Många av oss minns det tidiga 1990-talets bankkris. Medborgarna fick betala notan via det statliga bankstödet. Dessutom uppstod i praktiken en räntekartell, vilken medförde att bankerna under ett antal år opererade med skyhög marginal mellan in- och utlåningsränta.

Att detta accepterades av staten och dess tillsynsmyndighet får nog tillskrivas det faktum att alternativet - ännu högre skattefinansierat bankstöd - tedde sig politiskt oaptitligt. Men statliga subventioner till banksystemet år 2002? Förekommer sådant? Svaret är ja.

Postens egenintresse av att bedriva kassaservice försvann med försäljningen av Postgirot till Nordea. Man kan möjligen tycka att det kan vara värt en slant att skapa lättillgänglig kassaservice för alla. Frågan är då vem som ska stå för den slanten.

Rimligen borde det åvila de banker vars kunder nu utför skattesubventionerade kassaärenden via Postens nyskapade bolag Svensk Kassaservice.

Om nu till exempel Nordea/Postgirot och Föreningssparbanken vill kunna erbjuda lokal service i konkurrens med de nya rikstäckande banker som är under uppbyggnad (Ica och Coop), så borde de också ta del fulla ekonomiska ansvaret för denna service.

Hur de sedan väljer att utföra och prissätta servicen mot sina kunder är en annan sak. De kan ja fortfarande anlita Posten om parterna kan enas om ett affärsmässigt avtal.

Alltså: Bort med lagstiftning och subventioner som riskerar att ytterligare snedvrida konkurrenssituationen på svensk bankmarknad. Det är bankerna - inte skattebetalarna - som ska tillhandahålla den service som efterfrågas.

Lars Berg, 
Österskär