de alltid att spegla den förhärskande politiska viljan. Vad jag har sett, så tycks regeringar inte ha missbrukad denna nyckelposition, i vart fall inte systematisk.

Framförallt har juridisk lekman mycket stor nytta av förarbeten, i vart fall har jag haft det. Vill någon yttra sig i juridiska frågor eller själva t.ex. föra process, så rekommenderar jag att alltid noga sätta sig in i förarbeten, och även i praxis.

”Praxis” kallas de prejudikat som normalt Högsta Domstol eller Regeringsrätt skapar av överklagade domslut. Detta är ett exempel på politikens indirekta inflytande: De domare som skapar prejudikaten är politisk tillsatta. Mindre känd är, att överrätterna kan styra praxis genom ”filtrering” av prövningstillstånd, och tycks göra så.

Hemsidan ”Lagrummet” på nätet och  programmet ”Karnow” på CD är utmärkta som hjälp, det förra tyvärr inte färdig på långt när, det senare väl dyrt.

Walter Kölzer

Bankrättsföreningen
Copyright