[Hemsida] [Brf-direkt] [Skicka vykort] [Tipsa ditt nätverk]

Det visar att herrarna är dåligt informerade. De har helt enkelt inte följt med ordentligt vad som hänt i Sverige under den svenska bankkrisen ( 1987 - 1993 ) och senare, när 60.000 livskraftiga företag fick alla sina krediter uppsagda alldeles i onödan, och 400.000 människor kastades ut i permanent arbetslöshet.

Nej, det är inte företagsledningarna det är fel på. Det är regeringarna, och de svenska bankerna i förening, som gjort det allt svårare för de svenska företagen att hävda sig ordentligt, både i Sverige och utomlands. De medelstora företagen svenska företagen, har i praktiken försvunnit. De små företagen orkar längre med att växa sig större.

De flesta företagsledare jag känner sysslar inte med vare sig fusioner och klipp till vardags. De arbetar träget på med sitt slitsamma företagande, trots att regeringar och myndigheter under de sista 30 åren, gjort sitt bästa för att ta död på företagsamheten i landet.

Spiken i kistan slogs i under bankkrisen, när den borgerliga regeringen med bankminister Bo Lundgren i spetsen nedvärderade hela Sveriges fastighetsbestånd med mellan 50 - 70 % och samtidigt tillät krisbankerna att säga upp krediterna för friska företag, ”som inte passade in i krisbankernas portfölj”.

Under denna perioden var företagen fullkomligt rättslösa. Bankerna kunde säga upp krediter utan någon ordentlig pantrealisation, och domstolarna godkände att företagen försattes i konkurs, för att de snabbt skulle förlora sin rättskapacitet och inte skulle kunna tvista med bankerna i domstol. Trots det fylldes våra domstolar med bankmål. Mot ”värstingen” Nordbanken som snabbt tvingades byta namn till Nordea, var det under denna period minst 2.000 mål, bara i Stockholms tingsrätt.

Förvisso är också ett antal finansmän storbanker och investmentbanker involverade i fusioner och ”snabba klipp” både i Sverige och utomlands. Men deras verksamhet är snarare ett symptom på att företagare blivit sårbarare, och att det är lättare i Sverige än något annat kapitalistiskt land, att beslagta egendomar utan att straffas.

Ett bättre skydd för äganderätten ( som inte respekteras i Sverige ) och företagarna står för närvarande högst på min önskelista. Visst delar jag författarnas åsikt att det är arbete, kunskaper och innovationer och aktivt ägande som är basen för allt företagande. Men då måste man också börja ta själva företagandet på allvar, och börja skydda själva grunden för företagandet i Sverige !

Vad som skett under de sista 30 åren är att företagandet i landet minskat dramatiskt samtidigt som den offentliga sektorn ökat markant. Det är denna ekvationen som inte går ihop. Alltmer pengar tas från företagarna, som borde användas för att generera fortsatt utveckling av de egna företagen. Dessa pengar går åt att hålla byråkratin under armarna. Samtidigt som både domstolarna och myndigheterna tillåter att bankerna och ”klipparna” skor sig på företagarnas bekostnad !

Mats Lönnerblad
Ordförande i Bankrättsföreningen