Äganderätten i lagstiftningen Av Mats Lönnerblad - Medborgarrätt - 2 april 2001 I tilläggsprotokoll angående skydd för de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna som undertecknades i Paris redan den 20 mars 1952 och som ratificerades i Sverige den 17 april samma år framgår klart och tydligt vilka regler som gäller för egendomsskydd. Redan i första artikeln står det skrivet att: - "Envar fysisk eller juridisk persons rätt till sin egendom skall lämnas okränkt. Ingen må berövas sin egendom annat än i det allmännas intresse och under de förutsättningar som angivas i lag och av folkrättens allmänna grundsatser." Ingen må således berövas sin egendom annat än i det allmännas intresse och under de förutsättningar som angivas i lag och av folkrättens allmänna grundsatser. Efter sex års processande i Europadomstolen avgjordes nyligen ett mål, som kommer att få stor prejudicerande betydelse. Målet gäller ingen mindre än exkung Konstantin i målet mot den gregiska staten, som nu måste betala honom, hans syster och faster för familjens tre egendomar, som konfiskerades av den Grekiska staten när det grekiska kungadömet föll. I Sverige genomfördes 1991 en annan konfiskeringslagstiftning. Det gäller reglerna FFFS 1991: 10 (se not ), som innebar att fastigheter värderades ner efter ett antal schabloner i stället för efter marknadsvärdena och innebar en nedvärdering av fastighetspriserna mellan 50 - 70%. Lagstiftningen innebar att krisbankerna, som under bankkrisen hade lånat ut för mycket pengar, kunde säga upp krediter och därmed lägga beslag på fastigheter.De kreditavtal som används mellan banker och låntagare löper ( enligt lag ) normalt på perioder mellan 3 till 12 månader för att därefter förlängas utan kostnad. I de fall där kredittagaren inte sköter sina skyldigheter enligt avtalet finns 3 olika grunder för kreditgivaren att ( i förtid ) säga upp avtalet:
En kredittagare som sköter sina skyldigheter enligt avtalet skall enligt god banksed få sitt avtal automatiskt förlängt. Men genom den lika illa genomtänkta som genomdrivna lagstiftningen kunde bankerna själva bestämma vilka låneavtal som man önskade säga upp. En fråga som Europadomstolen i framtiden har att pröva är således om det går att lagstifta ner värdena på fastigheter. Not: FFFS 1991:10 avskaffades när den socialdemokratiska regeringen tillträdde. Komplett konventionstext finns här: |
Mats Lönnerblad Skribent i finansrätt |
Hemsida |