Sverige ligger i botten när det gäller nyföretagande, på 31:a plats bland 37 undersökta länder. Det visar den största internationella analys av entreprenörskap och dess betydelse för tillväxten som någonsin gjorts. I de 37 länderna startar kvinnor företag i snitt dubbelt så ofta som i Sverige. Sverige tillhör också de länder där entreprenörskapet minskat mest mellan åren 2000 och 2002. Det är troligt att vår låga tillväxt och fall i välståndsligan beror på bristande entreprenörskap, skriver forskarna Pontus Braunerhjelm och Magnus Aronsson.

Entreprenören har under lång tid varit bortglömd i såväl den ekonomisk-politiska debatten som i samhällsekonomisk forskning. Under 1990-talet förändrades dock bilden av entreprenörens roll radikalt; i dag anses entreprenören vara den viktigaste drivkraften i förnyelseprocesser och i tillväxtskapande. Entreprenörerna påverkar sysselsättningen, kommersialiseringen av nya produkter, konkurrenstrycket och det ekonomiska välståndet.
   Senare i dag presenteras den mest omfattande analysen av internationellt entreprenörskap (definierat som individer som startat ett företag som högst är tre och ett halvt år gammalt, eller som håller på att starta ett företag) och dess betydelse för tillväxt och välstånd som någonsin genomförts, "Global Entrepreneurship Monitor 2002" (GEM).
   Sedan 1998 har entreprenörskapets drivkrafter och effekter på ett systematiskt sätt analyserats inom GEM-projeketet och involverat ett ökande antal länder. Årets rapport baseras på officiell statistik och 114.000 intervjuer i 37 länder, motsvarande 65 procent av den globala arbetskraften och 92 procent av global BNP.

Ett första resultat är att en stor andel - i genomsnitt 12 procent - av dessa länders befolkning (18-65 år) antingen driver ett nystartat företag eller håller på att starta ett företag. För det andra konstateras att skillnaderna i ländernas entreprenörsaktivitet är påtaglig; från knappt 2 procent i Japan till 10 respektive 19 procent i USA och Thailand.
   Likaså skiljer sig drivkrafterna bakom entreprenörskap. I vissa länder dominerar vinstmotivet och möjligheter till att förverkliga en affärsidé, i andra startas företag främst i syfte att klara försörjningen för en individ eller en familj. Ekonomisk politik, men också kulturella skillnader och länders utvecklingsnivå förklarar dessa skillnader.
   För det tredje utgör genuint nyskapande entreprenöriella aktiviteter _ baserat i en ny teknik eller framtagande av en ny tjänst eller vara - endast 7 procent av totalt entreprenörskap. Samtidigt är det den typen av entreprenörskap som är viktigast för tillväxten. För det fjärde visas att - även om också nivån på entreprenöriella aktiviteter påverkas av konjunkturläget - entreprenörskap driver på tillväxten, dock med en viss eftersläpning. Entreprenörskap i dag påverkar tillväxten tidigast om två år.

För Sveriges vidkommande framkommer en rad intressanta uppgifter:

- Sverige ligger i botten när det gäller entreprenörskap, 31:a plats av 37 medverkande länder. Länder som vanligtvis inte anses särskilt entreprenöriella, till exempel Danmark, Norge och Schweiz, ligger före Sverige. Sverige tillhör också de länder där entreprenörskapet minskat mest mellan år 2000 och 2002.
· Få företag (3 procent) startas i Sverige för att man ser framtida vinstmöjligheter jämfört med till exempel USA (10 procent), Israel (9 procent), Irland och Kanada (8 procent) samt Norge (7 procent).
· Per hundra invånare startas 2,5 nya företag av kvinnor i Sverige. Snittet för de 37 länderna är dubbelt så högt och i USA tre gånger så högt.
-- Sverige framstår som starkt när det gäller tillgång på venture capital (riskkapital till onoterade företag), men tillhör de svagare när det gäller kapital från företagsänglar (förmögna personer som investerar i uppbyggnad av entreprenörsföretag) och andra informella källor (släkt och vänner). Samtidigt visas att den senare typen av finansiärer är överlägset viktigast för nyföretagande och entreprenörskap.
-- Sverige ligger näst sist i fråga om andel familjeföretag bland entreprenörsföretagen (omfattar endast 10 av de 37 länderna).

I rapporten studeras också vilka ekonomisk-politiska insatser som har störst inverkan på högteknologiskt och nyskapande entreprenörskap, det vill säga den typ av entreprenöriell aktivitet som är viktigast för tillväxt. Av cirka 30 olika typer ekonomisk-politiska instrument framgår att följande har störst inverkan på entreprenöriella aktiviteter: en av regeringen väldefinierad entreprenörskapspolicy, regleringar som inte hämmar entreprenörskap, fungerande konkurrens, universitets- och högskolutbildning, tillgång till och utnyttjande av IT, fungerande immateriella rättigheter (patent etcetera) och tillgång till såddkapital via informellt kapital (affärsänglar, familj, vänner).
   Även här finns intressanta kopplingar till svensk ekonomisk politik. Under lång tid har den svenska lagstiftningen och det svenska regelverket utformats med storföretagens villkor i åtanke. Detta har lett till en mycket omfattande och kostsam regelflora som entreprenörer och småföretagare dagligen brottas med. Det skickar helt fel signaler till den potentiella poolen av blivande entreprenörer. Mest påtagliga exempel i dag är den så kallade Pomperipossaskatten - som hindrats men inte undanröjts - och fåmansbolagsreglerna, som utretts men inte åtgärdats.

En ytterligare central policyslutsats har att göra med förmögenhetsuppbyggnad och företagsänglar. I GEM-rapporten visas att företagsänglarnas investeringar i entreprenörsverksamhet är fem gånger så stora som venture capital-investeringarna. Och av de senare är det bara en bråkdel som går till såddfinansiering, det mesta riktas till senare faser i företagens utveckling. Av USA:s 500 snabbast växande företag började 42 procent med ett kapital mindre än 100 000 kronor, investerade av affärsänglar. Endast 5 procent av företagen erhöll venture capital.
   Därför är privat förmögenhetsuppbyggnad som hänför sig till eget företagande en nyckelkomponent för att få i gång en entreprenörsdriven tillväxt. I USA kan de 50 rikaste individernas förmögenhet kopplas till ett framgångsrikt entreprenörskap. En helt annan bild tonar fram i Europa; de 50 mest förmögna individerna har ärvt sina tillgångar. Bland Sveriges 50 rikaste personer kan ett knappt tiotal sägas vara entreprenörer och av dessa har hälften lämnat Sverige.
   Till skillnad från venture capital-företag, eller individer som ärvt sin förmögenhet, är affärsänglarna med sin bakgrund mer kompetenta att se affärsmöjligheter i entreprenörernas idéer. Därför bidrar affärsänglarna till en effektivare och bättre fördelning av riskkapital.
   Sammanfattningsvis kan konstateras att Sverige - trots goda teknikkunskaper och en relativt hög utbildningsnivå - har en i internationell jämförelse mycket låg entreprenöriell aktivitet. Detta gäller särskilt det entreprenörskap som motiveras av goda vinstutsikter och möjligheter att bygga upp personliga förmögenheter. USA:s starka tillväxt under inte bara 1990-talet kan kopplas till ett dynamiskt och nyskapande entreprenörskap. Även om mer djuplodande analyser krävs innan definitiva slutsatser kan dras, är det på motsvarande sätt troligt att Sveriges låga tillväxt och fall i den så kallade välståndsligan är ett resultat av ett lågt och under efterkrigstiden fallande entreprenörskap.

En ny entreprenörskapsbaserad ekonomisk politik är därför en nödvändig förutsättning för att Sverige ska kunna uppnå en uthålligt högre tillväxt och ett förstärkt välstånd. Med relativt enkla politiska åtgärder skulle förutsättningarna för svenskt entreprenörskap kunna förbättras: avskaffa förmögenhetsskatten, se över övriga entreprenörshämmande skatter - till exempel resterande delar av Pomperipossa-skatten - utan att be om ursäkt (det skickar fel signaler), avveckla fåmansbolagsreglerna och andra regleringar som försvårar kommersialisering av kunskap framtagen i Sverige och som bromsar en entreprenörsdriven tillväxt samt introducera människor till de möjligheter en entreprenöriell karriär kan ge.
   Sist, men inte minst, måste vi låta våra entreprenörer få både lyckas och misslyckas, de utgör grunden för vår långsiktiga välfärd.

Pontus Braunerhjelm
Magnus Aronsson

Dagens Nyheter
Copyright