[Hemsida] [Brf-direkt] [Skicka vykort] [Tipsa ditt nätverk]

Det framgår med önskvärd tydlighet i den stora debatten om detta ämne i Svenska Dagbladet hösten 2003. Nu måste gamla strukturer, arbetssätt och attityder ändras så att allmänhetens förtroende för domstolsväsendet stärks, skriver justitieminister Thomas Bodström själv i Svenska Dagbladet (SvD den 6/10) som kommentar till de många inläggen från domarna själva i den upprörda diskussionen.

Inte med ett ord bemöter Thomas Bodström den förödande kritiken mot domarkåren, från allmänheten och berörda parter och organisationer, som finns att läsa i den efterföljande debatten på SvD:s webbsida i samma ämne. Det visar tydligt att han anser att många av dessa kritiska inlägg är alltför politiskt känsliga för att bemötas.

Vad den församlade domarkåren inte gärna vill medge, är själva orsakerna till varför man inte lyckas med målhanteringen. Domarna är duktiga på att skylla ifrån sig. De hävdar att det bara beror på ekonomiska faktorer. När grundorsaken är den starka politiska styrningen.

Och att domarna själva inte följer lagen. Inte heller är det många ur domarkåren som bryr sig om att följa de grundläggande rättsregler i de är skyldiga att följa i varje mål. Dessa regler innefattar numera både bestämmelserna i Den Europeiska Bankrätten, EG-rätten och Europakonventionen, som fortfarande inte följs i Sverige.

Nu tvingas också riksåklagaren och rikspolisstyrelsen ge mig rätt i sak att många ekonomiska brott vare sig utreds eller åtgärdas. Enligt min uppfattning är de flesta brott som begicks av krisbankerna under bankkrisen fortfarande vare sig är utredda eller åtgärdade. I en nyligen publicerad utredning ger riksåklagaren polis och åklagare en känga för att många utredningar om grova brott kan bli liggande i nästan tio år, utan några som helst åtgärder.

Tyvärr är det mycket värre än så. Många av de grövsta ekonomiska brotten som begicks under den svenska bankkrisen är mer än tio år. Att dessa grova ekonomiska brott fortfarande inte ens är utredda, beror på att regeringen valt att hemligstämpla de bakomliggande orsakerna till de grövsta brotten.

Så är fallet med Nordeas (gamla Nordbankens) bedrägliga nyemission 1991 som fortfarande vare sig utretts eller beivrats. Trots att alla bevis finns, att såväl banken redan var på obestånd före 1991 när nyemissionen utlystes, som att pengarna till nyemissionen inte alls räckte till. Både aktieägarna och regeringen blev grundlurade av Nordea utan att någon ställts till svars.

Även Gota Bank begärde och fick kapitaltillskott när banken var på obestånd. De uppgörelser som hittills skett med en del av bankkunderna i samband med bankens olagliga försäljning av företagscertifikat efter många och långa segslitna processer i olika domstolar är fortfarande hemligstämplade. Vare sig polis och åklagare har inte heller brytt sig om att väcka åtal mot Gota Bank för att banken lurade aktieägare kunder, när banken begärde kapitaltillskott i olika omgångar trots att banken var skyldig att begära sig själv i konkurs redan den 1.2. 1990.

Bankernas brott mot bankkunderna som innefattar felaktiga uppsägningar av krediter och beslagtagande av egendomar är fortfarande inte utredda. Trots att det redan är klarlagt att det var krisbankerna Gota Bank och Nordea som var på obestånd, och inte deras kunder.

De miljardbelopp såväl Gota Bank som Nordea tillskansat sig från kunderna via bankernas egna ”skräpbolag” är fortfarande inte återbetalade. Ingen som helst utredning har heller vidtagits mot bankernas ”skräpkreditföretag” för deras agerande under bankkrisen.

Trots beslut i riksdagen om en oberoende granskning av bankernas och politikernas agerande under bankkrisen för mer än ett år sedan, har fortfarande ingen utredning kommit till stånd.

I många fall överhuvudtaget inte några utredningsåtgärder när det gäller bedrägeribrott. Resultatet blir alltför långa handläggningstider. Och att brott ibland preskriberas.

Den fråga som jag ställer mig är om vi skall acceptera denna upplösningen av rättsstaten ?

När nu såväl den församlade domarkåren som riksåklagaren, rikspolisstyrelsen som ordföranden i Justitieutskottet tvingats erkänna att ingenting längre fungerar i det svenska rättssamhället, måste det då inte vara dags att vidta konkreta åtgärder ?

Då räcker det inte längre med några luddiga politiska framtidsvisioner framförda av domare och politiker under Brännpunkt i Svenska Dagbladet. En samlad aktion måste genast starta för att komma till rätta med eländet !

Mats Lönnerblad
ordf. i Bankrättsföreningen