Den 19 december 2006 fälldes Sverige av Europadomstolen för brott mot Artikel 6 i Konvent­ionen om de grundläggande mänskliga rättigheterna. Not 1. Anledningen var att ett företag inte hade fått en rättvis rättegång inom skälig tid vid prövning av en skadeståndstvist gällande en advokats ansvar för uppkomna skador till följd av vårdslös eller illojal handläggning. Not 2. Eftersom även Högsta domstolens kvalitetskontroll försummades, anmäldes de svenska domstolarnas tvivelaktiga hantering till Europadomstolen (ECHR) i Strasbourg, då vare sig JK eller JO får överpröva domstolarnas bedömning i enskilda fall. ECHR kan dock endast granska om landet ifråga levt upp till Europa­konventionens krav och utdöma ideella skadestånd eller fastställa godvilliga uppgörelser.

Åtskilliga missnöjda advokatkunder har förgäves sökt rättvisa genom prövning av skäliga skadestånds­anspråk i domstol när ifråga­satta ombud inte velat göra upp i godo. Inte en enda advokat har dock någonsin dömts att betala skadestånd till klagande klient. Trots uppmaning inför Europa­domstolen kunde inte ens svenska statens ombud ge exempel på någon lagakraftvunnen dom där advokat dömts att utge skadestånd till f d klient. Likväl har sannolikt över tusen tvistemål avdömts under åren. Statistiken visar att klienter i exempelvis Danmark fått bifall i sextio domar av hundra, i Norge ca 50-50, medan noll av hundra gäller i Sverige! Advokaternas favorisering vid ansvarstvister i domstol har gällt åtminstone sedan Sveriges Advokatsamfund fick officiell status 1948 (bildat 1887). Det alarmerande rättsläget påpekas även i studien Likhet inför Lagen. Not 3. Egendomligt nog upplyses inte ”rättskonsumenterna” om att ansvarstalan mot advokat är utsiktslös och enbart tids- och kostnadsödande för kunder, försäkrings­bolag och samhället - om än lönsam för anlitade ombud.

De tydliggjorda missförhållandena är mycket allvarliga och kan mer eller mindre ruinera den som råkar ha otur med sin advokathjälp. Grundorsaken tycks vara en i princip ohämmad vänskaps­korruption mellan domstolsjurister och advokater. Inte sällan har domaren arbetat som advokat och ofta har advokaten tjänstgjort i domstol. Ett bidragande skäl till att det kollegiala jävet kan frodas och inte motverkas är brister i lagstift­ningen. Hovrätterna kan nämligen välja att fastställa tingsrätternas domar blankt utan egna synliga resonemang trots skyldigheten att redovisa ”skäl, som kunna godtagas av andra förståndiga personer”, för att citera rättegångsbalkens förarbeten. Vidare kan Högsta domstolen neka överprövning av varje ärende utan att uppge varför. Om HD istället tvangs upplysa om vilka prejudikat som anses tillräckliga för avslagsbesluten skulle detta knappast utgöra merarbete men betyda mycket för trovärdigheten!

Beprövad erfarenhet visar således att det i vissa tvistemål saknas en godtagbar kvalitetssäkring i våra domstolar. Lagstiftaren har inte så lite godtroget bäddat för att Sverige återigen fått bakläxa av Europa­domstolen för att medborgarna i vissa fall kan berövas sin grundlagsfästa rätt till en rättvis rättegång utan förhalning.

Bertil Burström 
(ställföreträdare/ombud för Klemeco Nord AB, tillika nämndeman i hovrätten över Skåne och Blekinge)
Tel 0431-43 32 80 
E-post: bertil@srsf.se

Not 1
Se http://www.echr.coe.int (Case of Klemeco Nord AB v. Sweden) Anm: Över en halv miljon advokatuppdrag utförs årligen i Sverige.

Not 2
Som ombud försummade advokaten A att åberopa standardavtalet EÅ85 som jämförelse i en tvist, och underlät att visa bakgrunden till att det tvistiga avtalet undertecknades. Allvarligast var dock att A återkallade åberopandet av det grövsta avtalsbrottet trots att flera vittnen kallats för att styrka detta och trots att A i all skriftväxling informerat huvudmannen om att detta avtalsbrott var mest relevant. Detta systematiska vilseförande av huvudman är både allvarligt och brottsligt. Sedan A stämts ansåg tingsrätten att A ”handlagt sitt uppdrag med omsorg och skicklighet”. Hovrätten gav en blank fastställelse utan egna resonemang trots att hovrätten tidigare godkänt elva nya bevis. A hade nämligen genom en kupp gett in 28 sidor nytt material strax före tingsrättens huvudförhandling, men slarvat med sanningen så att flera motsägelser och intressanta upplysningar uppdagades av bolaget.