[Hemsida] [Brf-direkt] [Skicka vykort] [Tipsa ditt nätverk]

Modellen innebar att fastigheterna skulle förränta en belåning på 11 % oavsett belåning och läge. Den nya värderingen gällde även centrala delar i både Stockholm, Göteborg och Malmö. Denna nedvärdering innebar 70% nedvärdering jämfört med i dag.

Med hjälp av denna modell kunde sedan bankerna utnyttja Finansinspektionens direktiv, som Bo Lundgren godkänt, för att säga upp krediterna för skötsamma fastighetsägare i strid med Europakonventionens bestämmelser.

Men inte nog med det. Bankerna behövde inte längre stå fast vid byggnadskreditiv eller skriftliga kreditlöften mot sina kunder, eftersom Bo Lundgren godkänt att bankerna fick säga upp krediter som inte passade in i krisbankernas ”portfölj” ! Detta fick naturligtvis fick katastrofala följder för skötsamma företagare. Om Carl Bildt som statsminister och Bo Lundgren som bankminister hade tänkt sig för, skulle det givetvis ha värnat om de svenska företagen, när det var bankerna var på obestånd.

I dag är alla överens om att det var ett fåtal stora fastighetsbolag som stod för bankernas samlade förluster. Varför 60.000 livskraftiga framtidsföretag skall behöva betala notan för krisbankernas obeståndssituation, är något som jag har svårt att förstå. Den statistik som finns från denna period, och som även Danne Norling tidigare skrivit om i Sunt Förnuft, talar sitt tydliga språk.

När det gäller avtal mellan bank och kund behöver bankerna bara visa att säkerheterna har försämrats för att kunna bryta avtal och beslagta kundernas tillgångar, vilket på ett uppenbart sätt strider mot äganderätten i Europakonventionen. Det betyder att vi i Sverige fortfarande tillämpar en banklagstiftning, som strider mot den Europeiska bankrätten och den grundläggande lagstiftning, som den som Europakonventionen medger.

Detta är politikerna ( från höger till vänster ) naturligtvis medvetna om. Därför har politikerna under 50 år försökt hindra domstolarna från att tillämpa den grundläggande lagstiftning som Europakonventionen utgör. Först skedde detta genom att helt enkelt inte skriva in Den Europeiska Konventionen om de Mänskliga Rättigheterna i den svenska lagstiftningen, som undertecknades av Sverige redan på 50-talet.

Genom Sverige medlemskap i EU tvingades politikerna att krypa till korset 1995, när Sverige blev medlem i EU. Europakonventionen finns nu med i den svenska lagstiftningen, men tillämpas fortfarande inte som den borde !

Därför är det svenska folket och företagen får betala notan för att bankerna misskött sig. Konsekvenserna för Sveriges del är ödesdigra, även om vissa personer ännu inte förstått konsekvenserna.

Hela Sverige riskerar att gå i statskonkurs, och företagandet minskar drastiskt i landet !

Mats Lönnerblad
Ordförande i Bankrättsföreningen