[Hemsida] [Brf-direkt] [Skicka vykort] [Tipsa ditt nätverk]

Antalet konkurser fortsätter att öka i landet. Mer än var tredje konkurs sker i Stockholm. Det blir bara värre. Takten har fördubblats. Konjunkturen fortsätter att försämras. Antalet konkurser steg mer än dubbelt så fort i december 2002, som under hela året 2002.

Sveriges statsskuld är fortfarande ettusenetthundrafemtiosju miljarder kronor vilket betyder att det fortfarande fattas 1 157 miljarder kronor, för att Sverige skall kunna börja göra sin avbetalning på de tusen miljarder som bankkrisen kostade landet.

Det finns två ekonomiska och politiska händelser som påverkat den svenska ekonomin mer än någonting annat under hela 1900-talet. Den ena händelsen är Kreugerkraschen 1932 och den andra händelsen är den svenska bankkrisen 1987 - 1993.

Utvecklingen av de företag som ingick i Kreugerkoncernen, som tidigare sköttes på ett mycket professionellt sätt av Ivar Kreuger, har för Sveriges vidkommande betytt att vi historiskt sätt haft en ekonomisk utveckling i det egna landet, som saknar motstycke i andra länder.

Ironiskt sett har dessa dramatiska och rättsvidriga händelser som skedde i samband med Kreugerkraschen, och dess stora ekonomiska konsekvenser för landet som jag också skildrar i två avsnitt av min bok: ”Från bankkris till börskris” (Bankrättsföreningen 2003) i ett kortare perspektiv mellan åren 1932 - 1975 gynnat landet på ett positivt sätt.

Trots att händelserna 1932 skedde på bekostnad av många små aktieägare i Sverige och andra länder som förlorade alla sina tillgångar när Kreugers alla tillgångar på nedvärderades på ett otillbörligt sätt av framför allt Handelsbanken, dåvarande Stockholms Enskilda Bank och familjen Wallenberg.

Den andra händelsen som haft mycket större negativa ekonomiska och politiska konsekvenser för Sveriges del är den svenska bankkrisen, som fick helt motsatt effekt för Sverige. Vad som skedde i samband med denna kris var att politikerna helt godtyckligt gick in och räddade krisbankerna på allmänheten och företagens bekostnad.

Denna kris har i stället inneburit en kraftig stagnation för landet. 60.000 livskraftiga företag slogs ut alldeles i onödan. 400.000 svenskar kastades ut i permanent arbetslöshet. Den svenska statsskulden ökade med tusen miljarder kronor plus ränta, som våra barn och barnbarn nu får betala för att regeringarna inte skötte sitt fögderi under bankkrisen.

Den f d finansministern Allan Larsson gjorde fel som lät både Gota Bank och Nordea fortsätta att driva verksamhet efter den 1 februari 1990 när dessa banker var på obestånd och var skyldiga att begära sig själva i konkurs.

Den dåvarande statsministern Carl Bildt och gjorde fel som försvarade den svenska kronan in absurdum, genom att de tillät krisbankerna att säga upp krediterna för friska företag.

Den f d ”bankministern” Bo Lundgren gjorde fel som godkände att Finansinspektionen nedvärderade helas Sveriges fastighetsbestånd med mellan 50 - 70 % så att det skulle bli lättare att säga upp krediterna för skötsamma företag.

I Niall Fergusons bok ”The Cash Nexus” (Allen Lane, London 2001) som jag också skriver om i min bok, hävdar författaren att den moderna historien är full av oförutsedda affärsmässiga och politiska konflikter och att det är resultatet av dessa konflikter som avgör om den finansiella marknaden i ett land misslyckas eller blir framgångsrik.

Mot bakgrund av dessa två stora ekonomiska och politiska konflikter ger jag Ferguson rätt i sak. Den fråga som nu måste besvaras på ett tillfredsställande sätt är varför ingen av de största aktörerna inom bankvärlden och politiken straffats för vad som hände under den senaste krisen som haft de största negativa konsekvenserna för Sverige.

Bankkrisen och Kreugerkraschen visar tydligt effekterna av ”politik som ekonomisk kraft” som Niall Fergusson skildrar i sin bok. Händelserna kan vara på både gott och ont oavsett under vilket uppsåt händelserna inträffar.

Den fråga som jag ställer mig när jag ser Ringholms och Pagrotsky visar upp sina glada miner på bild i Dagens Nyheter, är om OECD i sin rangordning förstått att regeringen redan lagstridigt beslagtagit 250 miljarder av pensionärernas pengar, för att kunna betala ränta på statsskulden. Och att vi i Sverige i dag tvingas betala dubbelt så mycket i fastighetsskatt som i övriga Europa !

Mats Lönnerblad
Ordförande i Bankrättsföreningen