Både bankernas egen upplysningscentral (UC) och privata företag som arbetar med de olika kreditregistren, är sedan länge involverade i denna olagliga hantering, som pågår utan att någon försöker stävja missbruket.

Många företagare som drabbats har redan slagit larm genom att både polisanmäla händelserna och själva vidta rättsliga åtgärder. Några har redan hunnit stämma involverade företag och vinna i rätten, utan att på något sätt få ekonomisk ersättning som står i någon som helst proportion för den stora skada som drabbat dem. Det verkar som våra domstolar inte tar uppenbara brott mot yttrandefriheten på allvar i vårt land.

I den lågkonjunktur som följde på den självförvållade bankkrisen, blev det allt sämre med den redan låga affärsmoralen, hos de drabbade krisbankerna. Även skötsamma företagare som kommit i konflikt med sin bank, drabbas ofta av betalningsanmärkningar, trots att de alltid skött sina betalningsrutiner utan anmärkningar.

I bankernas egna olagliga register förekommer också direkta felaktiga utpekande om samröre med brottslingar, som gemensamma affärstransaktioner med bovar som aldrig ägt rum. Syftet med bankernas uppgifter, är förstås att smutskasta företagaren för domstolens ledamöter för att vinna egna ekonomiska fördelar i rätten, när det redan råder en ekonomisk tvist i domstol.

Ofta är det småföretagare som drabbas. Ett par som varit utsatta för direkt förtal med omedelbara ekonomiska konsekvenser är Anita och Verner Nilsson. Parets företag påstods vara på obestånd, trots att företaget hade en god ekonomi. Krediterna sades därför ensidigt upp av banken, utan att man gjorde någon ordentlig undersökning av det verkliga förhållandet. Alla tillgångar beslagtogs.

Den lokala tidningen följde upp fallet, genom att delta i smutskastningen av familjen, utan att dessförinnan kontrollerat fakta. Konkursen blev därför ett faktum när ärendet kom upp i domstolen. Familjen fick aldrig någon riktig möjlighet att försvara sig, eftersom det inkallade huvudvittnet från försvaret dödförklarades. Sedan det visade sig att uppgiften var falsk och att vittnet ändå levde, vägrade domstolen att ta upp fallet på nytt.

När sedan Bouppteckningen gjordes visade det sig att paret hade en halv miljon i behållning. En momsfordran på ytterligare en och en halv miljon, som konkursförvaltaren först ville frånsäga sig. Men paret gav sig inte utan lyckades själva se till att momsen återbetalades, som då konfiskerades av konkursförvaltaren. Trots att det visade sig att makarna Nilsson hade haft rätt i sak från början, har de fortfarande inte fått någon upprättelse.

Den svenska metoden att förtala företagare med hjälp av både lagliga och olagliga register är lika enkel som effektiv. I dag godkänner kreditupplysningslagen att tvistiga uppgifter får publiceras, innan högsta rättsinstans slutligen hunnit avgöra ärendet.

Det dröjer alldeles för lång tid innan ärendet hinner avgöras i sista rättsinstans, för att de företagare som drabbas skall ha någon chans att driva företaget vidare eftersom den ekonomiska pressen på ägaren till företaget blir för hård.

När bankerna dessutom tillåts plundra företagen på alla tillgångar, innan både en ordentlig domstolsprövning och innan någon ordentlig pantrealisation ens ägt rum, är detta ett tydligt bevis på att bankerna tillåts kränka äganderätten för entreprenörer och företagare i strid med Europakonventionens bestämmelser.