[Hemsida] [Brf-direkt] [Skicka vykort] [Tipsa ditt nätverk]

Det tar alldeles för lång tid att utreda grova ekonomiska brott, om de någonsin utreds, tvingas de tre advokaterna att erkänna. Det kan jag verkligen hålla med om. De allra grövsta brotten som skedde under bankkrisen är redan preskriberade.

Den förre VD:n i Nordea (gamla Nordbanken) Hans Dalborg som som 1991 svindlade aktieägarna på mer än 5 miljarder, är fortfarande ostraffad. Brottet är inte ens utrett. Trots att det är polisanmält, och trots att svenska staten redan har erkänt brottet, genom att betala tillbaka förlusterna till de privata aktieägarna som blev lurade att satsa pengar i en bank som redan var på obestånd.

Inte heller har någon utredare från Ekobrottsmyndigheten tagit upp huvudägaren Robert Weils kupp i Gota Bank, som med full kraft drabbade aktieägarna i försäkringsbolaget som lurades att köpa banken. I samband med att aktörerna tog över Gota Bank, passade man på att försköna boksluten i banken, som man sedan raskt sålde vidare.

Det var de sista ägarna i Trygg Hansa som fick stå med grisen i säcken, efter att ha tvingats betala enorma summor i likviditetstillskott till Gota Bank, som i likhet med Nordea redan var på obestånd den 1 februari 1990.

I artikeln i DN skriver advokaterna att sanktionerna för ekonomiska brott i dag är otillräckliga. Straffen måste skärpas. Bara en liten andel misstänkta ekonomiska brott leder fram till åtal. Utredningarna drar ut på tiden. Bristen på kompetens och resurser hos polis och åklagare gör att alltför många fall avskrivs.

De personer som 10 år efter bankkrisen, äntligen erkänner vad jag redan tidigare hävdat, är advokaterna Otto Rydbeck, Håkan Fohlin och Rickard Åkerman, som även utrett härvorna kring Trustor, Nordea (gamla Nordbanken) och Gota Bank. Händelser som jag själv redan har skrivit om i boken: ”Från bankkris till börskris” (Bankrättsföreningen, 2003)

I artikeln i DN skriver författarna med udd riktad mot den av regeringen tillsatta till Etik - och förtroendekomissionens ordförande Erik Åsbrink att: ”vår entydiga rekommendation till Förtroendekommissionen är att vässa sanktionerna och stärka de ansvariga myndigheterna”

Det är det också lätt att hålla med om. Finansinspektionens övervakning kring händelserna under både bankkrisen och försäkringskrisen måste betraktas som obefintliga.

När Otto Rydbeck och hans kollegor granskade Nordea och Gota Banks krasch och fallskärmsavtal 1993, ansåg de att det av ”företagsekonomiska skäl” inte var någon idé att stämma dessa banker.

Den dåvarande ägaren staten som tog över ägaransvaret i dessa banker valde i stället bara att stämma några av de tidigare sparkade bankdirektörerna och styrelseledamöter som fått alltför vidlyftiga fallskärmsavtal. Efter förlikning tvingades de stämda direktörerna och styrelseledamöterna betala tillbaka 16 miljoner kronor.

Advokaten Otto Rydbeck berättar inte hela sanningen. Hade man stämt bankerna skulle ju företagarna som drabbades av krisbankerna orättfärdiga uppsägningar och räntehöjningar fått rätt i de efterföljande rättegångarna. Det var därför staten valde att mörka de flesta oegentligheterna som skedde i de bägge krisbankerna både före, under och efter bankkrisen.

Gänget kring Rober Weil kunde därför behålla sina miljarder som de fick ut i samband med försäljningen av Gota Bank. Hans Dalborg fick vara kvar i Nordea. Han är numera styrelseordförande i den delstatliga banken.

Advokaten Otto Rydbeck beskrivs i Svenska Dagbladet (SvD den 14.12.2003) som en ensamvarg på girighetsjakt. Han fortsätter att spela huvudrollen i Skandal Skandia. Men själv blir han inte lottlös. Hittills har han själv och advokatbyrån Settervalls kammat hem mellan 8 - miljoner på utredningen i Skandia. Hur mycket han tjänade på att utreda bankskandalen är fortfarande okänt.

Vi får inte glömma att Otto Rydbeck inte är någon oberoende utredare som många tycks tro. Han företräder sina uppdragsgivares intressen. Att straffen för eko - brott är slappa beror kanske på att han sköter sitt jobb alltför väl. Därför straffas inte de verkliga skurkarna under bank - och försäkringskrisen.

Medan alla de som drabbades av krisbankernas orättfärdiga uppsägningar under bankkrisen och de som får se en del av sina pensionsbesparingar gå upp i rök, fortfarande inte fått någon som helst upprättelse.

Mats Lönnerblad
ordf. i Bankrättsföreningen