[Hemsida] [Brf-direkt] [Skicka vykort] [Tipsa ditt nätverk]

Under närmare 15 år har den rättsliga kampen mot bankerna och deras kunder pågått, på grund av bankkrisen 1987 – 1993. Fortfarande får jag i min egenskap av ordförande i Bankrättsföreningen (BRF)  varje dag telefonsamtal, hur man skall kunna gå tillväga i kampen mot banken, för att lyckas få rätt i sak, när man har rätt i sakfrågorna.

De flesta bankkunder får ändå fel efter den rättsliga prövningen. Svenska domstolar brukar döma till bankens förmån. Så långt har det politiska inflytandet sträckt sig, att domstolen gör som banken och politikerna vill, i stället för att döma efter vad som står i lagen.

Vad blir då mitt svar till bankkunderna som ber om råd.  I de flesta fall försöker jag få bankkunderna att göra upp i godo. Rättegångsprocesser tar alldeles för lång tid i Sverige. Domstolarna bryr sig sedan länge inte om att följa Europakonventionens bestämmelser som stipulerar att alla skall ha rätt till en ”rättvis rättegång” inom skälig tid. (6 art 1§)

Tyvärr är det därför bankerna njugga att göra upp i godo med kunderna. Med staten bakom ryggen har ju banken råd att processa hur länge som helst. Även när dom har så mycket fel som man bara kan ha.

Värst är Nordea. Med den banken har hela styrelsen i BRF processat mycket, mycket  länge. Bankrättsföreningens webbmaster och styrelsemedlem Börje Ramsbro tvingades kämpa mot bankerna under 9 år, innan han kunde träffa en skälig uppgörelse i godo, Ingvar Axelsson mer än ett decennium. Själv processar jag fortfarande i domstol mot Nordea, sedan dryga 14 år tillbaka.

Den fråga som man måste ställa sig är därför om det fortfarande går så knackigt för bankerna så att dom inte kan göra rätt för sig. Svaret är nej. Nordea fick närmare 60 miljarder av staten för att undvika konkurs, men har fortfarande inte behövt betala tillbaka ett öre till staten.

Sedan dess har man även sålt av större delen av sitt ”egna” fastighetsbestånd för att kunna komma på fötter igen.

Tillsammans gjorde de fyra svenska storbankerna mellan  år 2000 – 2004, en vinst på 204 miljarder. För aktieägarna är detta ett klipp på så där 60 miljarder i utdelning. Bankkunderna får fortfarande stå med Svarte Petter  i näven, eftersom man inte gottgör kunderna för vad man ställde till med under krisen. När det gäller vinsthemtagning har Nordea kunnat redovisa vinster på totalt 80 miljarder. Främst på grund av alla fastighetsförsäljningar i Sverige och utomlands.

Hur bankerna nu kunnat tillskansa sig dessa stora summor kan man ju undra ? En del av förklaringen ligger i att man satt i system att låta kunderna ta alla risker och själv kamma hem vinsten. Dessutom har man tagit ut alltför stora räntor på beviljade lån som kunderna också får lida för. Bara i falska ”annuitetslån” och ”skruvade” räntor har bankerna tjänat miljarder.

En annan orsak är bankernas vanliga räntenetto. Dvs vad de tjänat på skillnaden mellan in– och utlåningsräntan.

Innan börskrisen tjänade bankerna miljarder på förmedling av aktieförsäljning till sina kunder.

Bankernas senaste kassako är aktieindexobligationer, där försäljningen bara under det senaste året ökat med 50 procent till 57 miljarder kronor, samtidigt som bankerna mörkar de verkliga avgifterna för obligationerna.

När Bankföreningens informationschef Boo Ehlin skall kommentera senaste fyra årens vinster för bankerna hävdar han på fullt allvar ”att om det går bra för bankerna så går det bra för Sverige”. Där kan jag inte alls hålla med honom. Statistiken talar sitt tydliga språk.

Både stora och små företag blir allt färre. På grund av bankkrisen, och hur bankerna kan sko sig på sina kunder som jag redan berättat om i mina två böcker: ”Från bankkris till börskris” och ”Från folkhem till fattigstuga” (Bankrättsföreningen, 2003 och 2004) Antalet företag per invånare minskar kraftigt inom samtliga storleksklasser. Det gäller både småföretag med upp till 20 anställda och medelstora företag med 20 till 500 anställda.

Även minskningen av storföretag har varit dramatisk på grund av bankkrisen. 1989 fanns det 295 tillverkningsföretag med fler än 500 anställda, 2002 hade antalet minskat  till 194 vilket i klartext innebär att antalet storföretag minskat med en tredjedel.

En ekonomisk utveckling där bankerna står som vinnare och företagen som förlorare är olycklig. Därför borde den oberoende kommission som riksdagen redan beslutat om snarast klargöra vad som hände under den svenska bankkrisen, för att bankerna skall kunna uppmanas att hjälpa i stället för att stjälpa sina trogna företagskunder.

Det hög tid att bankerna  börjar betala tillbaka en del av vad man orättfärdigt lagt beslag på från sina kunder !

Mats Lönnerblad
Ordförande i Bankrättsföreningen
Skribent i finansrätt
 

Bankrättsföreningen