[Hemsida] [Brf-direkt] [Skicka vykort] [Tipsa ditt nätverk]

I stället för att en oberoende kommission som riksdagens beslutade om långt innan bildandet av Etik - och Förtroendekommissionen som skulle granska bankernas och politikernas roll under bankkrisen, granskar nu representanter för banker och politiker själva etik och moral inom det svenska näringslivet.

De som själva skulle blivit granskade ordentligt av en oberoende kommission, tillsätter således en alldeles egen politisk kommission för att granska näringslivet. I den utvalda referensgruppen ingår förutom några av de politiska aktörerna under bankkrisen, två av de mest kritiserade bankdirektörerna under krisen. Nordeas Hans Dalborg före detta VD i Nordbanken och numera ordförande i Nordea, och Jacob Palmstierna, f d ordförande i Merita - Nordbanken.

Även andra aktörer som aktivt bidrog till att få fastighetsägare och företagare på fall under krisen finns med i denna politiska referensgrupp som jag i min egenskap av ordförande i Bankrättsföreningen från början tagit avstånd från. När Erik Åsbrink försöker försvara sitt eget agerande i Etik - och Förtroendekommissionen efter obarmhärtig kritik i pressen från både mig och författaren och journalisten Anders Isaksson, gör han det i en debattartikel i Dagens Nyheter ( DN 2003-11-09 ). Hans försvar klingar ihåligt.

”Starka institutioner och goda lagar är skillnaden mellan ett civiliserat samhälle och djungeln,” skriver bland annat Åsbrink i sitt inlägg

När jag läser artikeln måste jag nypa mig själv i armen inför hans ohämmade ordflöde. Det rimmar illa med hans eget och andras politikers praktiska handlandet mot företagen under bankkrisen. De ideal han nu säger sig förespråka är inte hans egna. Den etik och moral han nu efterfrågar hos näringslivet tillämpades heller aldrig under bankkrisen.

Som alla vet rådde djungelns lag under bankkrisen, när alla lagar sattes ur spel.

Det var under denna ekonomiska kris som Sverige under statsminister Carl Bildt (m) och ”bankminister” Bo Lundgren (m) införde planekonomi i landet. Hela Sverige höll på att gå i statskonkurs.

I artikeln hävdar Erik Åsbrink att för viktiga delar av näringslivet är allvarligt skadat. Men han undviker att tala om vilka sektorer han syftar på. Därför vill jag gärna hjälpa till med att förtydliga. De värst drabbade delarna utgörs av banker och försäkringsbolag, där riksdagens redan beslutat om att en oberoende kommission som nu måste granska vad bankerna hade för sig under bankkrisen.

Den biträdande finansministern Gunnar Lund delar också min uppfattning om att en oberoende kommission även måste granska hela försäkringsbranschen, efter alla skandalerna i Skandia, och belysa hur sakbolagen i de olika bolagen skott sig på livbolagens bekostnad.

Jag kan hålla med Erik Åsbrink om att det inte räcker med en moralisk upprustning, så länge vi inte har kommit till rätta med de grova brott, som bankerna och politikerna begick mot företagen under bankkrisen. De företagare som oförskyllt drabbades måste också få ekonomisk ersättning för de misstag som begicks under krisen.

Gängse regler måste också förenas med en god tillsyn av den finansiella sektorn. Regler tillsyn och sanktioner måste balanseras mot varandra, vilket aldrig skedde under bankkrisen.

Min egen uppfattning är att endast om politikerna själva lär sig leva som de lär, kan goda lagar hålla djungeln borta.

Mats Lönnerblad
ordf. i Bankrättsföreningen