Det skedde både efter avslöjandet av den politiska övervakningen och smutskastningen av enskilda svenskar, som ägde rum mellan 1945 – 2002, och efter upptäckten av bankernas förtalslista som användes mot bankkunderna under den svenska bankkrisen 1987- 1993.

När det gäller den olagliga verksamheten som den svenska säkerhetstjänsten tillsammans med facket och socialdemokraterna bedrivit med både övervakning och personkontroll så avslöjades denna verksamhet (den sk ”IB”-affären) av Peter Bratt och Jan Guillou.

Vad IB-affären handlar om är hur Säpo och den socialdemokratiska partiorganisationen burit sig åt för att inhämta information om politiskt oliktänkande. Information som i flera kända fall inte varit med sanningen överensstämmande. I många fall har facket och partiet bokstavligen krossat de enskilda och oskyldiga människor man förtalat. Men i stället för att sedan straffa de skyldiga, ledde avslöjandet om IB-affären bara till fängelsestraff, för de som avslöjat oegentligheterna.

De som upprättade dessa olagliga register inom både facket och socialdemokratin är fortfarande inte avslöjade. Trots att Säpo sedan länge vet vilka som är skyldiga, gör man fortfarande allt för att dölja vilka personer inom facket och det socialdemokratiska partiet, som medverkat i denna smutsiga hantering. Förtalslistorna är fortfarande inte publicerade.

Först den 25 mars 1999 blev trycket mot politikerna för stort. Regeringen beslutade sig då för att tillkalla en ”oberoende” kommission med uppgift att kartlägga och granska den verksamhet som bedrivits. Kommissionens arbete under ledning av Gunnar Brodin avslutades i december 2002 – utan några nya avslöjanden.

Hur bär sig då den socialdemokratiska regeringen åt för att dölja tidigare missförhållanden ? Betänkande kring personförföljelser och olagliga telefonavlyssningar lades fram i form av statens offentliga utredningar (SOU 2002: 87). Utredningen handlar inte så mycket om konsekvenserna för dem som drabbades. Den statliga utredningen hade fått en helt annan utformning än den borde ha haft.

Kommissionens arbete skedde under de pampiga titlarna ”Rikets säkerhet och den personliga integriteten” och ”De svenska säkerhetstjänsternas författningsskyddade verksamhet sedan år 1945” Titlar som inte omfattar fackets och socialdemokraternas olagliga verksamhet som de borde.

Trots den mycket kostsamma och omfattande utredningen som jag har tagit del av, ges inte några som helst upplysningar vilka personer inom både facket och socialdemokraterna som borde avslöjas och straffas, för den omfattande olagliga verksamhet som bedrivits.

När det gäller bankernas förtalsregister som jag själv redan utförligt redogjort för i både mina böcker om bankkrisen, i Finanstidningen och Svenska Dagbladet. Polisen som mycket väl vet vilka som upprättat registret, bortser från att bankerna försett både domstolarna och polisen med felaktig och missvisande information, om bland annat de kunder som bankerna legat i fejd med på grund av de många rättsvidriga uppsägningar av krediter som skedde under bankkrisen.

Den förre rikspolischefen Sten Heckscher (s) har själv varit involverad i dessa register. Han vet både vilka som är uppgiftslämnare och vilka banker som använt sig av registren. Även i dessa fall läggs locket på. Hittills har det inte gått att få någon ordentlig utredning till stånd. Trots att jag personligen begärt vittnesförhör med den inblandade personal i både våra domstolar och hos polisen, har sådan förhör inte beviljats med de nyckelpersoner jag ville höra.

När det gäller de bankkunder som under lång tid processat mot bankerna och funnits med i bankernas olagliga register, har de ju lidit rättsförluster för de blivit felaktigt utpekade i hemliga register som inlämnats till nyckelpersoner i våra domstolar. I flera av de register som jag har tillgång till, utpekas många av bankkunderna på ett felaktigt sätt, för att både göra affärer med och umgås med banditer och mördare.

Den fråga som jag därför vill ställa till våra makthavare inom domstolsväsendet, polisen, åklagarmyndigheten och regeringen är: Vad skall vi med er till, om ni inte vill medverka till ordentliga rättsliga utredningar, som klargör vilka som använder sig av personförföljelser som medel och mål, för att själva vinna ekonomiska fördelar och krossa sina motståndare både ekonomiskt och socialt ?