Borde chipstillverkarna stämma Livsmedelsverket för det felaktiga larmet om akrylamid? En HD-dom om Konsumetverkets ansvar visar att det nog inte skulle löna sig. När en myndighet förorsakar ekonomiska skador genom uttalanden som inte är myndighetsutövning, är den inte ansvarig för dessa skador. Det är en oacceptabel ordning i en rättsstat, skriver advokat Ulf Yxklinten.

Ska inte alla ha ett ansvar för sitt agerande? Och gäller inte detta särskilt statliga organ? Svaret kanske förvånar, men statliga organ ska tydligen inte ha något heltäckande ansvar för sitt agerande.
  

Myndigheterna ska svara för fel som begås vid myndighetsutövning, men bara då.
   (Genom en ändring i skadeståndslagen 1999 har myndigheters ansvar därutöver vidgats något, men är ändå långtifrån heltäckande. Se nedan.)

   Livsmedelsverkets akrylamidlarm, som nyligen visat sig obefogat, är bara ett exempel på att myndigheternas uttalanden många gånger är illa underbyggda, men ändå ger stor effekt på vårt agerande. Konsumtionen av potatischips har ju sjunkit drastiskt.

Låt oss ta Konsumentverket (KV) som exempel. Det finns ingen annan myndighet som så tydligt illustrerar problematiken.

   KV bildades 1970. Det mesta av KV:s verksamhet är inte myndighetsutövning.
   Så är KV:s uttalanden, pressmeddelanden och rekommendationer inte myndighetsutövning.
   Högsta Domstolen fick 1987 ta ställning till KV:s ansvar. KV hade i ett pressmeddelande gått ut med felaktiga uppgifter om billacksvårdmedel. Där angavs bland annat i rubriken att "Miljonbelopp förbrukas på värdelösa bilvårdsmedel". HD uttalade att KV förfarit "klart felaktigt genom det missvisande sätt på vilket provningsresultatet presenterades i pressmeddelandet".
  HD konstaterade att KV hade gjort fel, och att ett företag därigenom orsakats skador för cirka en halv miljon kronor. Men HD kom fram till att KV inte skulle ansvara för de skador verket orsakat, därför att uttalandena inte kunde anses vara myndighetsutövning.
   Sedan avgörandet från HD för drygt femton år sedan har KV och dess företrädare gjort en lång rad uttalanden och rekommendationer. De allra flesta säkert korrekta och väl underbyggda, men också uttalanden som varit felaktiga och som orsakat enskilda parter ekonomisk skada. För dessa uttalanden har KV aldrig ställts till svars.

   De senaste åren har såvitt jag funnit drygt en handfull skadeståndsanspråk framställts mot KV direkt eller via Justitiekanslern. Särskilt många är anspråken inte, men det ska nog inte tolkas så att KV sällan gör fel. I stället är det så att drabbade företag förstår de omfattande svårigheterna att få ersättning, efter de principer som HD genom den ovan angivna domen klargjort.
   ·  Hur är det då troligt att KV:s verksamhet påverkats av att verket aldrig behövt ta ansvar för sina uttalanden?
   ·  Hur utvecklas en myndighet och dess beslutsfattare med vetskapen att man är suverän?
   ·  Hur påverkas samhällsekonomin av att en myndighet kan arbeta efter principen att ändamålet helgar medlen på enskildas bekostnad?
   Det skulle vara mycket intressant om någon ville ägna problemställningen vetenskaplig uppmärksamhet.
   Sannolikt gäller för KV samma som för andra organisationer - om inte regler avgränsar och styr upp verksamheten bildas subkulturer, och avarter främjas. Organisationer skiljer sig i detta avseende inte från enskilda människor. Decennier av ansvarsfrihet har format verket och jordmånen för dess beslutsfattare.
   Fram till dess att skadeståndslagen ändrades 1999 hade KV inte alls något ansvar för en betydande del av sin verksamhet. Ändringarna i skadeståndslagen kan vi i fortsättningen bortse ifrån. Skärpningen tar sikte på extremsituationer och avser egentligen inte att skydda kommersiella intressen.
  KV och andra myndigheter har alltså ett stort spelrum att göra fel och till och med avsiktligen skada kommersiella intressen. Det är anmärkningsvärt, och olämpligt i en rättsstat.
   När det gäller KV har få aktörer på konsumentmarknaden så stor auktoritet och sådan goodwill. Genomslaget av verkets agerande är mycket kraftfullt.
   I stort sett alla medier uppmärksammar KV:s uttalanden, och via Konsumentvägledare och Allmänna Reklamationsnämnden får uttalandena stor spridning.
   Den företagare som drabbas av verkets onåd ser snabbt sin försäljning rasa, och har ingen möjlighet till rättslig prövning av verkets agerande.
   Mot bakgrund av rättsläget och KV:s ställning måste man fråga sig vilken företagare som skulle våga stämma. Den ekonomiska skadan är ju då redan ett faktum, och måhända möjligheterna på marknaden förstörda.
   KV:s suveräna ställning har enligt min uppfattning lett till att verket och dess företrädare uppträtt olämpligt och skadligt emellanåt. Att enskilda kommersiella intressen skadas, eller riskerar att skadas, på felaktiga grunder utan möjlighet till upprättelse är oacceptabelt.

Ulf Yxklinten
Skribent: advokat, Advokatfirman
Linse & Wirgin, Malmö

Copyright