En partiledare behöver minst två mandatperioder för att nå resultat, framhöll moderatledaren Bo Lundgren efter katastrofvalet. Moderaternas extra partistämma, som genomförs i dag, bör ge den nya partistyrelsen maximalt ett års mandat, skriver Kristina Axén Olin.

För snart två månader sedan drabbades Moderata samlingspartiet av den största valförlusten i modern tid. Närmare 400 000 väljare valde att rösta på ett annat parti än vårt.
Jag vet att partiet centralt i uppbyggnaden av valrörelsen i stor utsträckning valt metoder och uttrycksätt utifrån gjorda erfarenheter. Man köpte mycket plats och utrymme i utemiljöns reklammöjligheter, satsade på bioreklam och annonser i vecko- och månadsmagasin. Partiledaren lanserades i hårt skurna bilder, med eller utan gummistövlar.

Liksom tidigare valrörelser höll valledningen hårt i utspel och allt skickades enligt ett stramt schema ut enligt den tabell som den stora planen medgav.
I grunden borde valresultatet hamnat i samma härad som samtliga valresultat sedan 1982. Bo Lundgrens första valrörelse som partiledare borde gett samma resultat som Ulf Adelsohns första valrörelse efter partiledarskiftet från Gösta Bohman 1981. Vad var det som gick så fel denna gång?
Den stort uppslagna utomhuskampanjen var alldeles för komplicerad. Ingen människa begrep varför man skulle rösta på sin frisör, särskilt inte som budskapet förändrades fem gånger under den intensiva valrörelsen. Nu ska man inte hänga upp sig alltför mycket kring denna typ av reklamkampanj. Vad man kan konstatera är att den kan ha en förstärkande inverkan.

Moderaterna har under lång tid kunnat agera som det stora oppositionspartiet utan verklig konkurrens.
Kristdemokraterna gjorde ett formidabelt val 1998 och tog en rejäl bit av den konservativa kakan, men ingen i partiet tog denna signal som ett verkligt hot.
Därtill har två val passerat tämligen ouppmärksammat. Dels kyrkovalet, dels Europaparlamentsvalet. På många håll utföll de båda valen med samma tendens, nämligen att folkpartiet ryckte fram rejält.
Om moderaternas valstrateger tittat sig omkring fanns således varningstecknen där. Med begränsade medel kunde folkpartiet locka över omfattande väljargrupper från moderaterna. Folkpartiet har i retoriken anslutit sig till moderata förslag.
Bilden av moderaterna blev otydlig och förvirrande. Dels beroende på att man avstod från en tydlig profilering av det egna partiet till förmån för ett gemensamt borgerligt alternativ, dels en oförmåga att förklara den skattepolitik som är det riktigt särskiljande och den främsta orsaken till att människor röstar på moderaterna.

Beslutsfattandet och arbetsmetoderna inom moderaterna måste förändras så att alla känner delaktighet. Partiets politik måste vara densamma från partiledardebatterna i tv till våra företrädare i valstugorna.
Jag tycker att Bo Lundgrens beslut att ställa sin plats till förfogande - och samtidigt tillsätta tre olika arbetsgrupper som skall se över partiets politiska framtoning och organisation - var klokt.
Enligt mitt förmenande bör den politiska inriktningen och omprövningen stakas ut enligt följande:-

· Vi ska vara den enda verkliga kraften mot högskattesamhället och socialdemokratin. Människor blir alltmer beroende av politiker och politiska beslut. Under min tid som socialborgarråd i Stockholm minskade vi socialbidragsberoendet med 45 procent, 20 000 människor gick från beroende till egen försörjning. Nu höjs kommunalskatten med 1.80 och många människor blir beroende igen. Vi måste visa att det har betydelse vem som styr.

· Vi måste få tillbaka entusiasmen hos moderata väljare och föreningar och vi måste bli betydligt bättre på att kommunicera begripligt för människor vad vår politik innebär. Vi måste framstå som ett parti som myndigförklarar medborgarna och exempelvis inte lägger oss i när det är dags för hemgång från krogen.

· Vi måste ödmjukt ägna tid och kraft åt att återigen bli ett 25-procentsparti. Jag tycker att diskussionen efter valet har varit en bra start för det mödosamma arbete som ligger framför oss.

Jag vill därför betona att den partistyrelse som tillsätts på stämman endast har ett ettårigt mandat.
Det är alldeles för tidigt att redan nu - innan alla slutsatser av valförlusten är utvärderade - lägga fast det lag som ska leda partiet i 2006 års valrörelse.
Den ordinarie partistämman nästa år bör utgöra den plattform utifrån vilken partiets ledarskap för framtiden läggs fast.

Kristina Axén Olin
oppositionsledare i Stockholm (m)

Svenska Dagbladet
Copyright