[Hemsida] [Brf-direkt] [Skicka vykort] [Tipsa ditt nätverk]


Tomma Ord
Av Mats Lönnerblad - Ledaren - 7 januari 2003

Den svenska regeringen har fortfarande inte kompenserat de 60.000 företagare som genom krisbankernas orättfärdiga uppsägningar av krediter fick alla sina krediter uppsagda och sina tillgångar beslagtagna under den svenska bankkrisen 1987 - 1993.

Följden av bankkrisen har resulterat i att större delen av företagsamheten går på kryckor. Den svenska ekonomin fortsätter att rasa mot omvärlden. Företagandet fortsätter att minska i landet. Majoriteten av storföretagen har sålts till utlandet. Det flesta medelstora företagen har redan försvunnit. Nu flyr även många av de mindre företagen Sverige.

Därför borde självfallet redan de företagare och innovatörer som redan har visat sin förmåga att skapa tillväxt, och blivit rånade av bankerna under bankkrisen, få tillbaka sina tillgångar. Ett oavvisligt krav är att de företag som plundrades på sina tillgångar under bankkrisen, också blir ekonomiskt kompenserade för sina ekonomiska förluster. Om Sverige skall kunna sättas på fötter igen.

Min uppfattning är det skulle räcka att kompensera de fastighetsägare företagare som under bankkrisen drabbades av orättfärdiga uppsägningar av krediter och beslagtagande av tillgångar med cirka 100 miljarder kronor, för att åter få fart på tillväxt och utveckling. Men det vill vare sig de ”företagsvänliga” moderaterna eller socialisterna höra talas om. I stället fortsätter man bara i gamla hjulspår. Vilket redan visat sig vara förödande för den ekonomiska tillväxten.

Genom den sk bankstödsnämnden som upprättades under bankkrisen, där den nuvarande socialistiske statsministern Göran Persson ingick valde man, i stället för att stötta företagen, att rädda krisbankerna på allmänhetens, fastighetsägarnas och företagens bekostnad.

Förslagen från bankstödsnämnden om hur räddningsarbetet skulle bedrivas godkändes av den f d bankministern Bo Lundgren (m) och den f d statsministern Carl Bildt (m). Båda bär ett tungt juridiskt och moraliskt ansvar för vad som skedde. Det var under slutet av den aktuella krisen 1991 - 1994, som den borgerliga regeringen hade ansvaret för den ekonomiska politiken, vilket i sak innebar att de fullföljde den tidigare socialistiska politiken.

Därför fortsätter både moderaterna och socialisterna att mörka vad som skedde under bankkrisen. De hade ju själva deltagit i den ekonomiska komplotten. Den bestod i att rädda krisbankerna på företagens bekostnad.

Av socialisternas koncept för välfärd återstår bara tomma ord. Socialdemokraterna som säger sig alltid ha vetat att en växande ekonomi är det endas sättet att uppfylla deras höga ambitioner om välfärd och rättvisa för alla, fortsätter sin envisa kamp, mot sina egna intressen. Majoriteten av svenska folket fortsätter att rösta socialistiskt.

I en debattartikel om tillväxten i Svenska Dagbladet (SvD, 2004 -01-04) säger sig de socialistiska statsråden i näringsdepartementet Hans Karlsson, Ulrica Messing och Leif Pagrotsky förstå att ökad dynamik och förmåga till förnyelse och förändring i en föränderliga värld kräver trygga människor, som vågar satsa.

Men hur skall företagare och innovatörer våga satsa, när allting genom enkla politiska beslut kan tas ifrån dem ?

Hur det gick till jag redan utförligt beskrivit i två böcker Från bankkris till börskris (Bankrättsföreningen, 2003) och Från folkhem till fattigstuga ( Bankrättsföreningen, 2004),

I stället för att kompensera företagare som drabbades under bankkrisen, och satsa på tillväxten i landet, har regeringen och dess socialistiska stödpartier enats om att lyfta ut ett antal infrastruktur projekt samt Citybanan i Stockholm ur statsbudgeten. Det kommer att ske genom att lånefinansiera hela kalaset, som kommer att kosta cirka 25 miljarder kronor, men inte ge några nya arbetstillfällen.

Den uppfattning som den socialistiska regeringen har om hur tillväxt är att jobb kan skapas följer gamla invanda mönster. Genom att fortsätta ge öronmärkta pengar till kommuner och landting, samt delta i olika infrastrukturprojekt som vägar och järnvägar, tror man att det går att få fart på tillväxten igen.

Därför fördelar regeringen i januari 2004 ytterligare 264 miljarder till väg- och järnvägsnätet. Bland annat skall spårkapaciteten i Stockholm förbättras. Om socialdemokraterna menat allvar med att företagande skall stärkas i landet borde det uttryckts på ett helt annat sätt vad som framkommer i famösa debattartikeln i Svenska Dagbladet.

Det är ett helt helt annat åtgärdsprogram som behövs för att få fart på tillväxten i Sverige. Politiker har aldrig skapat någon tillväxt. Det kan inte kommuner och landsting heller göra. Det är företagare och innovatörer som utgör tillväxtmotorn i ett land. Politikerna kan bara skapa förutsättningar för tillväxt, genom att gynna företagsamheten i landet. Det gör man genom inte genom att i pressen tala mot bättre vetande och med tomma ord.

Mats Lönnerblad
ordf. i Bankrättsföreningen


Tack besöket och välkommen åter!
Hemsida