[Hemsida] [Brf-direkt] [Skicka vykort] [Tipsa ditt nätverk]

Som man bäddar får man ligga svarar jag på det inlägget ! Vi får inte glömma att Sverige för inte så länge sedan har varit ett av världens rikaste länder. Ett blomstrande industriland där stora världsföretag som bilföretaget Volvo Personbilar, läkemedelsföretag som Astra och Pharmacia, verkstadsföretag som Asea och Ericsson som byggts upp med hjälp av skickliga svenska innovatörer, och sålts ut för att Sverige under de sista decennierna fört en utpräglat socialistisk politik.

Så går det för ett land som på alla sätt vill förminska och förbjuda det privata ägandet. Ett land fyllt med politiker från höger till vänster, som tolererar kapitalism men hatar kapitalisterna !

En politik som sakta men säkert leder landet mot statskonkurs, om ingenting görs för att få fart på företagsamheten igen. En socialistisk politik som dödar företagsamheten. En politik som skapar en falsk känsla av kollektivism samtidigt som man tar kål på individuella initiativ.

Efter att ha läst ”Atlas Shrugged” ( Penguin Books 1957 ) delar jag författarinnan Ayn Rands kapitalistiska inställning. Vi måste försvara både individualism och kapitalism. Det är dags att vi motsätter oss det kollektiva tänkandet, om Sverige skall kunna komma tillbaka som industrination ! Hon visste vad hon skrev om, sedan hon flytt från det totalitära f d Sovjetunionen, för att bosätta sig i Amerika.

Varför ekonomin kärvar beror ju på hur man valde bort företagen för att rädda krisbankerna under bankkrisen 1987 - 1993. Det var inte ens någon socialistisk regering som höll i trådarna på slutet ! För den senaste nermonteringen av svenskt näringsliv svarade bland annat den moderate f d statsministern Carl Bildt, och hans närmaste man den f d partiledaren och f d bankministern Bo Lundgren !

Moderetarna gick hårt fram under krisen. Med idiotförsvaret av den svenska kronan och Lundgren som inte visste bättre, utan godkände att krisbankerna kunde säga upp krediterna för företag som inte längre passade in i krisbankernas ”portfölj”, hjälpte man frivilligt till med att spika in den sista spiken i kistan.

På så vis försvann 60.000 friska framtidsföretag. 400.000 människor kastades ut i permanent arbetslöshet. Den svenska statsskulden ökade med astronomiska tusen miljarder kronor, plus ränta ! En stor del av den viktiga forskningen och utvecklingen försvann för alltid från Sverige. Företagare flydde landet tillsammans med innovatörer. Storföretagen såldes till utlandet.

Thomas Andersson, Ola Asplund och Magnus Henreksson har alla en sak gemensamt. De ingick alla i den av den socialistiska regeringens tillsatta s k innovationspolitiska ”expertgruppen” i det politiska projektet ”Samverkan för tillväxt”. En grupp vars arbeten ingen har hört talas om tidigare. Var befann sig den gruppen, när krisbankerna med Gota Bank och Nordea i spetsen likviderade företag efter ”löpande band principen”, under den svenska bankkrisen 1987 - 1993 ?

Grundproblemet för Sverige skriver artikelförfattarna, är att antalet arbetande timmar per invånare är för lågt. Och att vi inte i tillräcklig utsträckning lyckats omvandla goda idéer till högproduktiva jobb.

Det är inte alls där skon klämmer ! Problemet är i stället att Sverige behandlar företagare som paria, genom att tillåta plundring och utsugning av företagare, i en utsträckning som gör att de flesta företagare och innovatörer vänder Sverige ryggen.

Resultatet ser vi varje dag. Antalet företag minskar stadigt i landet. Vem vill vara kvar i ett land som inte respekterar vare sig Europakonventionen om de mänskliga friheterna och de grundläggande rättigheterna eller äganderätten !

Det är lätt att teoretisera hur vanmakt uppkommer, när man inte själv vare sig företagare eller innovatör. Författarna verkar inte ha en susning av vad som driver företagare och innovatörer. Och vilka morötter som behövs för att skapa framtidsföretag och blivande världsföretag !

Mats Lönnerblad
ordf. i Bankrättsföreningen