Bankrättsföreningen
Copyright
Ägandeekonomi eller kreditekonomi Av Walter Kölzer - Bankrättsföreningen - 16 juni 2003 Alla i Europa utanför EU vill vara med i EU. De många enligt våra värderingar så fattiga stater står i kö som flickorna på S:t Pauli förr, liksom skatorna giriga på allt som glittrar eller prasslar. OBS att detta är inte någon nedvärdering av skatorna, snarare av dem som lockar med högerglitter eller vänsterprassel. Läs därför lugn vidare. Och vad det gäller EMU: Det här talar för EMU!!! En annan saklig bakgrund till rubriken har jag givit i en tidigare artikel TYSKLAND HAR FÅTT DEN SVENSKA SJUKAN, som skildrar hur en stat (Sverige) glider in i kreditekonomin, och när denna krockar med verkligheten (just nu i Tyskland). Så här förhåller det sig, och jag tar Portugal som exempel. Det som tog Sverige nästan 50 år och Tyskland tycks klara på 25 år, det klarade Portugal på 10 år: EU och banker/finanshajar förvandlade på mindre än 10 år Portugals ägandeekonomi till en kreditekonomi: 1992 var utlåningsräntorna i Portugal 25-30 %, inlåningsräntorna i bankerna omkring hälften. Tänk efter: Vilken enorm fördyrning i form av kapitaltjänstkostnader som kapitalvaror drar på sig när de står i lager! Följden var, att det knappast fanns något i lager, inte ens bilar! I Algarves provinshuvudstad Faro, med flygplats och allt, fanns då inte en enda parkeringsautomat. 1992 var det svårt att finna ens en begagnat bil till salu. Det fanns heller ingen bilbesiktning i Algarve, förmodligen inte i hela Portugal. Längst i söder finns denna provins som heter Algarve. Riksväg RN125 är pulsådern tvärs genom hela Algarve från Spanien i öster till Atlantkusten i väster. 1992 fanns inte en enda affär med begagnade bilar utmed hela 125:an. I fjol räknade jag 17 stycken bara mellan Faro och Vilamoura, en sträcka på 25 km på 125:an. Parkeringsautomater är nu vanliga inte bara i Faro, utan även i den långt mindre grannstaden Loulé. Nu finns det så många bilar så att det saknas plats för dem! 125:an har devalverats till lokalgata, en alldeles ny motorväg byggts parallell med den. Allt gick så ofantligt fort, känslomässigt över en natt. Tro mig eller ej: När deras lantmäteri släppte en ny vägkarta (det gör man inte ofta i Portugal), så hade man inte hunnit med att rita in den nya motorvägen. Det är sanning! 1992 fanns det inte många lastbilar. Jag minns att jag frapperades av att jag aldrig såg någon lastbil med HIAB, som vi kallade det förr, med hydraulisk lyftkran. Allt lossades och lastades för hand, t.ex. varenda sten och cementsäck som jag hade köpt för att bygga ett garage. 2002 är det febrig aktivitet på byggmarknaden, och fastigheter byter ägare som playboys byter skjorta. Nu finns det både HIAB:s och byggkranar, och betongsprutor som formligen sprutar upp höghus på marken. Det är en otrolig enorm byggboom. I bankerna erbjuder man lån till jultomteränta, och många är de unga par som man ser där för att diskutera sitt första husköp. Många, kanske de flesta av dem har redan bil. Somliga har föräldrar som äger t.ex. mark, andra har redan ärvd marken. OBS att det är obelånad mark, obelånade hus och fastigheter som säljs. Mark- och fastighetspriserna rusade i höjden. Inte många av ungdomarna - och somliga gamla som hade slitit värre under ett på pengar fattigt liv - kunde motstå frestelsen att sälja eller belåna en bit mark för att köpa det ena eller det andra, t.ex. bil eller hus. Vem av deras kompisar utan någon mark eller annat ville vara sämre? När räntorna är så låga, nästan ingenting jämfört med förr, och lön och bidrag/subventioner bara stiger? Man skuldsätter sig och köper bil eller bostad eller annat! Oemotståndlig självklart. Reklam och annan indoktrinering kittlar konsumtionsmentaliteten till orgier. Nu behövs det snart nya ägandeekonomier att exploatera: Portugal flämtar av utmattning! Se Österut, EU, dra Österut! När bilen är upprostad och marken och pengar är slut, när man har konsumerat allt det som tidigare generationer skapade, då lånar man pengar, intecknar det som tillhör framtida generationer, köper ny bil! Men var kommer då pengarna ifrån? I detta fall mest ifrån EU, jättestora fonder! Det är inte fråga om bidrag, utan om lån. Visst kan det finnas bidrag med i bilden, men i så fall bara som lockbete, lätta att sluka med hull och hår. Så små är dom. Men visst är det jultomten, en äkta sådan, en schimär! Ty: Var får EU pengarna ifrån? Till en del är det verkliga rationaliseringar som realiseras, till en liten del! En större del torde utgöras av människornas sparade slantar. Lejonparten är luft som pumpas in i ekonomin genom uppskrivning av valuta eller anläggningstillgångar eller immateriella värden eller vad som helst. På senare tid intecknas även mänskligt kapital. Staternas skuldsättning är också den i det mesta spegling av en gigantisk luftballong, nämligen i den utsträckning som staten lånar till konsumtion, och säkerheten utgörs av upptrissade tillgångar. Även de lån som EU-fonderna i Portugal utgör innehåller mycket luft och falska förhoppningar i de tillgånger som ställs som säkerhet. Det pågår exploatering av sådana värden bortom all rimlighetens gränser, exploatering till döds. Bokföringstricken är nuförtiden långt mera innovativa än produktionstekniken. Är det inte fastighetspriser som boomar, så är det aktiemarknaden, med en och annan krasch dememellan. De jättestora fonder som försäkringskassorna har byggt upp, inte minst pensionsförsäkringar, urholkas också till luftballonger. Ibland avslöjas ett eller annat bokföringstrick som ”brottsligt”. Är ”avslöjandet” då inte fråga om politik eller annat bakhåll, så är det fråga om ett olycksfall i arbetet. ”Luftpumpningen” i stort är legal eller så legaliseras den vid behov, ty hela den moderna ekonomin bygger på den. Nobelprisen i ekonomi och finansgurus ger god(?) vägledning. Vår senaste s.k. bankkris är ett utmärkt exempel hur man lagstridig fast rättsgiltig och därmed legal realiserar luften i kreditekonomier, och låter andra stå för finanshajarnas härjningar. Vem skulle 1992 ha haft råd att köpa bil eller hus i Portugal på kredit, högt belånad? Svar: Ingen! Vem hade 2002 möjlighet att hålla sig med bil eller hus på kredit, högt belånad? Svar: Väldigt många! Fast egentligen, i verkligheten, är det nu färre än 1992, som har råd att hålla sig med bil eller hus på kredit!!! VI LEVER I EN MYGELEKONOMI, SOM VI KALLAR KREDITEKONOMI. Walter Kölzer |
|
Bankrättsföreningen |
|
|
|
|
Hemsida |