Att denna rätt som finns inskriven i Europakonventionen inte respekteras av vare sig svenska domstolar eller politiska makthavare, framgår av många av de avkunnade domar och politiska beslut jag tagit del av i anslutning till den svenska bankkrisen 1987 - 1993.

På samma sätt som den åldrande presidenten Robert Mugabe numera gör allt för att göra sig av med de vita jordägarna i Zimbabwe som tidigare svarat för huvuddelen av det numera "bankrutta" landets ekonomi, verkar svenska politiker ( från höger till vänster ) agera när det gäller att försvara bankerna på kundernas bekostnad.

I bägge länderna blir det ekonomiska resultatet uselt, och hotar att kasta bägge länderna in i liknande konkurssituation, som Argentina redan drabbats av. Drastiska åtgärder måste genast till för att förbättra äganderätten för jordägare i Zimbabve - och för företagare i Sverige.

Det konkreta resultatet för Sverige är att landet under bara trettio år sjunkit från fjärde till 17 plats i välfärdsligan. Den svenska ekonomin går på kryckor, där bara räntan på den enorma svenska statsskulden kostar landet 60 miljarder kronor per år. Företagen säljs eller läggs ner. Företagarna flyttar utomlands.

Vad gör då våra domstolar och politiker för fel ? Domstolarna vänder helt sonika på bevisbördan i bankmål genom att låta bankkunderna bevisa att säkerheterna inte har försämrats, när det är bankerna som har denna bevisbörda. När det gäller Handelsbalkens regler i 10 kap 2,3 §§ så respekteras inte dessa regler. Panthavaren slipper helt enkelt göra ordentliga värderingar av bankkundernas tillgångar som han är skyldig att göra. Inte heller behöver bankerna respektera vårdplikten när pant tas i anspråk.

Officiellt är banker i Sverige enligt bankrörelselagen förbjuden att i vinstsyfte förvärva tillgångar. Bank får endast förvärva pantsatt egendom för skyddande av fordran. Bankernas lagliga förvärv regleras således genom pantrealisation med skyddsregler för pantsättaren. I praktiken går det helt annorlunda till.

Under bankkrisen kringgicks dessa regler genom att bankerna vidaresålde sina kunders egendomar till sina egna "skräpkreditföretag." Största vinsten gjorde Securum i det s k "Pensermålet" där Nordea utan att genera sig övertog alla Yggdrasils aktier i Nobel för en krona som man sedan kunde sälja vidare för närmare sex miljarder kronor !

Den dom i Svea Hovrätt som jag tagit del av i ( mål nr T 1066-1998 ) meddelad 2002-06-28 mellan Yggdrasil och Nordea ger mer frågetecken än svar på frågorna hur sådan konfiskation av egendom kan ske. I den dyraste svenska rättsprocessen genom tiderna, lämnar Svea hovrätt fler frågor obesvarade. Överhuvudtaget tas ingen juridisk hänsyn till de många rättsfrågor som målet borde ha aktualiserats i både första och andra rättsinstans.

I målet läggs bland annat bevisbördan på Nobelaktiernas värde på Yggdrasil, oaktat att reglerna om god pantvård lägger bevisbördan för pantens värde på panthavaren som i detta fall är Nordea. Dessutom har hovrätten felaktigt antagit att det krävs ett 90-procentigt innehav av aktier i ett aktiebolag för att utgöra en kontrollpost.

I målet Yggdrasil/Nordea har hovrätten således prövat bevisningen på ett rättsligt felaktigt sätt. Dessutom har hovrätten inte på rätt sätt beaktat de skyddsregler för pantsättare som ligger i pantinstituet och särskilt i pantrealisationsförfarandet. Det måste betraktas som ett oavvisligt krav, att den som fråntas sin egendom skall erhålla full ekonomisk kompensation för det verkliga värdet.

Min förhoppning är därför att Högsta domstolen prövar målet Yggdrasil/Nordea.

I målet mot Bankrättsföreningens webbmaster Börje Ramsbo ( där jag själv är ordförande sedan starten 1996 ) kom Högsta domstolen fram till helt annat resultat än än både tingsrätt och hovrätt, som felaktigt fällde Ramsbro för brott mot datalagen. Högsta domstolen tyckte annorlunda och gav oss rätt till den yttrandefrihet som Europakonventionen garanterar.

Min förhoppning är därför att Högsta domstolen också tar upp målet Yggdrasil/Nordea. Målet innehåller flera intressanta rättsfrågor att ta ställning till ur prejudikatsynpunkt. Svenska domstolar måste börja följa de regler som Europakonventionen stipulerar, och en gång för alla tydligt klargör vilka regler som gäller för pantrealisation !

I Sverige tillåts politikerna styra domstolarna i en utsträckning som vore otänkbara inom övriga EU. Denna styrning sker dels genom lagarnas politiska förarbeten som till stora delar inte längre gäller, eftersom EG-rätten numera är överordnad svensk lag.

Dels genom att politikerna inte tycks vilja att svenska domstolar följer EG-rätten och Europakonventionens bestämmelser i bankmål. Min förhoppning är därför också att denna politiska styrning skall upphöra, så att Sverige blir ett land som värnar om företagsamheten.

Mats Lönnerblad
Ordf. i Bankrättsföreningen

Nya Wermlands Tidningen
Copyright