[Hemsida] [Brf-direkt] [Skicka vykort] [Tipsa ditt nätverk]

”Moderaterna skall vara ett humanistiskt parti som aldrig viker från den enskilda människans sida,” skriver den moderate partiledaren Bo Lundgren i Dagens Nyheter ( DN debatt den 12.10. )

Det problem som Bo Lundgren har bland ekonomiskt medvetna väljare är att han redan förbrukat hela sitt förtroendekapital. Får Lundgren sitta kvar som partiordförande kommer moderaterna att backa ytterligare vid nästa val. Som om det inte skulle räcka med att moderaterna redan förlorat en tredjedel av sina väljare på grund av Carl Bildts och Bo Lundgrens tidigare agerande, när den borgerliga fyrklövern regerade Sverige.

Består deltagarna i partiets extrastämma som nu skall ta ställning till eventuellt omval av partiledare av samma politiskt ekonomiskt omedvetna personer, som de som en gång valde Bo Lundgren till partiledare, har inte de moderata sympatisörerna mycket att se fram mot.

I Lundgrens fall visar det sig således att läpparnas bekännelse som han ger uttryck för på DN Debatt, som inte föregåtts av praktisk handling när han tillsammans med Carl Bildt hade ansvaret för att reda upp härvan kring bankkrisen under den borgerliga regeringsperioden 1991 - 1994.

I dag är det redan klarlagt att det var den dåvarande ”bankministern” Bo Lundgren som godkände att finansinspektionen nedvärderade av hela Sveriges fastighetsbestånd med mellan 50 - 70 % under den svenska bankkrisen, ( FFFS 1991:10 ) bara för att det skulle bli lättare för krisbankerna med Gota Bank och Nordea ( som själva var på obestånd ) i spetsen att säga upp krediterna och beslagta tillgångarna för livskraftiga företag.

”Bankminister” Lundgren godkände också att krisbankerna kunde säga upp krediter för företag som inte ”passade in i krisbankernas portfölj”. Därför förlorade Sverige 60.000 företagare och 400.000 människor kastades ut i permanent arbetslöshet. Den direkta följden blev att statsskulden ökade med dramatiska ettusen miljarder kronor, plus ränta !

Följderna av att företagarna inte längre kan lita på det parti som säger sig var Sveriges mest företagsvänliga är katastrofala. Företagen säljs till utlandet eller flyttar utomlands. Om det vore sant som Bo Lundgren säger, ”att han ägnat dagarna efter valnatten till att lyssna, samtala och resonera och också till att fundera över min egen insats,” så måste alla hans tankar gått i fel riktning.

Någon ursäkt för vad radarparet Bildt och Lundgren ställde till, när det gäller det absurda kronförsvaret och slakten av företag under bankkrisen har fortfarande inte framförts, från vare sig Bildt eller Lundgren. Medan socialdemokraterna redan erkänt hela sin skuld till den ekonomiska förda politiken som ledde fram till bankkrisen.

Något förslag som skall skydda företagarna vid nästa bankkris har inte heller föreslagits av moderaterna, trots att Bo Lundgren i likhet med mig närvarade vid det stora seminariet om bankkrisens katastrofala följder den 9 maj år 2000. Om han hade följt hela seminariet hade han förstått vad han ställt till med, men efter sitt eget anförande valde han att fly från fältet, för att sedan återkomma först vid seminariets avslutning.

Lundgren säger sig vilja tala om skatter även i fortsättningen. I stället borde han tala om orsakerna till den svenska krisen, och vad som till slut kan tvinga Sverige i statskonkurs, när företagen försvinner.