[Hemsida] [Brf-direkt] [Skicka vykort] [Tipsa ditt nätverk]

Många av de förtagare som drabbats har genom dessa kränkarregister blivit utsatta för direkta hot och förföljelser. Många har tvingats lämna Sverige. En del har tvingats sälja eller lägga ner sina företag. Fortfarande har de inte fått någon som helst ersättning, för den stora skada som drabbat dem, eftersom vare sig svensk polis eller åklagare brytt sig om att ställa de ytterst ansvariga för dessa olagliga ”kränkarregister” till svars.

I ett långt brev som jag skickade till Europaparlamentet redan den 18 oktober 1999, i min egenskap av ordförande i Bankrättsföreningen – med ett omfattande antal bilagor – kritiserar jag starkt de kränkande personuppgifter som de svenska bankerna upprättade under den svenska bankkrisen, som innehåller förtal och falska privata, yrkesmässiga och affärsmässiga uppgifter.

Det officiella svaret på min anmälan till Europaparlamentet fick jag den 20 december 1999, (ärende 134269) där Europaparlamentets talman Nicole Fontaine klart konstaterar, att det är det svenska rättsväsendets skyldighet att klara upp denna smutsiga affär. Europaparlamentet kan inte agera, eftersom det är det svenska rättsväsendet, som är ensam behörig inom detta område. Regeringsrätten har också i en dom den 11 oktober 1999 förklarat att denna typ av register är otillåtlig.

Trots domen i regeringsrätten och skyldigheten att klara upp dessa allvarliga missförhållanden har vare sig riksåklagaren eller polisen reagerat på min anmälan. De olagliga registren, som fått dramatiska konsekvenser för alla dem som oskyldigt drabbats, cirkulerar fortfarande. Den stora jobbflykten som registren orsakar fortsätter.

När jag själv driver ett av dessa ärenden vidare till domstol, hindras jag av domstolen att höra de vittnen som är involverade i ett av ärendena, varför jag till sist tvingas göra upp i godo med delstatliga Nordbanken (nuvarande Nordea) som är direkt involverad i det fall som jag tagit upp.

Vad som händer när inte ens rättsväsendet försvarar företagare och svenskt näringsliv är uppenbart. Det gäller både stora och små företag. Företagen försvinner och investeringarna minskar. Ett svenskt storbolag raderas i princip ut årligen. Bara under år 2005 försvann 5.300 jobb. Den dystra trenden väntas fortsätta.

Det sätt som banker och staten behandlar svenska företagare gör att företag säljs ut i allt snabbare takt. Fabriker stängs. De största företagen fortsätter att krympa. Avknoppning av verksamhet och försäljning förklarar bara en del av minskningen under 2005. En annan förklaring är att få vågar starta nya företag när de vet hur godtyckligt företagare behandlas av både banker och myndigheter.

För mig som företräder Sveriges två största oberoende organisationer som har till uppgift att bevaka bankkundernas ekonomiska och juridiska intressen, är det uppenbart att det är den omilda behandlingen av entreprenörer och företagare i Sverige, som gör att det skapas för få nya, tillväxtkraftiga företag.

Klimatet är för dåligt och någon bättring är inte i sikte.

Mats Lönnerblad
Ordförande i Bankrättsföreningen
Skribent i finansrätt
 

Bankrättsföreningen