[Hemsida] [Brf-direkt] [Skicka vykort] [Tipsa ditt nätverk]

I samband med det senaste nordiska historikermötet vid Stockholms Universitet 2004, ställdes den adekvata frågan, om det fortfarande existerar en nordisk högermodell. Frågan är både aktuell och relevant. Det gamla svenska högerpartiet finns inte längre.

Partiet har sedan länge bytt både namn och politik, och kallar sig numera för moderaterna. Moderaterna närmar sig alltmer de socialistiska partierna  i sin politik.  Tillsammans med oppositionen förde moderaterna rent av en socialistisk politik, när man med de övriga borgerliga, äntligen hade  lyckats erövra regeringsmakten under åren 1991 - 1994.

Resultatet av denna misslyckade politik blev att  moderaterna därefter gjorde sitt sämsta val genom tiderna. Den förre  moderatledare Carl Bildt flydde till utlandet. Bort från den svenska politiska arenan. Även Bo Lundgren tvingades bort från makten,  trots att han var relativt nytillträdd som partiledare för moderaterna. Han ersattes så småningom av Fredrik Reinfeldt.

Orsaken till den väntade valförlusten efter mandatperioden var att man föll på eget grepp.

Den högerpropaganda som högerpartiet själva varnade för redan 1928 blev praktisk verklighet under den svenska bankkrisen. Högerpartiet hade tidigare varnat för att de som röstade på arbetarepartiet röstar för beslagtagande av enskild egendom. Den varningen utfärdade högerpartiet redan i det s k
"kosackvalet" 1928.

När sedan moderaterna själva kom till makten under den svenska bankkrisen, tillsammans med den övriga borgerliga oppositionen, bar de huvudansvaret för att många fastighetsägare och företagare orättfärdigt blev fråntagna alla sina tillgångar.

Hela Sverige höll på att gå i statskonkurs. Hur beslagtagandet av egendom gick till, när  cirka 60.000 företagare blev av med sin egendomar, och den svenska statsskulden ökade med astronomiska tusen miljarder kronor, och 400.000 människor kastades ut i arbetslöshet har jag redan skildrat i mina bägge senaste böcker:  "Från bankkris till börskris" och "Från folkhem till fattigstuga" (Bankrättsföreningen 2003 och 2004)

Vad Bo Lundgren aldrig förstod som "bankminister" i den borgerliga regeringen när han tillät krisbankerna att säga upp krediterna för friska företag under bankkrisen för att sedan låta  bankerna beslagta företagarnas tillgångar, var att villkoren för ett framgångsrikt svenska högerparti inte får bestå i att rasera välfärdsstaten. För att vara ett framgångsrikt parti, måste moderaterna lära sig skydda den svenska äganderätten.

Det är när regeringen glömmer  bort den enskilde individens rättigheter,  som man är inne på farliga vägar. Det var precis vad som hände under bankkrisen. Då tillät sig den borgerliga regeringen, under ledning av moderaterna, att  rädda de bankrutta krisbankerna på fastighetsägarnas och företagarnas bekostnad.

I ett internationell perspektiv måste de nordiska högerpartierna betraktas som utomordentligt svaga. Att vara konservativ i norden betraktas närmast som suspekt.  Inom Skandinavien överskuggar statens makt individens rättigheter. Trots att moderaterna sedan länge gjort upp med både fascism och nazism inom partiet, läggs detta ofta partiet till last i den politiska diskussionen.

Min egen uppfattning att det borde vara dags för den samlade borgerligheten går samman i ett parti, som på allvar försvarar företagandet och tillväxt.  Först då kan den svenska borgligheten på nytt starkare än de socialistiska partierna tillsammans, och på allvar börja plädera för individens frihet och frigörelse från det socialistiska förtrycket.

Mats Lönnerblad
Skribent i finansrätt

Bankrättsföreningen