[Hemsida] [Brf-direkt] [Skicka vykort] [Tipsa ditt nätverk]

I dessa olagliga register förtalas både bolag och bankernas kunder i olika kränkande ordalag. Några av dessa register cirkulerar för närvarande mellan polisen, domstolarna och andra myndigheter.

Det stora hotet för socialdemokraterna kommer inte längre från vänstersympatisörer, utan från företagare, som av någon anledning befinner sig i tvist med någon bank. Det är om dessa företagare som bankernas olika register handlar om. Spridningen av dessa kränkande register till vissa domare, polis och åklagare sker för att visa att dessa företagare inte bara är bankernas fiender, utan också statens.

När det gäller det skamliga statliga hantverket som IB-registret utgör, väntade staten i 30 år för att vara riktigt säker på att inga handläggare skulle straffas, för sin olagliga hantering. För säkerhets skull väntade man med att IB-chefen själv Birger Elmér, skulle hinna avlida innan utredningen kunde komma igång på allvar.

Han var den som visste mest om hela denna olagliga hantering och avled den 8 november 1999, 80 år gammal utan att behöva ställas till svars för den stora skada han varit med att skapa. När det gäller bankernas olagliga register som Europaparlamentets f d talman Nicole Fontaine i skarpa ordalag redan tagit avstånd från, råder samma totala mörkläggning som när det gällde IB-affären.

Den bank som mer än någon annan bank har varit mest involverad i några av dessa olagliga register, skall nu höras i domstol. Men domstolen tillåter inte förhör, med vare sig med någon av de domare som varit registeransvariga eller polis som varit inkopplade på spridningen av bankernas olagliga register.

Inte heller vill polis och åklagare göra en förundersökning kring register där såväl domare som polis medverkar till spridningen av dessa register. Den ”inträngande och detaljerade bild” av det som riksmarskalken Gunnar Brodin presenterade den 17 december kring den olagliga åsiktsregistreringen, lär således inte följas upp av en liknande utredning kring de andra kränkande och olagliga register, som för närvarande cirkulerar i Sverige.

I vårt land undersöker man inte sanningen medan den är färsk. Man väntar helst så länge som det någonsin går, för att bevilja involverade myndighetspersoner amnesti. På något annat sätt kan jag inte förklara att hemligstämplingen kring vad som hände under Kreugerkraschen kunde vara så länge som i 68 år !

Det var först i samband med utgivningen av ”Därför mördades Ivar Kreuger” ( Sellin & Blomquist Förlag, 1990 ) och Sven Olof Arlebäcks bok ”Kreugerkraschen Storbankernas verk ( Bengt Wallgårds Förlag, 2000) som delar av sanningen kunde publiceras.

När det gäller bankernas olagliga register borde självfallet en grundlig undersökning genast påbörjas i domstol som inkluderar förhör av både involverade domare och polistjänstemän och ansvariga ställas till svars. De drabbade skall inte behöva vänta i 30 år för att för att få en utredning på 3.000 sidor som nyss presenterats, som inte mynnar ut i någonting annat än att myndigheterna gjorde fel.

Mats Lönnerblad
Ordförande i Bankrättsföreningen