Följ
Börje Ramsbros tvist med den statliga Stiftelsen Industrifonden!
Godtycke och osäkerhet
Av Marie-Anne Olsson Ledaren - 2 februari 2018
Sverige är idag ett mycket
osäkert rättssamhälle. Det handlar bland annat om inkompetens,
vänskapskorruption, bristande engagemang hos nyckelpersoner (kanske är
de överstressade), självupptagenhet och till en del också, sorgligt nog,
om ren ohederlighet. Vi har fått en tystnadskultur och en brist på
civilkurage som är väldigt farlig och än värre blir det om den tillåts
att utvecklas vidare. Avbildad: Marie-Anne Olsson
Man kan lätt känna sig maktlös och hopplös, men det är ju på sätt och vis att godta sakernas tillstånd. Alltså gör åtminstone jag vad jag kan för att fortfarande tro på det goda hos människan och att förändring är möjlig. Mitt bidrag just nu är att skriva och sprida de helt huvudlösa dumheter och oegentligheter (snällt sagt, det är egentligen kriminella handlingar) som Börje Ramsbro har blivit utsatt för. Han blev utsatt för grov ekonomisk brottslighet i början på 1990-talet. Det räcker dock att jag för närvarande håller mig till de grova brott han har utsatts för i nutid av den statliga Stiftelsen Industrifonden och dess ombud, advokaterna Hans Bagner och Pontus Ewerlöf.
Ingen i denna härva, vilken jag och andra är väl insatta i och som jag har skrivit om många gånger tidigare, vågar riskera att se sanningen i vitögat. Ingen har trätt fram. Alla är medlöpare och fega krakar som flyter med strömmen, en ström som leds av den synnerligen ohederlige och ”övervintrade” advokaten Hans Bagner. Hur ska man annars förklara att ingen ens törs träffa Börje, eller något ombud för Börje, och sätta sig ner på en stol i cirka en timme och gå igenom fakta?
Alla verkar ha hållhakar på varandra. Alla verkar sitta fast i samma smet. Med alla menar jag samtliga nyckelpersoner inom såväl näringsdepartementet, myndigheten Vinnova som Stiftelsen Industrifonden. Börje har skrivit och ringt till en rad olika personer för att få till ett fysiskt möte, där man kan sätta sig ner och titta igenom de fakta som finns i ärendet. Det är inte fråga om något ”rättshaveri” där olika åsikter ska stötas och blötas, eller att det ska hänvisas till paragrafer i det oändliga. Det är en bunt fakta som visar sanningen i denna härva, en sanning som är väl dokumenterad. Det tar inte lång tid att sätta sig in i det hela och det krävs inte någon lysande intelligens. Men dessa nyckelpersoner tycks vara livrädda. Man kan fråga sig för vad? Är det för att någon inblandad ska avslöja något ofördelaktigt om dem? Är det för att de inte vågar visa sin inkompetens? Det är mycket allvarligt att vi har sådana fegisar i nyckelpositioner.
Närings- och innovationsministern Mikael Damberg basunerar ut att man satsar 80 Mkr (observera av skattemedel) på att öka kunskapen och medvetenheten om att de immateriella tillgångarnas värde utgör 80 procent av ett företags marknadsvärde. Men han törs inte ta ens med tång i det faktum att Börje har berövats möjligheten att få någon ersättning alls för sina immateriella tillgångar. Börje har heller inte fått en enda kronas ersättning för företagets aktier. Tilläggas skall att företaget, System 3R, fortfarande är verksamt i Sverige. Det värderades vid tidpunkten till totalt cirka 175 Mkr. Med förfalskade handlingar och mened i tingsrätten från Industrifondens sida förlorade Börje tvisten. Han dömdes att bära Industrifondens rättegångskostnad på cirka 5 MKr. Industrifonden är bildad av staten och ligger under näringsdepartementets ansvar.
Vinnova är en av de parter som ska stå för uppgiften att lära ut allt om de immateriella tillgångarnas värde till företagarna. Dess f.d. generaldirektör Charlotte Brogren har suttit som styrelseordförande i Industrifonden under flera år. (Dessförinnan satt hon under ännu flera år som vanlig ledamot och är väl insatt i den här skandalen.) Hon är alltså ytterst ansvarig för Industrifondens ombuds brottsliga handlingar, men vågar inte göra någonting överhuvud taget. Nu har det visat sig att hon avgick som generaldirektör med kort varsel, bland annat på grund av misstänkt skattefiffel. Så det kanske inte är så konstigt att hon håller andra mindre nogräknade individer om ryggen.
Industrifondens VD, Anders Slettengren, svarar inte på tilltal och vågar inte träffa Börje. Och det trots att han tillträdde långt efter att denna tvist började. Han borde alltså ha kunnat bedöma båda sidors dokumentation och argumentation utan förutfattade meningar, utan att personligen känna sig angripen. Han skulle ha kunnat ha råg i ryggen och blivit den som rensade ut allt gammalt unket ur hörnen hos Industrifonden för att återupprätta dess heder. Inget har skett. Det verkar som om där sitter ännu en ynkrygg.
JO-anmälan har lämnats in för att belysa innovatörens och entreprenörens problem med att hävda sin rätt i dagens Sverige. Man kan ju bara hoppas att denna kontrollinstans sköter sitt jobb och uppmanar berörda parter att öppna upp för konstruktiva diskussioner om den dolda ekonomiska brottslighet som pågår, en brottslighet som skyddas genom vänskapskorruption och olika särintressen och som verkar sträcka sig ända upp i regeringens korridorer.
Marie-Anne Olsson
marie-anne.olsson@friaskribenter.se
Läs vidare:
JO-anmälan Dnr. 393-2018, 2018-01-16
JO-anmälan, komplettering nr 1, 2018-01-30
.
Lä svidare:
Dags för sanningen - Dags för sunda värderingar - Nu får det vara nog!
Skampåle för rättvisans skull