[Hemsida] [Brf-direkt] [Skicka vykort] [Tipsa ditt nätverk]

Det skedde i samband med att hela det gamla ”bunkergänget” inom moderaterna fick sparken från den moderata partitoppen, för vad det ställde till med under bankkrisen. Moderaterna ingick i regeringen under åren 1991 - 1994.

Under åren 1991 och 1992 sanktionerade moderaterna beslutet från Finansinspektionen att nedvärdera hela Sveriges fastighetsbestånd med mellan 50 - 70 %. Ett beslut som först förankrades hos den f d bankministern Bo Lundgren, och den dåvarande statsministern Carl Bildt. Beslutet betydde i praktiken att Sverige godkände planekonomi under bankkrisen.

Bara för att det skulle bli lättare för krisbankerna att beslagta kundernas egendom.

Bara för att Björck fått sparken från moderaterna kan han inte sluta upp med att beklaga sig. Det tillåts han göra på bästa debattplats i Dagens Nyheter (DN), som gärna upplåter det mesta av sitt debattutrymme, för både aktiva och avdankade politiker av alla kulörer.

Debattredaktören på DN (Mats Bergstrand) har även skrivit en bok om Björck (som det inte är många som orkat läsa) verkar hysa en skräckblandad förtjusning, för denne politiker som suttit så länge i riksdagen. Utan att göra någon nytta.

Jag kan förstå socialdemokraternas tacksamhet mot denne politiker som alltid gått maktens ärenden. Sedan Björck äntligen, och helt ofrivilligt, blivit av med sina politiska uppdrag, gjorde socialdemokraterna därför honom raskt till landshövding i Uppsala.

Det ser ut som en händelse att hela den tidsperiod som Björck suttit i riksdagen, sammanfaller med Sveriges nedgång och fall. Under denna tid har oppositionen trängts undan mer och mer. Droppen som fick bägaren att rinna över, var när moderaterna fullföljde socialdemokraternas politik under bankkrisen, och lät krisbankerna säga upp krediterna för friska företag.

Moderaterna reagerar inte ens på frågan att vi skall ha folkomröstning om EMU. Sverige har ju redan skrivit på ett juridiskt bindande avtal, som förpliktar landet att gå med i EMU.

Inte heller har moderaterna reagerat på att Sverige aldrig införde Europakonventionen i den svenska lagstiftningen. Det skulle dröja ända till Sveriges medlemskap i EU (1995) innan konventionen ( som ratificerades av Sverige redan 1952) infördes i den svenska lagstiftningen.

Inte heller reagerade Anders Björck eller hans partikamrater när socialdemokraterna tog Tvåhundrafemtio miljarder av pensionärerna pengar, för att kunna betala ränta på den astronomiska svenska statsskulden, som uppkom genom moderaterna olagliga ageranden under bankkrisen. Inte ens när Ingela Thalén i DN på fullt allvar hävdade att pensionärernas pengar tillhörde staten och inte var pensionärerna, reagerade Björck och hans partikamrater.

Äganderätten som partiet hyllar i partiprogrammet tillämpas inte i praktiken. Det visade även den avsuttne partiledaren Bo Lundgren när han godkände att krisbankerna fick säga upp krediterna för företag som inte längre passade in i krisbankernas ”portfölj”

Nej, Anders Bjöck och hans partikamrater har varit alldeles för passiva, när det gäller att försvara äganderätten i Sverige.

Därför delar jag Björcks uppfattning, att om riksdagen åter skall få en starkare ställning i svensk politik, måste den sluta att fördjupa sig i detaljer och börja ägna sig åt helhetsperspektivet. Det gör man inte genom, att som Anders Björck gjorde under några år, kväll efter kväll sitta ensam i talmansstolen, för att blicka ut över en tom riksdagslokal.

Riksdagen hade ett gyllene tillfälle att aktivera sig själva, när beslutet om att tillsätta en oberoende kommission som skulle utreda regeringarnas agerande under bankkrisen fattades. Även då var moderaterna alldeles tysta, eftersom man inte ville ha någon sådan utredning, då man själva varit alltför involverade i vad som skedde.

Att pressläktarna och åhörarläktarna gapar tomma, beror på att den politiska oppositionen verkar ha somnat, och inte ens orkar ta sig in i riksdagens lokal för att opponera sig mot vad som sker i det svenska samhället. Ett pågående skeende som på olika sätt stadigt försämrar företagarnas villkor i landet, som gör att landet fortsätter sin utstakade väg mot statskonkurs.

Politiska agerande från oppositionen i dessa viktiga frågor, har ersatts med politiskt pladder.

Mats Lönnerblad
ordf. i Bankrättsföreningen