[Hemsida] [Brf-direkt] [Skicka vykort] [Tipsa ditt nätverk]

Självfallet måste både domstol, bank och kund åläggas att medverka till en sådan utredning. Det måste vara möjligt att objektivt kunna bedöma vad som har hänt. Detta är något som helt enkelt måste ske, innan man tar ställning till själva skuldfrågan. Det kan gälla avtal och köpekontrakt, eller tidigare gjorda muntliga och skriftliga överenskommelser.

Så fungerar inte de rättsliga prövningarna i Sverige. Svenska domstolar har fortfarande inte förstått hur viktig denna upplysningsplikt är. Domare motsätter sig därför fortfarande viktiga editionsföreläggande, som i många fall är direkt avgörande för målen.

När det gäller de stora ekonomiska tvisterna mellan bankkunderna och krisbankerna med Gota Bank och Nordea (gamla Nordbanken) i spetsen, som uppstod under den svenska bankkrisen 1987 - 1993, har ingen domstol hittills beviljat editionsförelägganden, som på ett enkelt sätt skulle klargöra när dessa krisbankers obeståndssituation inträffade.

Den direkta följden av denna uppenbara försummelse har blivit att de flesta bankkunder förlorat de rättsliga tvisterna mot krisbankerna i domstol, som de annars skulle ha vunnit. Vad som senare framkommit är ju att krisbankerna Gota Bank och Nordea (gamla Nordbanken) inte hade någon rätt att bedriva någon bankverksamhet efter den 1 februari 1990, när de var på obestånd, inte längre uppfyllde sin lagstadgade kapitaltäckningsgrad. De var i stället skyldiga att upprätta kontrollbalansräkning.

Det förekommer till och med att kärandens argumentation för editionsförelägganden, inte finns med i domstolsprotokollen, som i Sverige måste betraktas som direkt undermåliga. Här i landet finns det inte några domstolssekreterare som stenograferar ner vad som hänt under hela domstolsförhandlingen. Bandinspelningar från viktiga vittnesförhör försvinner ofta eller kasseras, innan målen hunnit avgöras i högsta rättsinstans. Kort sagt, det saknas en ordentlig rättssäkerhet i Sverige.

Bankerna är oftast ovilliga att ge ifrån sig information när det uppstår en tvist. Det gäller både små och stora ärenden. Det fick Maria Alenholt erfara sedan hennes make hastigt avlidit och Nordea krävde henne på en skuld som hon hade fått ärva, sedan hennes make efterlämnade skulder efter sitt företag Cykel & Sport i Emmaboda, i slutet av 80-talet.

Maria har skickat fax flera gånger till Conny Andersson på Nordeas kontor i Kalmar och bett dem skicka alla handlingar, men fortfarande har hon inte fått något svar på sina propåer efter närmare femton år !

Däremot har hon fått uppsägning av krediten på lånet som var på 50.000 kronor. Vid flera tillfällen har hon vädjat till Nordea att skicka över kopia av alla handlingar i ärendet, så att hon skall kunna ta ställning till själva skuldfrågan, eftersom hon självfallet vill få svar på frågan vad hon måste betala för.

Även i större ärenden kan det gå lika illa. Det fick företagaren och entreprenören Börje Ramsbro erfara när han efter 25 år blev bestulen på hela sitt livsverk, världsföretaget System 3R. I rätten påstod den som tillskansat sig majoriteten av bolaget, att det inte var värt någonting, och att Ramsbro i själva verket inte gjort någon förlust.

I själva verket fanns det redan en värdering gjord av banken som banken vägrade lämna ut. Trots att tingsrätten i det fallet beviljade editionsföreläggandet, överklagades beslutet till både hovrätt och högsta domstolen, medan rättegången fortsatte i tingsrätten, innan man hunnit få svar på frågan.

Tingsrätten borde självfallet avvaktat beslut från högsta instans, innan man fortsatte rättegången. Nu fortsatte processen, utan det väntade beskedet som skulle gjort att Ramsbro fått en rättvis rättegång. Ramsbro förlorade målet och blev tvingad att göra upp i godo. De som stulit hans företag kunde sedan raskt sälja bolaget vidare, med flera hundra miljoner i förtjänst.

Jag har även fått del av mål som handlar om urkundsförfalskning, som gjorde det möjligt för låneinstitutet att fuska med säkerheten och därmed vinna målet genom att vägra lämna ut erforderliga handlingar. .Ett sådant mål är målet T 1348 - 98 som sedan överklagats till Högsta domstolen.

Det fordringsförhållande som underinstanserna fastställt är tillkommet genom en ensidigt vidtagen åtgärd av borgenären och med hänsyn till omständigheterna har det varit ursäktligt att underteckna skuldebrevet till följd varav fordringsförhållandet är fastställt på oriktiga grunder.

Gäldenären Bo Jonsson som orättfärdigt drabbades i detta mål, och som tvingades att flytta från hus och hem, skall därför inte anses bara gäldenär i det fordringsförhållande som Svea hovrätt oriktigt har fastställt, genom dom den 9 april 1999.

Att låneinstitutet vann berodde bara på att svaranden lyckades undanhålla bevisningen i rätten. Eftersom bevisning ändå framkommit för stöd för Jonssons påstående, borde självfallet Högsta domstolen (HD) tagit upp målet, som överklagades av advokaten Jan Thörnhammar. Men dessa politiska tjänstemän har så fullt upp med sina ”extraknäck” att de inte längre hinner sköta sina egentliga plikter.

Följderna av att bankerna, i många fall med domstolarnas tillåtelse undanhåller bevis i pågående rättegångar är uppenbara. Bankerna stärker sin makt, på företagens bekostnad. Företagen minskar i antal. Sveriges ekonomiska situation blir alltmer ohållbar genom att företagen försvinner och domstolarna underlåter att undersöka och besvara självklara rättsfrågor.

Mats Lönnerblad
Ordförande i Bankrättsföreningen
Skribent i finansrätt

Bankrättsföreningen