Tillbaka till Innehållsförteckning |
|
2. IB - affären Genom IB (not 43) affären blev svenska folket varse det dubbelspel som försiggår i ''folkhemmets källarvåning'' (not 44) eller, över medborgarnas huvuden, om man så vill. Peter Bratt och Jan Guillous artiklar om IB i Folket i Bild /Kulturfront våren 1973 slog ned som en bomb i folkhemmet. Peter Bratt hade tidigare varit projektledare vid den statliga vuxenutbildningen och Jan Guillou värnpliktig löjtnant i den legala underrättelsetjänsten. Uppgifterna i artiklarna som till stor del kom från anställda inom IB, ledde till fängelsestraff för spioneri för Peter Bratt, Jan Guillou och Håkan Isacsson, en av uppgiftslämnarna. 1973 gavs boken IB och hotet mot vår säkerhet ut av Peter Bratt. Boken var en självständig fortsättning på Bratt och Guillous artiklar i Folket i Bild/Kulturfront. Boken innehåller material om den illegala svenska underrättelsetjänsten, ''en utomparlamentarisk verksamhet som ledande män inom försvar, näringsliv och förvaltning tagit del i''.(not 45) Se appendix 2 och 3 om IB. Vilka var då de ledande männen inom försvar, näringsliv och förvaltning som deltog i det illegala spionaget av svenska medborgare? Thomas Kanger och Jonas Gummesson skriver i sin bok: ''Birger Elmér blev chef för den militära underrättelsetjänsten IB:s föregångare ''Fst/In grupp B'' 1957, och senare för IB fram till 1974. Han byggde upp ett omfattande nät av underrättelseagenter inom Sverige för att spionera på svenska folket. Rapporterna gick till regeringen och den socialdemokratiska partiledningen.'' (not 46) I Jonas Gummessons film ''Spioner i folkhemmet'', (not 47) som sändes i TV 4 i april 1999, avslöjades Olof Palmes roll, och hans nära vänskap med Birger Elmér, och deras uppbyggnad av IB, informationsbyrån/inhämtning Birger, i mitten av 1950-talet. Genom Göran Elwin och Stefan Erikssons dokumentärfilmer i ''Dokument inifrån'' med rubriken: ''När arkiven öppnas'' med underrubrikerna ''Kamrater'' och ''Olle var en mussla'' (not 48) sattes fokus på de personer som arbetade inom den hemliga organisationen. Av Peter Bratts bok framgår att fram till avslöjandet var IB organiserat på följande sätt: ''I avdelningen. Administration. Chef kommendörkaptenen av 1 graden Bengt O. Souschef Tor Backlund. Lokal Valhallavägen 56.
c) Bibliotek och registratur. Chef kommendörkapten Erik C. II avdelningen. L-kontoret, dvs förbindelsekontoret. Ledare Agneta Westin. III avdelningen. Operationsavdelningen. Chef sjökapten Bo Anstrin. Lokaler Grevgatan 24.
d) Regionalkontor: Boden, chef var tidigare Sven Wahlberg som samtidigt var anställd vid Sveriges radio; Göteborg, kapten Lars-Olov Göthman; Malmö, Chef sjökapten Lars Carlson. IV avdelningen. R5, avdelningen för Nordkorea, Kina, Nordvietnam och Japan. Chef Carol Bennedich. V avdelningen. 03-enheten, svenska förhållanden. Chef Ingvar Paues. (Flyttades 1970 eller 71).'' (not 49) Peter Bratt skriver följande om personal och utbildning: ''IB:s normala sätt att rekrytera folk är via släktingar och bekanta. Exempel på det är Claes Malmberg som arbetar inom IB och är yngre bror till Bo Anstrin, Tor Backlund som är en personlig god vän till Birger Elmér, Siri Kroné som var väninna till försvarsministerns fru, Agneta Westin som är dotter till f.d. chefen för försvarsstaben Bo Westin, Ingvar Paues som är personlig gammal vän till försvarsministern, Bo Anstrin som värvades av Jan Rydström osv. osv. Nepotism ligger nära till hands. Det finns två kategorier av personal på IB för övrigt. Av någon anledning har militären här placerat åtskilliga officerare som inte passar för trupptjänstgöring eller som misskött sin ordinarie befattning. Ett exempel är kommendörkaptenen Erik C. som i berusat tillstånd krossade båtar och bryggor när han alltför snabbt körde igenom en kanal med sitt fartyg. Han placerades på IB. Ett annat exempel är en högerextremistisk officer som ständigt inför trupp bedrev politisk propaganda och till slut flyttades till IB. Åtskilliga av dessa är alkoholiserade och måttligt dugliga. Vid sidan av den kategorin finns det också civila och f.d. kaptener från handelsflottan som är mycket skickliga och avancerade underrättelsemän. Påfallande många tycks ha djupgående personliga problem och kombinerar egna behov av att föra ett undanskymt liv med arbetets krav på det. För en utomstående ger det intryck av att vara en förbryllande samling människor vilket tydligen skapar kraftiga spänningar på arbetsplatsen, både politiskt och känslomässigt. Personalen får täckanställningar på olika statliga bolag eller verk som Förenade fabriksverken, försvarets materielverk, försvarsstaben, FOA, FRA, Fortifikationsförvaltningen etc. På FOA finns exempelvis en ''administrativ'' sektion som benämns 002 som i själva verket sköter flera av IB-agenternas utbetalningar osv. (Beteckningen 002 är inget utslag av agenthysteri utan ansluter sig till FOA:s normala nomenklatur.)'' (not 50) Peter Bratt skriver ingående om utbildningen och konstaterar att: ''Svenska högerorganisationer behandlas överhuvudtaget inte liksom man inte tar upp CIA:s verksamhet i Sverige. Den praktiska sidan av utbildningen går ut på att lära hur man sköter snabbsändare, hur man chiffrerar meddelanden, hur skuggning går till, hur man bygger upp ett nät och tar kontakt med tänkbara agenter, hur man fotograferar, kopierar, hur mikropunkter fungerar, och till och med de klassiska metoderna att skriva med osynligt bläck osv. Det finns även värnpliktiga som utbildas vid Valla och som skall ingå i IB i händelse av krig. Dessa värnpliktiga består mest av högre tjänstemän inom de svenska storföretagen, exempelvis gör åtskilliga tjänstemän från Salén-rederierna och Johnsonkoncernen repmånader vid IB. Rekryteringen är socialt sett kraftigt snedvriden och det finns mycket få personer som kan kallas för arbetare.'' (not 51) Peter Bratt skriver när det gäller näringslivets mål följande om relationen mellan näringslivet och IB: ''Innan ett svenskt företag etablerar sig utomlands måste företaget noga gå igenom gällande lagstiftning, undersöka den politiska stämningen i landet, ta reda på om regimen är stabil och hur starka de sociala spänningarna är osv. Det blir med andra ord fråga om underrättelsetjänst. Varje tänkbar exportmarknad är ett intresse för företaget, men också för den svenska nationella ekonomin. Ju större företag och ju större marknad, desto större nationellt svenskt intresse. Dessa undersökningar är ofta dyrbara och omfattande. I flera fall sker här ett samarbete mellan företagen eller Exportrådet och IB och ÖEB. Från militärt håll är man ofta intresserad av att få utredningen något utvidgad för att också ta med vissa militära intressen som transporter, militär materiel, strategisk industri eller produktion osv. och IB eller ÖEB går i så fall in som delfinansiär av utredningen.'' (not 52) ÖEB är Öst Ekonomiska Byrån. På de större svenska ambassaderna finns separata handelsavdelningar. Dessa sorterade tidigare under handelsavdelningen på Utrikesdepartementet. Idag lyder de direkt under handelsdepartementet eftersom handelsavdelningen vid UD har underställts handelsdepartementet. (not 53) Peter Bratt skriver följande om IB:s uppbyggnad och om bolagen: ''IB:s uppbyggnad IB har en central organisation i Stockholm med ett kontor för operationsavdelningen. Dessutom finns regionala kontor. Denna centrala organisation består av ett 60-tal högre tjänstemän. Dessutom tillkommer kontorspersonal och lägre administrativ personal. En del av den fast anställda personalen finns placerad på huvudkontoret eller operationsavdelningen. Andra personer finns utplacerade på olika bolag som de använder som täckmantel för verksamheten. De svenska storföretagen vill inte ha IB-personal fast anställd. Vid ett eventuellt avslöjande skulle företagen riskera alltför stora ekonomiska förluster. Däremot har de flesta storföretagen någon person som fungerar som kontaktman med IB. Av säkerhetsskäl har Birger Elmér hela tiden strävat att hålla antalet personer i den centrala ledningen så lågt som möjligt. Men utöver dessa fast anställda finns en oerhörd mängd personer som på ett eller annat sätt arbetar åt IB - mot skiftande ersättning - i storföretagen, i täckbolag, i folkrörelserna, i olika intresseorganisationer och i statliga institutioner. Dessa personer fungerar som uppgiftslämnare och vet ofta inte riktigt vad det handlar om, mer än att det rör sig om säkerhet och nationella intressen. Det är omöjligt att säga hur många personer som är indragna på detta sätt, men att det är ett vittförgrenat nät som IB har byggt upp sedan kriget är helt klart. IB:s kontakter med svenska bolag fungerar i princip på tre olika sätt. 1. Storbolagen. Via kontaktmännen kan IB få reda på om någon skall resa till ett område IB eller ÖEB är intresserat av och kan be resenären titta speciellt på olika saker. I andra fall kan det gälla undersökningar av bolagen som kommande exportmarknad där ju i allmänhet både Riksbanken och UD kopplas in. IB kan stötta undersökningen för att få kompletterande upplysningar. 2. Täckbolag. Det rör sig då om bolag som i allmänhet drivs av personliga vänner till Birger Elmér eller Jan Rydström. På sådana bolag kan man placera en IB-agent som i skydd av bolagets ordinarie verksamhet kan resa, knyta kontakter och bygga upp nät. Oriflame-kedjan är ett exempel på det. Oriflame är ett kosmetika-företag med växande internationella kontakter. Elmér är god vän med ägarna och såg till att Staffan Jochnick placerades i bolaget. Detta är en praktisk lösning eftersom IB:s enda kostnad är att betala agentens lön, vilket de ju ändå måste göra. Men det blir inga extra kostnader för att bygga upp ett helt företag som bara sysslar med spionage. Oriflame är ett helt normalt företag som bedriver en fullt normal affärsverksamhet, det enda undantaget är Staffans roll, vilket ägarna alltså väl känner till. 3. Bolag som uteslutande byggs upp för att från början fungera som skydd och cover åt regelrätt spionage. Här blir det fråga om stora kostnader för att driva verksamheten. Alfa-koncernen inom Statsföretag tycks vara exempel på detta. Collector AB Från 1958 var Collector täckmantel för den inrikes verksamheten som gick ut på att spåra och kartlägga kommunistisk verksamhet inom landet. Det var alltså en föregångare till avdelning 03 inom IB. IB bildades i sin nuvarande form 1964. Bolaget finns fortvarande kvar. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . CGB-bolagen Bolaget bildades 1967 för att bl.a. bedriva nätplanering. Bolaget har fungerat som täckmantel för Birger Elmér som var chef för IB fram till 1 januari 1973.. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Fastighets AB Grevgatan 24 I maj 1968 bildades Konsult AB Celox av Lena och Staffan Johnick för att bl.a. köpa och sälja tekniska artiklar. Den 4 februari 1969 bytte bolaget namn och blev Fastighets AB Grevgatan 24 med uppgift att äga och förvalta fastigheter. Styrelsen består av Birger Elmér och hans fru, och Birger äger samtliga aktier. Revisor är Curt-Arne Benckert. Men redan den 1 juli 1968 skedde köpet av Grevgatan 24, som fram till avslöjandet i maj 1973 var det hus där operationsavdelningen på IB hade sina lokaler. Köpet skedde genom kriminalinspektör Nils Stavmark, som är f.d. Säpo-man och som fram till maj 1973 var anställd på IB och fungerade som säkerhetschef för huset. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Longtrade Detta bolag var ett täckbolag för en liten del av IB:s verksamhet. Vid sidan av denna verksamhet förekom också en riktig åkerirörelse. Bolaget bedriver enligt uppgift inte längre någon verksamhet, men det är inte upplöst. . . . . . . . . . . . Konsult AB Celox Celox konsultbolag registrerades i mars 1969 för att bl.a. köpa och sälja kemisk-tekniska artiklar av Lena och Staffan Jochnick. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Oriflame Produkter Bolaget bildades 1969 och är ett kosmetikaföretag. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Oriflame Europe AB Bolaget bildades i juni 1968. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. . . . . . . . . . . Oriflame International AB Bolaget bildades 1967. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Jordec AB Jordec bildades 1969 för att bl.a. bedriva rationalisering och organisation. Gemensamma lokaler med Longtrade.. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . City-Data Bolaget bildades i maj 1972 och har gemensamma lokaler med Jordec och Longtrade på Malmskillnadsgatan 39. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . DEA-rederiet Rederiet hade till avslöjandet sina lokaler på Grevgatan 24. Det är okänt av Sveriges Redareförening, Lloyds register, Patent och Registreringsverket och det har hemligt telefonnummer. Storm - Electro AB Bolaget ägs av Lars-Olov Göthman som är en av IB:s kontaktmän i Göteborg. Bolaget bildades av Elektrofon och Storm & Co Skeppsradio. Elektrofon AB Den 13 april 1973 skickade en kontaktman upp sjökapten Gilbert Ericssons rapport i Elektrofon AB:s kuvert till IB. Ericsson har bekräftat att rapporten är identisk med vad han berättat för kontaktmannen och att han arbetat åt IB. Bolaget gick i konkurs och upplöstes den 15 augusti 1972. . . . . . . . . . . . . . . . . . AB Telekontroll Bolaget bildades 1955 för att bl.a. idka handels och agenturrörelse med teletekniska apparater och instrument. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Fastighets AB Däcket Bolaget bildades 1960. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .'' (not 54) Om IB och AB Statsföretag skriver Peter Bratt följande: ''Att IB kamouflerar en del av sin verksamhet bakom privata bolag är inte särskilt märkvärdigt eller särskilt upprörande. Det är naturligtvis ett effektivt sätt att undgå att väcka misstankar på. Att jag har tagit upp en del av dessa bolag här - varav somliga kanske har mycket litet eller ingenting med IB:s verksamhet att göra - beror på att jag tycker det är viktigt att IB:s arbete granskas noggrant och enda möjligheten att så ska ske är att lägga fram tillgängliga fakta. Vad gäller Statsföretag är saken helt annorlunda. Dessa bolag drivs av skattemedel och det är riksdagen som på grundval av information från företaget och industridepartementet beviljar medlen. Om försvaret här får bygga upp bolag för spionverksamhet så betyder det att vi fått just en sådan hemlig förvaltning som grundlagen förbjuder. Tanken i en demokrati är ju att folket via riksdagen ska kunna bestämma hur landet ska, eller inte ska styras genom att bevilja eller vägra anslag. Är förvaltningen hemlig kan de som har statsmakten vända förvaltningsapparaten mot folket eller använda den mot folkets vilja. ALFA-KONCERNEN Ulf Källström var tidigare informationschef på AB Statsföretag. Han avgick i protest då han reagerade mot maktmissbruk och hemlighetsmakeri inom företaget. Han skrev en bok för att belysa förhållandena: ''Så sköttes Statsföretag ab''. I en andra upplaga bifogade han en efterskrift. Där skrev han bl.a. ''Alfa-tomter AB, ett företag med aktiekapital på 5.000 kronor, ägdes våren 1971 till 40 procent av Svenska Tobaks AB och till 40 % av AB Statens Skogsindustrier. Genom bildandet av Statsföretag AB den 1 januari 1970 inlemmades Alfa-Tomter automatiskt i statsföretagsgruppen. Alfa-Tomter bedrev enligt sin förvaltningsberättelse inte någon verksamhet under 1969. Bolaget har två dotterbolag som tas upp under rubriken anläggningstillgångar. Där redovisas dels 50 aktier i AB Fondmedia värderade till 5000 kronor, dels 2000 aktier i AB Credentia värderade till 1 krona. AB Fondmedia har enligt förvaltningsberättelsen inte haft någon anställd personal, inte utbetalat några löner, inte heller utbetalat något arvode till styrelsen under 1970. Den enda intäktspost som redovisas är provisioner med 1 634:59 kronor. AB Credentia är helägt av Alfa-Tomter och har i sin tur aktier i åtta olika dotterbolag. Denna koncern, som alltså formellt kontrollerades av statsföretag AB via det lilla 5000 kronors bolaget Alfa-Tomter och Tobaksbolagets, LKAB:s samt Statens Skogsindustriers intressen i Navigator, ligger reellt i händerna på Kreditbanken. Kreditbanken lär ha ett avtal med Svenska Tobaks AB, AB Statens Skogsindustrier och LKAB om att de inte skall göra anspråk på insyn i ''Alfakoncernen'' eller kräva utdelning på sina aktier. Några av Kreditbankens direktionsmedlemmar har placerats i många av styrelserna för Alfakoncernens bolag. Dessutom har de flesta bolagen samma revisor respektive styrelseordförande. Början till konstruktionen av den ''hemliga'' koncernen uppmärksammades i Industridepartementet första gången våren 1969 då vi utarbetade en tablå över den statliga företagssektorn. Som ingick som bilaga i propositionen om statsföretag AB Andra gången problemet dök upp var under arbetet med Statsföretags första årsredovisning våren 1971. På grund av min tidigare kännedom om Alfakoncernen påpekades förhållandet för verkställande ledningen för Statsföretag AB. Revisorerna accepterade sedermera att Alfakoncernen inte togs upp i statsföretags koncernredogörelse under förutsättning att Statens Skogsindustrier eller Svenska Tobaks AB avyttrade 40 % av aktierna i Alfa-Tomter AB. När frågan behandlades i Statsföretags styrelse kom det som en överraskning för många och styrelsen beslöt efter föredragning att inte ta upp bolagen i årsredovisningen utan ordna försäljning. Ordföranden uttryckte dock en annan mening. Tobaksbolagets 40-procentiga innehav avyttrades till den egna personalstiftelsen. Jag anser personligen att denna fråga framförallt ger perspektiv på insynsutredningen och statens styrelserepresentation i bankerna som genomfördes våren 1971. Efter att ha känt till ovan beskrivna förhållande sedan våren 1969 ställer jag mig tveksam till om våra nuvarande och föreslagna regler om insyn i olika instanser är tillräckliga för att ge medborgarna och därmed samhället tillfredsställande information. I de berörda ägarföretagen sitter dock i stor utsträckning samma personer. Dessa borde ha känt till de verkliga förhållandena och vidtagit åtgärder för att åtminstone avveckla Kreditbankens intressen. Det finns en rad frågor som kräver svar i samband med den här affären. Men låt oss inte glömma principfrågorna. Hur skall den vanlige medborgaren få en rimlig möjlighet att bedöma sina förtroendemän när vi idag har ett etablerat system som gör det möjligt att dölja sådant som om det avslöjas betraktas som skandaler. Jag vet att detta förhållande inte är reserverat för den statliga sektorn, men det är så mycket viktigare att sådant inte inträffar där makten bygger på väljarnas förtroende och inte på ett hierarkiskt system som i det privata näringslivet där kapital och kontakter ger makt.'' I våras träffade jag Ulf Källström och han rådde mig då att titta närmare på Alfa-koncernen. I ljuset av avslöjandena om IB slog det honom att detta kanske var en förklaring till hemlighetsmakeriet. Genom ett envist snokande hade han själv nystat upp koncernens utseende och hur beroendet mellan de olika bolagen såg ut. Hela denna koncern med ett aktiekapital på över 16 miljoner kronor och med över 225 anställda kontrolleras alltså på papperet av tobaksbolagets personalstiftelse via 5 000 - kronorsbolaget Alfa-Tomter! Föregående skiss har gjorts av Källström. Jag letade efter gemensamma nämnare mellan Alfa-koncernen och de andra bolag som på ett eller annat sätt hade anknytning till IB. Skissen på s.186 som inte grundar sig på en fullständig genomgång av Alfa-koncernen utan bara på ett par av bolagen som jag valt som stickprov visar att det finns åtskilliga sådana gemensamma nämnare i form av revisorer eller advokatbyråer. (De enskilda namnen är inte intressanta i sig utan är bara exempel på sådana beröringspunkter.) Jag har inte haft tid att göra en fullständig genomgång, men det kändes inte heller särskilt meningsfullt när det visade sig att Källström hade haft rätt i sina aningar. Alfa-koncernen är mycket riktigt en del av IB. Vissa av bolagen används som täckmantel för IB:s verksamhet. Det gäller dels nyckelbolaget Alfa-tomter som kontrollerar hela koncernen och det gäller även Adam Sverker. Detta har bekräftats av personer som har arbetat inom IB sedan lång tid tillbaka. Det finns många märkliga bokföringstekniska arrangemang bland koncernens bolag, och den intresserade kan studera detta närmare i Källströms bok. Det finns också exempel på brott mot aktiebolagsstiftningen, exempelvis vad gäller AB Pundet som äger 20 % av moderbolagets aktier, vilket är förbjudet. Vissa av bolagen är förmodligen oskyldiga, vilket t.ex. måste gälla AB Georg vars enda syfte tycks vara att förvalta Riksbyggens byggnad. Men Credentia AB Luxemburg vore - jag vet inte alls om det är så - en perfekt lösning för att föra ut pengar och i skymundan betala agenter och angivare utan att behöva smuggla pengar eller dra in myndigheterna. Alfa-koncernens anknytning till IB och till den illegala underrättelsetjänsten gör att en ordentlig undersökning och genomgång av förhållandena snarast måste företas. Det gäller också finansieringen av bolagets verksamhet. CROWNAIR Crownair bildades ursprungligen för att möta IB:s behov av flygtransporter och för att på ett smidigt sätt kunna ha flyg till hands för olika operationer inom och utom landet utan att väcka misstankar. Operationerna kan gälla fotografering, spaning, avlyssning, och teletrafik, transporter osv. Men på vanligt vis fungerar också delar av bolagets verksamhet fullt normalt. Crownair Swedish Ltd AB är statligt ägt, men ligger inte under Statsföretag som Alfa-koncernen. Crownair ägs i dag till hälften av försvarsdepartementet och till hälften av Linjeflyg. Linjeflyg ägs i sin tur till hälften av ABA, där staten har 50 % av aktierna, och till hälften av SAS, där staten har ungefär 21 % av aktierna. Men eftersom ABA äger SAS aktier blir resultatet att staten äger ungefär 90 % av aktierna i Crownair. Men till en början var Crownair helt privatägt. Det registrerades den 11 mars 1968 för att ''bedriva direktions- och taxiflygningar samt chartertrafik'' med adress Hagavägen 85 i Solna (samma adress som Rationell planering). Styrelsen bestod av Karl-Axel Benckert som också ägde bolaget. En märklig omständighet är skälet till att Benckert valde namnet Crownair. Den 23 februari 1968 skriver bildarna till Patentverket och säger att de: ''önskar vidhålla den sökta firman AB Crownair (eller AB sist) i första hand med tanke på det nära samarbetet rubr. Aktiebolag kommer att ha med ett amerikanskt företag vid namn Crownair vars huvudkontor är beläget i San Diego.'' Verket avslår detta namnförslag. Bildarna ber då att bolaget skall få heta Crownair Swedish Ltd AB med: ''hänsyn till det amerikanska samarbetet på svensk sida. En firma som exempelvis nordisk Crownair Ltd AB kommer längre från det amerikanska företag med vilket de samarbetar''. Verket godkänner nu detta namn. Vad är då Crownair, San Diego för bolag? Är det ett av den amerikanska krigsmaktens eller CIA:s bolag? Året därpå, i mars 1969, köper plötsligt Statsföretag AB hela Crownair via SUAB, Svenska Utvecklings AB, vars mål annars är att ''öka det statliga stödet till teknisk forskning och industriellt utvecklingsarbete''. Man kan fråga sig vad SUAB:s mål har med direktions- och taxiflygningar att göra? Ny adress blir Ekensbergsvägen 85, där också Rationell Planering ligger. I mars 1972 köper Linjeflyg hälften av aktierna och nya medlemmar av styrelsen blir Marcus Wallenberg och chefen för Postverket, Nils Hörjel. Beskrivningen av verksamheten ändras nu till att ''driva luftfart och därmed förenlig rörelse''. I augusti 1972 avgår Benckert som VD och ny chef blir en pensionerad generalmajor, Stig Möller. Försvarsdepartementet köper i maj 1973 SUAB:s aktier och samtidigt köper Crownair Ehrenströms flyg, som är ett Wallenbergföretag. Den 8 juni skriver Expressen om: Statens fantastiska flygaffärer: Statens köp av det helprivata Ehrenströms Flyg AB i Stockholm är en lysande kohandel, vars detaljer man försökt hålla hemliga. Det är en kohandel mellan staten, SE-banken, Ehrenström och Marcus Wallenberg, som är särskilt insyltad och sitter på flera stolar.'' Vidare skriver tidningen: ''Gunnar Sträng var först emot affären, men ändrade sig. Hans förtroende för pojkarna i försvarsdepartementet' är stort.'' Expressen framhåller också att Crownair nu fått ''nästan ett halvt dussin flygplanstyper på halsen, vilket är mycket dyrt och opraktiskt.'' Också byrådirektör Arne Leibing i Luftfartsstyrelsen kritiserar mycket hårt köpet i Veckans Affärer den 2 augusti 1973, och kallar det ''naivt, amatörmässigt''. Underrättelsetjänsten är betjänt av att ha tillgång till olika flygplanstyper som passar för olika ändamål. Strängs ''förtroende'' är också förklarligt om det gäller ett köp för IB. 1972 försökte Crownair få kontrakt om flygningar i Ungern med ungerska staten. Crownair valde George Libik, Maria Libiks f.d. man, att sköta förhandlingarna. Gunnar Ekberg har haft en täckanställning på Crownair. (Birger Elmérs son och sonhustru har eller har haft arbete på Crownair.) RATIONELL PLANERING AB Delar av företaget har varit täckmantel för IB:s verksamhet. Det var detta bolag som fungerade som mellanhand vid köpet av IB:s kursgård Valla Torp i Södermanland. Företaget stod eller står också för gårdens telefonnummer, vilket Karl-Axel Benckert arrangerade. Jan Östberg har vid flera tillfällen undervisat IB:s personal på gården i nätplanering. Det har också träffats arrangemang för att IB-agenter skulle få täckbefattningar inom företaget.'' (not 55) Peter Bratt skriver följande om varför han forskat om IB: ''Jag tog kontakt med olika personer jag kände och lade ihop pusselbitar. Redan på ett tidigt stadium kom de allvarligaste sidorna av verksamheten fram. Det var det ensidiga västsamarbetet som urgröpte neutralitetspolitiken, det var stödet av en part, Israel, i Mellan-Östern - konflikten, det var spionaget inom fackföreningsrörelsen och vänstern och det var de olagliga metoderna. Men det kanske mest allvarliga var att allt detta skedde i total okunnighet för riksdagen. Mina motiv att ta upp saken var flera. Den omedelbara känslan av ilska. Det var en primitiv känsla av att ha blivit förd bakom ljuset med propaganda och historieförfalskning där Sverige framställs som Folkhemmet, som styrs av präktiga och oförvitliga tjänstemän, samtidigt som en omfattande hemlig polis- och kontrollapparat fått växa fram utan riksdagens vetskap. Jag anser inte att man kan tala om verklig demokrati förrän folket via parlamentet också kan bestämma över de ekonomiska besluten. I dag fattas de viktigaste ekonomiska besluten av ägarna till den privata industrin, som ju omfattar nästan hela industrin. Riksdagen kan idag besluta om ränte- och skattepolitik och besluta om hur löntagarnas skatter skall förmedlas - men det är inte tillräckligt. Detta hindrar inte att det finns stora demokratiska värden att försvara. Tanken i en demokrati är ju att folket via parlamentet ska kunna kontrollera hur landet styrs och välja styrsystem efter att fritt ha diskuterat problemen. Riksdagen kan inte kontrollera produktionen, men väl förvaltningen. En förutsättning är att riksdagen godkänner de penninganslag som går till förvaltningen. I annat fall kan myndigheterna bygga upp egna maktapparater och den demokrati vi har försätts ur spel, IB är en sådan maktapparat.'' (not 56)
Av Peter Bratts bok framgår följande: ''IB samarbetar mest med det västtyska BND, det israelitiska Shin Beth, det amerikanska CIA, det brittiska MI 6, det franska SDECE (uttalas sdjek) och Danmark och Norge. Med dessa organisationer har L-kontoret dagliga förbindelser. Rutintrafiken är dubbelriktad och gäller utbyte av underrättelsematerial och förfrågningar om olika personer. Med BND, Shin Beth och Danmark och Norge har L-kontoret direkta telexförbindelser. (L:et står för Liason som är franska och betyder förbindelse). CIA har exempelvis ett mycket omfattande centralt dataregister över sovjetiska diplomater som är stationerade över hela världen. När IB vill ha upplysningar om någon av dem så skickar de en förfrågan till CIA och efter någon vecka får de svar med alla uppgifter som även omfattar personliga förhållanden som utbildning, språkkunskaper, religion, sexuell läggning, alkoholvanor osv. IB betraktar sådana upplysningar som viktiga eftersom de ständigt försöker köpa informatörer och angivare.'' (not 57) Om IB:s målområden skriver Peter Bratt:
Peter Bratt ger också exempel på samarbetet mellan IB och CIA: ''IB var minst lika intresserad och de båda organisationerna kom överens om att dela upp arbetet. IB hade större förutsättningar att arbeta i Stockholm än CIA och därför skulle IB ta hand om fältarbetet, kartlägga hans livsföring, finna hans svaga punkter, skapa kontakter med hans bekanta, osv - med andra ord skulle IB förbereda arbetet för att göra en direktkontakt möjlig då man skulle försöka köpa honom. IB utförde arbetet och CIA stod för betalningen. De ansåg honom som så värdefull att de var beredda att satsa 10 000 dollar.'' (not 58) Peter Bratt ger ett antal exempel på samarbete mellan de båda organisationerna IB och CIA. För att belysa hur socialdemokraterna agerat i relation till övriga underrättelseverksamheter citeras vad Peter Bratt skriver om samarbetet mellan den israelitiska säkerhetstjänsten Shin Beth och IB. ''IB och Shin Beth IB:s samarbete med BND är begripligt eftersom det finns historiska traditioner och gemensamma intressen - som statsmakterna uppfattar saken - men samarbetet med Israel är inte lika lätt att förstå orsakerna till. Dessa orsaker är närmast partipolitiska. Det svenska socialdemokratiska partiet liksom Landsorganisationen har alltid haft intima kontakter med den socialdemokratiska israeliska staten. Socialdemokratin i Sverige har betraktat Israel som ett föredöme. Samarbetet mellan IB och Shin Beth är alltså ett resultat av känslomässiga sympatier för staten Israel och är inte ett resultat av militärt strategiskt tänkande eller av direkta ekonomiska intressen. Ur ekonomisk synpunkt hade ju ett samarbete med arabstaterna varit rimligare eftersom de har tillgång till de stora oljefyndigheterna. SAP - LO har sett Israel som utsatt för hot från grannländernas sida och följden har blivit att underrättelsetjänsterna byter sådana informationer som båda parter har intresse av. Partpolitiska sympatier har lett till ett militärt samarbete som har en sådan omfattning att det klart strider mot den av riksdagen fastlagda neutralitetspolitiken. Militären har alltså, med regeringens goda minne, aktivt stött en part i en pågående militär konflikt. Det allvarliga tycker jag inte främst är att man stött Israel mot arabstaterna utan det verkligt allvarliga är naturligtvis att det här har skett i fullkomlig hemlighet både från riksdagen och det svenska folket. I princip hade det varit lika allvarligt om IB stött arabstaterna på samma sätt. Detta visar på en cynisk maktfullkomlighet och en total brist på respekt för alla demokratiska principer. En regeringsledning som handlar på ett sådant sätt, bara för att den räknar med att inte bli avslöjad, har inte bara förverkat allt förtroende utan utgör ju också en direkt fara. Vilka andra inrikes- och utrikes- politiska handlingar kan en sådan regering vidta i hemlighet i framtiden? En effektiv parlamentarisk kontroll är det enda skyddet mot maktmissbruk.'' (not 59) Om samarbetet mellan den västtyska underrättelsetjänsten BND och IB skriver Peter Bratt: ''BUNDESNACHRICHTENDIENST, BND Av tradition har den svenska underrättelsetjänsten de bästa och mest djupgående kontakterna med Tyskland, efter kriget Väst-Tyskland. Av olika skäl känner IB störst frändskap med BND - de upplever att de arbetar för samma mål, dvs. mot öst och mot vänstern, de har liknande kynne och liknande umgängesvanor. Samarbetet är friktionsfritt och det enda som IB har beklagat sig över är att BND inte har någon kontaktman på ambassaden i Stockholm. Det beror i sin tur på att regeringen Brandt inte vill ha underrättelsemän på ambassader i neutrala länder. Kontakterna sker istället med regelbundet kurirutbyte en gång i veckan. Tre gånger i månaden är det västtyska kurirer som kommer till Stockholm och en gång i månaden är det en svensk kurir som reser till regionalkontoret i Hamburg. Om någon av dessa kurirer skulle fastna i tullen behöver de bara ringa ett samtal och tullen får order att släppa igenom dem okontrollerade. BND:s huvudkontor ligger i Pullach i Munchen. Här finns en speciell svensk avdelning som kallas ''Schwedendesk'', och chef för den avdelningen var tills nyligen en greve von Bassewitz, som kallades ''Gräfe''. BND anses vid sidan av Shin Beth och den katolska underrättelsetjänsten vara världens främsta och mest effektiva. Den är världsomspännande och har stora resurser. De har haft problem med infiltration och för något år sedan förekom en hel historia med ett antal självmord och det har efteråt klarlagts att åtminstone ett par av dessa varit infiltratörer i BND.'' (not 60) Vad som är intressent är att notera att dåvarande förbundskanslern Willy Brandt inte ville har underrättelsemän på ambassader i neutrala länder. Men detta var uppenbarligen inget problem för IB och Sverige, skriver Bratt i sin bok. Peter Bratt skriver vidare: ''Den organisation Erlander 1948 beordrade att arbeta inom Sverige var icke Säpo eller FST-Säk utan en hemlig organisation vid sidan av Säpo och FST-säk. Det var denna organisation som 1958 blev Collector Ltd AB och som 1964 inrangerades i IB som avdelning 03''. (not 61) Dagens Nyheter skriver på första sidan den 5 december 1975: ''Statsminister Olof Palme går i ett bistert brev till rätta med vad han betecknar som ''osanna'' och ''närmast groteska'' uppgifter i ett ''Kvällsöppet'' - program i TV 2 den 27 november om att det inom det socialdemokratiska partiet skulle finnas en hemlig polis - ''Sapo'' - som bla agerat i den sk sjukhusskandalen i Göteborg. Brevet är ställt till TV2-chefen Örjan Wallqvist, som emellertid hänvisar sakfrågan vidare till distriktschefen i Göteborg, John Forsberg. Denne säger till DN att han först vill sammanträffa med ''Kvällsöppet'' -redaktionen innan han går i svaromål. Uppgifterna i ''Kvällsöppet'' om ''Sapo'' härstammar från en nyhetsartikel som Aftonbladet refuserat med motiveringen att ingen dokumentation som kunnat styrka påståendena lagts fram.'' (not 62) Dåvarande partiordföranden och statsministern Olof Palme dementerade alltså ''Sapo:s'' existens och f.d. statsministern Ingvar Carlsson sade så sent som 1988 att om åsiktsregistrering gjorts var det ''i egenskap av enskild person''. Sten Andersson, som var SAP:s partisekreterare och ''Sapochef'' 1963 - 82 och som tillsammans med SAP:s facklige sekreterare Nils-Gösta Damberg var ansvarig för den tredje genomgripande politiska kartläggningen av fackföreningsrörelsen, ''fackligt-politiska'' undersökningen 1965, förnekade så sent som 1988 att partiet varit engagerat i åsiktsregistrering. (not 63) IB, svensk underrättelse- och säkerhetsorganisation, bildad 1965 genom en sammanslagning av den hemliga militära underrättelsetjänsten (tidigare benämnd T- eller I-kontoret) och den över försvarsanslagen finansierade hemliga säkerhetstjänsten (''SAPO''). Sven Andersson, partisekreterare för SAP 1945-48 ledde det tidiga uppbyggandet av ''Sapo''. Han var också mannen bakom skapandet av IB. Han blev senare försvarsminister och utrikesminister. Fram till avslöjandena av IB av Jan Guillou och Peter Bratt i Folket i Bild/ Kulturfront våren 1973 kände de svenska medborgarna inte till den illegala svenska underrättelsetjänsten, en utomparlamentarisk verksamhet som initierats och styrdes av det socialdemokratiska partiet. Vi vet att IB:s chef, 1965 - 1974, Birger Elmér av säkerhetsskäl strävade efter att hålla antalet personer i den centrala ledningen så lågt som möjligt. Utöver dessa fast anställda fanns en oerhörd mängd personer som på ett eller annat sätt arbetar åt IB - mot skiftande ersättning - i storföretagen, i täckbolag, i folkrörelserna, i olika intresseorganisationer och i statliga institutioner. Dessa personer fungerade som uppgiftslämnare och visste ofta inte riktigt vad det handlade om, mer än att det rörde sig om säkerhet och nationella intressen. I december 1998 kom det till allmänhetens kännedom genom Lars Olof Lampers forskning att embryot till IB:s inrikesverksamhet under Birger Elmér startade redan i början av 1950-talet. Enligt Elmér var bakgrunden till att inrikesverksamheten startade att försvaret var missnöjt med hur polisen skötte personal-kontrollen. Samarbetet mellan CIA och det socialdemokratiska partiet har genom IB organisationen fördjupats genom de gemensamma målet att få kontroll över kommunister. Samarbetet var så naturligt att det skedde genom direktkontakter mellan ''SAPO''-folk och ''CIA-folk'' på amerikanska ambassaden i Stockholm. Dåvarande partiordföranden och statsministern Olof Palme dementerade ''Sapo:s'' existens och f.d. statsministern Ingvar Carlsson sade så sent som 1988 att om åsiktsregistrering gjorts var det ''i egenskap av enskild person''. Sten Andersson, som var SAP:s partisekreterare och ''Sapochef'' 1963 - 82, förnekade så sent som 1988 att partiet varit engagerat i åsiktsregistrering.
Kraven på granskning Om kravet på en parlamentarisk kontroll skriver Peter Bratt 1973 följande: ''Detta visar på en cynisk maktfullkomlighet och en total brist på respekt för alla demokratiska principer. En regeringsledning som handlar på ett sådant sätt, bara för att den räknar med att inte bli avslöjad, har inte bara förverkat allt förtroende utan utgör ju också en direkt fara. Vilka andra inrikes- och utrikes- politiska handlingar kan en sådan regering vidta i hemlighet i framtiden? En effektiv parlamentarisk kontroll är det enda skyddet mot maktmissbruk.'' (not 64) ____________________ Not 43. IB, svensk underrättelse- och säkerhetsorganisation, bildad 1965 genom en sammanslagning av den hemliga militära underrättelsetjänsten (tidigare benämnd T- eller I-kontoret) och den över försvarsanslagen finansierade hemliga säkerhetstjänsten (''SAPO''). Benämningen IB är inte entydig. 1974 års underrättelseutredning kom fram till att förkortningen kunde uttydas som bl.a. Informationsbyrån eller Inhämtningsbyrån. Enligt en senare version skulle benämningen IB vara en fusion av de bägge sammanförda organisationernas dåvarande bokstavsbenämning, I-kontoret och B-kontoret (den tidigare grupp B vid försvarsstabens säkerhetsavdelning). Chef för IB var 1965 - 74 den tidigare chefen för grupp B, Birger Elmér. IB:s underrättelseverksamhet omfattade dels insamling av underrättelser med hjälp av resenärer, flyktingar, och egna agenter, dels försvarets (men ej Försvarets radioanstalts) samarbete och utbyte av underrättelser med olika västliga underrättelsetjänster. IB:s säkerhetsverksamhet var inriktad på övervakning och registrering av kommunister, en verksamhet som formellt avvecklades sedan säkerhetspolisen 1969 i personalkontrollkungörelsen förbjudits att upprätta s.k. åsiktsregister. Officiellt avvecklades IB:s inrikesverksamhet 1970, men verksamheten torde i realiteten ha fortsatt in på 1970-talet. Organisatoriskt var IB från 1968 direkt underställt överbefälhavaren. Vissa bedömare anser att tydliga politiska kopplingar till det socialdemokratiska partiet och regeringen också fanns, vilket bl.a. sjukhusspionaffären i Göteborg 1975 indikerade. IB:s existens och delar av främst utlandsverksamheten avslöjades 1973 genom artiklar i Folket i Bild/Kulturfront av Peter Bratt och Jan Guillou. Avslöjandet ledde till en omfattande debatt men också till rättsliga påföljder för avslöjarna, vilka liksom den tidigare IB-anställde Håkan Isacsson dömdes till fängelsestraff för spioneri. Utnyttjandet av brottsrubriceringen spioneri mot journalister var kontroversiell och resulterade i en översyn av både brottsbalken och tryckfrihetslagstiftningen. Efter IB-avslöjandet omorganiserades den hemliga underrättelsetjänsten. Underrättelseutredningen ledde också till inrättandet av ett parlamentariskt organ, underrättelsenämnden, med syfte att säkerställa en politisk tillsyn. Efter förslag från underrättelseutredningen inordnades IB i försvarsstaben, från 1982 som SSI, Sektionen för särskild inhämtning, från 1989 under beteckningen KSI, Kontoret för särskild inhämtning. Nationalencyklopedin Bokförlaget Bra Böcker Nionde bandet, 1992. Not 44. Thomas Kanger och Jonas Gummessons uttryck, myntat i boken Kommunistjägarna. Not 45. Peter Bratt, IB och hotet mot vår säkerhet, Gidlunds, Avesta 1973, omslagstext. Not 46. Kommunistjägarna s 148 bildtext. Fst/In Försvarsstaben, inrikesavdelningen. Not 47. TV 4 den 15 april 1999 Dokumentärfilm av Jonas Gummesson om Olof Palmes tidigare okända roll som mer aktiv i underrättelsearbetet än vad som hittills framkommit. Aftonbladet 15 april 1999 artikel av Ulf Wallin med rubriken: Palmes okända liv som spion. Not 48. Dokument inifrån: ''När arkiven öppnas'' med underrubrikerna ''Kamrater'' och ''Olle var en mussla'' sändes i SVT 2 den 8 och 15 december 1999. Not 49. Peter Bratt IB och hotet mot vår säkerhet s 97. Not 50. Ibid s 98. Not 51. Ibid s 99 - 100 Not 52. Ibid s 93 - 94 Not 53. Ibid s 58 Not 54. Peter Bratt IB och hotet mot vår säkerhet s 173 - 180. Not 55. Ibid s 180 - 189. Not 56. Ibid s 6 - 7. Not 57. Ibid s 101. Not 58. Ibid s 108. Not 59. Ibid s 125 - 126. Not 60. Ibid s 113. Not 61. Ibid s 81. Not 62. Dagens Nyheter 5 december 1975 artikel med rubriken: ''Sapo - groteskt''. Not 63. Kommunistjägarna, Kanger & Gummesson s 36 & 150. Not 64. Peter Bratt IB och hotet mot vår säkerhet s 125 - 126. |
Tillbaka till Innehållsförteckning |
|
|
|
|
|
|
Hemsida |