Dessa prövningar borde självfallet ha genomförts genom att följa de grundläggande rättsregler som gäller, enligt artikel 6 punkt 1 och artikel 13 i Den Europeiska Konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (i det följande Europakonventionen) samt förbud mot egendomsberövanden enligt första artikeln till första tilläggsprotokollet till Europakonventionen.

På samma sätt som bankerna agerade under bankkrisen, verkar både skattemyndigheten och kronofogdemyndigheten i Sverige. Det råder således ett helt rättslöst förhållande mellan bank och kund. På samma sätt råder rättslöshet mellan kronofogdemyndigheten/skattemyndigheten och den enskilde.

De kränkningar som skett innebär att svenska staten är ansvarig för de felaktiga förfaranden som hela tiden sker, eftersom domstolarna i dessa ärenden inte agerar som de borde genom att pröva dessa ärenden i tid.

Låt mig därför få berätta om hur kronfogden har agerat i ett konkret fall för att läsarna skall förstå vad jag menar. Fallet gäller indrivningsenheten hos Kronofogdemyndigheten i Sundsvall. I det fall jag tagit del av har Kronofogdemyndigheten, i stället för att verka i enlighet med gällande lag, ställt sig över lagen och till och med begått grova brott i statens intresse.

Genom att kränkningarna skett mot Europakonventionen är ansvaret inte möjligt att begränsa för den svenska staten, utan i stället är reglerna i artikel 13 direkt tillämpliga och de drabbade skall tillhandahållas effektivt rättsmedel, för den skada som de orsakats.

Eftersom det handlar om en stiftelse är det ytterligare fel som begåtts. Såvitt bekant är även stiftelsen skyddad av den sekretess som gäller för deklarationer. Normalt sett brukar Skatteverket hålla på dessa regler som vid kränkning innebär att skatteverket begår brott. Sekretessbrott är allvarligt.

I detta fall har Skatteverket genom att tillhandahålla kronofogdemyndigheten sådant material och kronofogdemyndigheten genom samverkan/medverkan/anstiftan därtill, orsakat stiftelsen ytterligare skada.

Vad som har hänt är att kronofogdemyndigheten auktionerat ut annans egendom som varit föremål för företagshypotek till förmån för stiftelsen vilket gör att egendomen i fråga (fem bilar) egentligen borde varit helt skyddade från att auktioneras bort.

Att bilarna sålts av kronofogdemyndigheten beror på att det uppstått en tvistig momsfordran, på grund av att skattemyndigheten felaktigt informerat stiftelsen, om vilka regler som gäller för momsinbetalning av importerade bilar.

Fullt giltigt pantsättning för dessa bilar har hela tiden förelegat och detta har inte kronofogdemyndigheten som företrädare för Skatteverket kunnat eller ens försökt att motbevisa.

Under dessa förhållande går det självfallet vare sig att beslagta eller sälja vidare dessa bilar som nu redan är sålda. De frågor som nu kronofogden måste besvara är för det första varför de berörda sakägarna, som är ägare respektive har rätt till egendomen i sin helhet på grund av föreliggande företagshypotek, inte ens av kronofogdemyndigheten givits tillfälle att överklaga försäljningarna som sådana.

Den andra frågan gäller fördelningen och respektive sakägare är givetvis av den synpunkten att dels försäljningen inneburit en avsevärd värdeförsämring som staten i första hand genom kronofogdemyndigheten skall ersätta, dels att respektive sakägare skall tillgodoföras alla tillgängliga medel av de respektive försäljningarna som har skett.

Den fråga som jag ställer mig är vem som tar ansvar för alla dessa grova brott som begås av bankerna, kronofogdemyndigheten/skattemyndigheten mot entreprenörer och företagare utan att någon verkar reagera.