[Hemsida] [Brf-direkt] [Skicka vykort] [Tipsa ditt nätverk]

Bankrättsföreningen har därför som avsikt (när vi fått in tillräckligt många intresseanmälningar från företagare och privatpersoner) att lämna in en gruppstämning mot bankerna och staten. Fortfarande tio år efter bankkrisen 1987 - 1993, tillåter sig bankerna att konfiskera kundernas egendomar med hjälp av domstolar och konkursförvaltare, utan att någon reagerar.

Redan i artikel 1 i det första tilläggsprotokollet till Europakonventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna stadgas att envar fysisk eller juridisk persons rätt till egendom skall lämnas okränkt och ”ingen må berövas sin egendom annat än i det allmännas intresse och under de förutsättningar som angivas i lag och av folkrättens allmänna grundsatser”

Enligt mitt förmenande, och de advokater som jag talat med, kan det starkt ifrågasättas om den svenska ordningen med omedelbar exekution respekterar egendomsskyddet enligt konventionen, eftersom den regeln skall läsas tillsammans med artikel 6, som stadgar att var och en är berättigad till en rättvis rättegång.

En missnöjd bankkund som blivit misshandlad av både bank och domstol skall alltså kunna åberopa regeln som stadgar att ”envar skall, när det gäller att pröva hans civila rättigheter vara berättigad till opartisk och offentlig rättegång inom skälig tid och inför en oavhängig och opartisk domstol.”

Konventionens egendomsskydd säger också att inget egendomsberövande får ske utan en domstolskontroll. Om en bank säger upp krediterna och försätter kunden i konkurs på grund av att säkerheterna, enligt bankens mening har försämrats, skall det alltså vara möjligt att få förfarandet prövat av en domstol innan verkställighet får ske.

Den svenska konkurslagstiftningen som tillåter banker och kreditinstitut att försätta företag i konkurs och beslagta tillgångar, är mer än rättsvidrig eftersom den dessutom tillåter konkursförvaltaren att avsluta konkursen innan äganderättsfrågan hunnit bli prövad av domstol. Gäldenären förlorar ju dessutom sin rättskapacitet innan innan ärendet hunnit avgöras i domstol. Hur skall det då vara möjligt att tillvarata sina intressen ?

Den övergripande fråga som vi hoppas få besvarad i de planerade rättegångarna mot bankerna och staten är: vad regeringen avser att göra åt alla dem som under bankkrisen fick finna sig i att få sina krediter felaktigt uppsagda och alla sina tillgångar beslagtagna i strid mot Europakonventionens regler om egendomsskydd för den enskilde.

Den frågan hoppas jag Europadomstolen kommer att besvara, eftersom regeringen fortfarande inte ansträngt sig med att utreda vad som hände under bankkrisen. Trots att riksdagen för mer än ett år sedan lovade att tillsätta en oberoende kommission, för att utreda de grova brott som begicks mot bankkunderna under krisen.

Mats Lönnerblad
Ordförande i Bankrättsföreningen