[Hemsida] [Brf-direkt] [Skicka vykort] [Tipsa ditt nätverk]

Denna uppfattning verkar delas av KU-ledamoten Ingvar Svensson (kd) som i en artikel i Svenska Dagbladet, (SvD den 12 maj) även menar att mandatfördelning till följd av valet i höstas blivit felaktig, bara för att man inte kan enas om hur man skall agera i viktiga politiska frågor inom borgligheten.

Eftertankens kranka blekhet borde drabba de partier inom oppositionen, som inte ens orkar samla sig i en kartell mot regeringsmakten, skriver Svensson i sitt tankeväckande inlägg.

I själva verket är det nog på det sättet att oppositionen inte står på topp. Den förmår helt enkelt inte längre. Den verkar inte kunna vidta några som helst åtgärder mot den socialistiska politiken som genomsyrat Sverige sedan 70-talet. . Därför är det numera det socialdemokratiska partiet som styr och ställer, och gör som de vill i alla viktiga frågor. Detta kan år från år, med minsta möjliga mariginal, mellan de borgerliga och socialistiska väljarna

I samband med att borgligheten med moderaterna i spetsen övertog regeringsmakten 1991, fortsatte man bara i gamla hjulspår. Det synliga resultatet blev, som numera alla känner till, att man även under bankkrisen sista period tillämpade en utpräglat socialistisk politik mot företagen, vilket gynnade krisbankerna på bankkundernas bekostnad.

Krisbankerna Gota Bank och Nordea (gamla Nordbanken) kunde fortsätta sin verksamhet som ingenting hänt. Trots att politikerna kände till att bägge bankerna var på obestånd och enligt både aktiebolagslagen och banklagen skyldiga att först upprätta kontrollbalansräkning för att sedan begära sig i konkurs redan per den 1 februari 1990.

Den f d bankministern Bo Lundgren godkände t o m att krisbankerna kunde säga upp krediterna för företag som inte längre passade in i krisbankernas ”portfölj”.

Precis som ingåendet av ett äktenskap, måste bägge parterna fullfölja sina intentioner, med att fullborda äktenskapet för att den äktenskapliga lyckan skall bestå. Samma förhållande gäller inom det politiska samarbetet. Vad som sker i andra länder är att man erfar en tydlig skillnad när de politiska väljarna väljer sida, och byter från socialistisk till kapitalistisk politik.

Denna skillnad märks tydligt i både Tyskland, Frankrike och England. När den borgerliga oppositionen någon enstaka gång då och då kommer till makten i Sverige, märks ingen som helst skillnad.

Resultatet av denna politik ser vi i dag. Under bankkrisen fullföljde moderaterna och de övriga borgerliga en socialistisk politik. Därför säljs storföretagen till utlandet eller läggs ner. 60.000 friska företag dukade under i samband med bankkrisen. Statsskulden ökade med astronomiska tusen miljarder kronor, exklusive ränta. Den svenska kronan föll som en sten mot omvärlden. 400.000 människor kastades ut i permanent arbetslöshet.

Byter vi regering måste vi också märka av skillnaden i Sverige.

Men så skedde aldrig under den borgerliga regeringsperioden. Då blev allting etter värre. Orsaken var att moderaterna och borgarna inte ens kunde enas om, hur man bäst skulle bevara och försvara de svenska företagsamheten, under den svenska bankkrisen.

Mats Lönnerblad
ordf. i Bankrättsföreningen