[Hemsida]
[Brf-direkt] [Skicka
vykort]
Ny bok sätter skräck i advokatkåren
Av Helene Rothstein Sylvesten 2011-11-23 -
realtid.se
Författaren Lars Ohlson ger ingen pardon åt de advokatbyråer och
advokater som namnges i nya boken Arvodkaterna. ”Jag hoppas den slår ner
som en bomb”, säger han till Realtid.se.
|
Lars Ohlson, numera bosatt i Milano,
har tidigare jobbat som nyhetsjournalist
i 20 år. Han blev journalist på
70-talet, i en tid då många blev
journalister med en förhoppning om att
förändra världen. Han utgjorde inget
undantag för dessa ideal. Men han säger
att han aldrig varit med om bättre
nyheter än nu. ”Att skriva dessa böcker
är en pojkdröm som håller på att
förverkligas.” Han är inte nöjd eftersom
de missförhållanden han skrivit om inte
fått den uppmärksamhet som Ohlson anser
att de förtjänar. Han har ett nytt
projekt på gång men ber om att få
återkomma angående det. |
I boken Arvodkaterna får läsaren ta del av flera exempel på hur
advokater missbrukar sina förtroendeuppdrag vilket får förödande
konsekvenser för klienterna.
– Jag har träffat på så många advokater som fullständigt misskött sina
jobb, vilket har drabbat människor som befunnit sig i utsatta
situationer. Många gånger har advokaterna bara sett till sina egna
arvoden, säger författaren Lars Ohlson.
Boken är en förlängning av Ohlsons projekt Börsofferjouren och hans fyra
tidigare böcker om bankerna: Ruinmakarna, Ruinmakarna 2, Rångivarna och
Skambankerna. Den 30 november kommer hans femte bok, Arvodkaterna. Den
handlar om privatpersoner som först blivit ruinerade av sin bank,
fondkommissionär eller försäkringsmäklare och som senare vänt sig till
sin advokat – och förlorat ytterligare en gång.
Inga namn, varken på firmor eller advokater, är fingerade. En
advokatbyrå som Ohlson går hårt åt i boken är Hökerberg & Söderqvist. I
boken berättar han att firman går under öknamnet Hök & Stök i branschen.
– De stökar väldigt mycket i målen, de är mästerliga på invändningar in
absurdum. De använder det som en taktik för att trötta ut motparten,
säger Lars Ohlson.
En annan version av att trötta ut sin motståndare kallas ”Telefonkatalog-modellen”
och går ut på att byråer skickar in jättelika luntor som tar evigheter
för motparten att ta sig igenom.
Några av de advokater som Lars Ohlson går hårt åt har fått läsa de
avsnitt där de är med.
– En av advokaterna har redan lovat att stämma mig.
En annan advokat som beskrivs i boken råkade ut för ett egendomligt rån
i centrala Stockholm när han skulle lämna 200.000 kronor i kontanter
till en porrklubbsägare. Honom har Ohlson inte fått tag på.
– Många av de andra advokaterna har varit ganska medvetna om vem som
suttit på bänken och följt deras mål, så det kan inte komma som en
överraskning att de hamnar i boken.
Av de stora drakarna finns tre Vinge-advokater med i boken.
– Ofta tar de stora byråerna sig inte an privatpersoner, men Vinge
gjorde ett undantag för ett tiotal bankkunder i Karlshamn och Örebro.
Vinges advokater gjorde ett relativt habilt arbete, men till oerhörda
kostnader. En ruinerad golvläggare som hade stämt Sparbanken i Karlshamn
vann närmare 800.000 kronor, men tvingades betala sina advokatkostnader
själv. De uppgick till nästan lika mycket.
Att Lars Ohlson är engagerad i klienternas öden är tydligt:
– Jag är fruktansvärd upprörd. Här har vi advokater med enorma resurser
bakom sig som fakturerar precis hejvilt och som gör urusla arbeten, de
sköter uppdragen med vänster hand. En del brister fullständigt i sin
lojalitet med sina klienter. De sjukskriver sig för att slippa undan
förhandlingar. Och hur processerna förs i rättssalen är fullständigt
skrämmande, men mest upprörd är jag över den totala brist på lojalitet
som de har mot sina klienter, och hur nedlåtande de kan uttrycka sig om
dem.
Ser du någon likhet mellan de relationer klienterna hade till sina
banker och senare med sin advokat?
– I allra högsta grad. En klient i boken säger: ”Jag följde advokat
Bengts råd på samma sätt som jag följde min mäklares råd. Jag vet inte
vilket råd som var sämst.”
Lars Ohlson poängterar att de personer han skriver om har blivit svikna
två gånger.
– Först blev de ruinerade av sin bank och sedan av sin advokat. I flera
fall har till exempel advokaterna lämnat in sina stämningsansökningar
först efter att ärendena var preskriberade. På samma sätt som bankernas
rådgivare ofta bara ser till sitt bästa, ser advokaterna i första hand
till sitt bästa. Klienten kommer i andra hand – om ens det.
Det låter lite generaliserande?
– Jag generaliserar inte, jag talar om konkreta exempel som finns i
min bok. Det finns inte någon som helst kvalitetssäkring för klienterna.
Om man är missnöjd med en advokat går det att vända sig till
Advokatsamfundet som kan pröva ärendet i samfundets disciplinnämnd.
– Att Advokatsamfundet sköter det som ska vara kvalitetssäkring fungerar
inte. En missnöjd klient har ju själv ingenting att vinna på det.
Tidigare fanns ett skiljedomsförfarande i samfundet, om en advokat hade
överfakturerat eller misskött sitt uppdrag kunde man få arvodet prövat i
skiljenämnden och till och med få tillbaka arvodet. Men detta togs bort
2001.
Varför?
– Jag vet inte. Vad man kan göra är att själv förhandla med
advokaten i fråga, begära ersättning för skada han ställt till med, men
att förhandla med sin advokat innebär att man befinner sig i en minst
sagt svag ställning. Och om man inte når någonstans själv, vad återstår
då att göra? Jo, anlita en advokat mot sin förra advokat.
Lars Hökerberg har avböjt att ge några kommentarer.
Imorgon publicerar Realtid.se ett utdrag ur boken.
Helene Rothstein Sylvesten
08 545 871 36
helene.rothstein@realtid.se
Se vidare rubriker på Bankrättsföreningens hemsida:
Advokater Innehållsförteckning
Advokater som främjar
orätt
""Rättsstatens
vakthund ryter till
|