Mycket värre än höga arvoden.

I främmande land hörde jag hemkära toner på dagens RAPPORT:
Lika glädjande som överraskande tog RAPPORT upp advokaternas rofferi. Inte en dag för tidig, tycker jag.

Hittills har alltid uppmärksamheten riktats mot advokaters höga arvoden. I och för sig är det skäl nog att göra så. Nu vill Justitieministern höja ribban, införa skärpta bestämmelser, lagstifta.

Igen!

Faktum är, att det finns debiteringsnormer inom affärslivet som har så stark ställning att de i domstol är lika starka som Lag, nämligen genom hävd.

I vissa fall är debiteringsnormer även reglerade i Lag. Inget hade hindrat domarna att tillämpa dessa debiteringsnormer vid fastställande av advokaters arvoden.
 
Det behövs ingen ny lag.

CENSUR
om juristbeteenden i massmedia.

Andra fenomen verkar ännu ruffigare än den hittills avslöjade advokaters roffighet, men i samma riktning. De är långt mera ödesdigra: Där är det inte bara fråga om vettlös oskälig debitering, utan om rättsförlust för klienterna, om orätt satt i system.

Delvis är detta påtalat i den ”domaredebatt” som pågick ett par månader på Svenska Dagbladets debattsida BRÄNNPUNKT. Debatten var ingen debatt, utan utgör ett ohemult försök till opinionsbildning för att trissa upp rättskostnaderna i besparingstider.

Juristernas samfund eller ???? tycks vara så starka, att de kan censurera i Svenska Dagbladet:

Någon annan förklaring kan jag inte finna till att SvD aldrig publicerade ett enda av de seriösa bemötanden som bevisligen skrivits på vart och ett av de 35 höga och högsta domares inlägg i papperstidningen.

I stället har man nu tagit bort samtliga bemötanden även ifrån webbsidan!!! Det återstår att se hur länge avslöjandena och debatten tillåts fortgå i RAPPORT.

Advokat saboterar mål för klient, men debiterar 75.000:-SEK i arvode.

I ett fall som jag har anmält till Advokatsamfundet tycks advokaten helt ha gått in för att ragga uppdrag. Där så är lämplig, försöker han sedan att bli av med klienten så fort som möjligt och med så lite arbete som möjligt, men dock så, att han kan debitera ett högt arvode och många timmar för t.ex. inläsning av saken och annat som inte kan bevisas vara falskt.

I det av mig anmälda fallet lyckades jag att överlista advokaten när han försökte att bli kvitt mig genom att sabotera tidsfristen för överklagande i Högsta Domstolen (HD).

I det överklagade målet fanns ett tiotal grova rättegångsfel och fel av domvillakaraktär. Advokaten använde sig inte av ett enda av dessa, varav flera var av för målets utgång helt avgörande betydelse. Sådana grova rättegångsfel berättigar enligt 59 kap 1 § 4 punkt rättegångsbalken till prövning i HD.

I stället formligen inbjöd min advokat HD att vägra prövningstillstånd: Min advokat lade tyngdpunkten i sin talan på det faktum, att jag inte är ”rättsbildad”, inte är jurist.

Om jag hade varit den prövande domaren i HD, så hade jag ställt mig frågan varför den klagande då inte skaffade sig advokat eller annat rättsbildat ombud att föra sin talan: Den förlorade processen var  i så fall självförvållat även om den var lagvidrig eller rättsvidrig.

Enligt gällande och lagenlig rutin skulle HD helt självklart vägra prövningstillstånd. HD gjorde som den skulle. Min advokat hade gjort det lätt för dem att slutligen beröva mig all den rätt som Lag ger mig.

Det var inte HD, det var MIN advokat som dömde mig till att förlora målen och tog hutlöst betalt för det. Och för det som han inte hade gjort men borde ha gjort!

Jurister förstorar mål lagvidrig till enorma proportioner
Vanligen sker detta i samverkan med domarna. Advokaterna skulle avslöjas direkt av domarna om dessa inte ville tillåta det otillåtna.

Det finns nämligen ganska så utförlig lagstiftning, särskilt ifrån de senaste tiotal åren, som gäller ”processekonomi”, och som i vissa detaljer föreskriver hur domstol skall leda processer.

De vanligaste tricken är att låta processen hela tiden handla om annat än det som stämningsansökan avser.
Även detta är lagstridig:

Processrätten säger uttryckligen att mål i rättegång skall begränsas till vad som är yrkat i stämningsansökan och lagenligt svaromål. På detta (och andra) sätt volymiserar man mål ”på bredden”, så att säga.

När man dessutom drar ut på målen i längden, även detta mycket vanligt och lika ofta lagstridigt, så blir advokaternas intäkter mångdubblade. I ett mål som är pågående i Lund, har svarandens advokat lyckats att i flera år slippa avge lagstadgat svaromål, som dock enligt lag skall lämnas omgående!

Detta till trots har två muntliga förhandlingar hållits, och Tingsrätten beviljat advokaten uppskov på uppskov.
Faktum är, att många mål tar lika många eller flera år i domstolen än vad det skulle ha behövts månader för att slita tvisten. Och det har inget att göra med målets betydelse:

Nämnda målet i Tingsrätten i Lund gäller en så liten sak, att det ursprungligen hade lämnats in som ”Tvistemål om mindre värden”. Dessa mina mål rör sig om storleksordningen hundratusentalkronor i advokatkostnader.

Erik Pensers Yggdrasil-mål är i princip av lika enkel karaktär, men gäller över tre miljarder kronor tvistvärde, och dess advokatkostnader är i sagolika hundramiljoner -  kronorklassen.

Både Erik Pensers och mina mål (och många hundratusen mål dessutom) torde ha kunnat avgöras med advokatkostnaders storleksordningen några tiotals tusenkronor.

Och visst bidrar advokaternas höga arvode och ”osedvanliga” debiteringsnormer till de höga beloppen. MEN: De helt dominerande orättskostnader som ruinerar rättsväsendet och enskilda rättssökande är åstadkomna med lagstridig och rättsvidrig målföring.

Justitieministern håller advokater och domarna om ryggen
I departementets ärendenummer Ju2003/6887 har jag gjort Justitieminister Thomas Bodström uppmärksam på ovanstående. I sitt brev 2003-11-11 smiter han på fem rader och med vänliga hälsningar undan och gömmer sig bakom ”ministerstyreparagrafen” i grundlagen.

Faktum är att grundlagens domareimmunitet endast gäller i deras dömande verksamhet, inte i administrativt avseende som lagstiftningen rörande processekonomi utgör. Dessutom:

Regeringen/Statsrådet/Justitieministern har enligt samma grundlag  -  som Justitieministern åberopar för att inte ingripa  -  tillsynsansvar över att Domstolsverket följer sina erhållna direktiv enligt Regleringsbrevet.
Justitieminister Thomas Bodström sanktionerar med sitt falska undanglidande juristernas lagstridiga och giriga beteende.

DETTA BEHÖVER BLI AVSLÖJAT, inte bara för juristernas girighets vidkommande, utan för att orätt åter skall kunna bli till rätt för de av orätt drabbade.

Walter Kölzer