[Hemsida] [Brf-direkt] [Skicka vykort] [Tipsa ditt nätverk]

I stället för att låta sig undersökas slog bankerna tillbaka. Det gjorde man genom att i stället anklaga sina kunder för grov brottslighet. Till sin hjälp använde man sig av de olagliga register som tidigare använts internt inom bankerna, och vidarebefordrade dessa register till polisen redan 1993. I Gota Bank och Nordeas register, hade man passat på att tillföra nya oriktiga och vilseledande uppgifter, om många de bankkunder som man låg i tvist med.

På så vis blandades banditer och mördare med vanliga oskyldiga människor, som aldrig blivit straffade. Registren som innefattar både företag och privatpersoner, verkar trovärdiga vid första anblicken, eftersom såväl bolagsnummer som personnummer stämmer.

Såväl Finansinspektionen, Rikspolisstyrelsen och Riksåklagarämbetet har ända sedan 1993 känt till vilka som är upphovsmän och uppgiftslämnare till Nordeas osanna och olagliga s k ”dödsskalleregister” utan att agera, eftersom man i själva verket varit djupt inblandade i dessa förtalsregister, som man i sin naivitet trodde att man skulle få tillstånd att använda sig av.

Det är därför som rikspolischefen inte gör någon utredning och riksåklagaren förhåller sig passiv till de många olika kreditregister som för närvarande översvämmar marknaden. Man är ju själva medbrottslingar. Av den enkla anledningen vill man inte tvingas medge att man deltagit i brottslig verksamhet.

På samma sätt som riksåklagaren och rikspolischefen skyddar bankernas brottsliga register, döljer Finansinspektionen och domstolarna bankernas brott. Det gör man genom att vare sig bevilja editionsföreläggande eller editionsförhör i pågående rättegångar.

I den stora pågående rättegången kring Nordeas olagliga ”dödsskalleregister” råkade en rättskaffens domare bevilja editionsförhör, för att en gång för alla klargöra Nordeas roll. Det dröjde inte länge förrän han blev fråntagen målet. Den nye politiskt tillsatte f d rådmannen och domaren Carl R Nyström rev raskt upp den tidigare domarens beslut i denna viktiga fråga.

Eftersom Nyström senare riskerar att bli anklagad för delikatessjäv, valde man en redan pensionerad domare i detta ärende, som tidigare gjort sig känd för att i tidigare mål vare sig tillämpa den europeiska bankrätten eller Europakonventionen, som numera ingår i den svenska lagstiftningen.

I ett annat stort ärende som handlar om Gota Banks olagliga försäljning av företagscertifikat begärde Volvo, som lurats på hundra miljoner kronor, att få ta del av Finansinspektionens granskning av Gota Bank som pågick mellan den 5 april och 14 juni 1993 för att den vägen ordentligt kunna styrka i domstol, när Gota Banks egentliga obeståndssituation inträffade.

När den politiskt tillsatte domaren Håkan Larsson på Stockholms tingsrätts ”förstärkningsenhet” inte beviljade editionsföreläggande tvingade därför Volvo att göra upp i godo med Nordea, trots att det redan är klarlagt att såväl Gota Bank som Nordea var på obestånd redan den 1 februari 1990 och hade således ingen som helst rätt att bedriva bankverksamhet efter detta datum.

I ett annat ärende begärde Lars Göran Nilsson att få ta del av skrivelse från Finansinspektionen till Rune Barneus, rapport från Carnegie angående Nordea och rapporter om stora exponeringar från 1988 - 1994 rörande Nordea och uppgifter om de personer vid Finansinspektionen som arbetat med analys av Nordea/PK-bankens ( gamla Nordbankens) kapitaltäckningsrapporter och andra rapporter avseende 1988 - 1994.

Finansinspektionen hänvisade bara till 8 kapitlet 5 § första stycket sekretesslagen (1980:100 som gäller sekretess i statlig myndighets verksamhet.

Hade Finansinspektionen beviljat edition skulle Nordeas f d VD Hans Dalborg numera fått tillbringa all sin tid i fängelse i stället för att fortfarande befinna sig på fri fot. Dalborg vilseledde alla Nordeas kunder om bankens obeståndssituation när han i brev 1991-10-28 förklarade att banken hade ”mycket stora kapitalreserver” när banken i själva verket var skyldig att begära sig i konkurs redan den 1 februari 1990.

Den fråga som jag ställer mig är således hur det kan komma sig att bankerna fortfarande går fria för de stora brott som begicks under bankkrisen, medan både regering och domstolar tillåter att man sade upp krediter för skötsamma företag under bankkrisen ?

Mats Lönnerblad
Ordförande i Bankrättsföreningen