Datainspektionen är den tvivelaktiga väktaren av det fria ordet. Anders R Olsson tar upp ett fall.
Massmedia har länge dominerats av de rika, det politiska etablissemanget och journalistkåren. De rika äger tidningar och TV-kanaler, det politiska etablissemanget dominerar debattsidorna och kontrollerar public service-organen och journalisterna är löneanställda, beroende och alltså oftast lydiga. Kort sagt hade, fram till helt nyligen, de Ansvarsfulla och Anständiga (A&A) ett fast grepp om offentligheten.

Det intressanta med Internet är att vem som helst kan nå en jättepublik med vilket budskap som helst. Ännu kan man inte säga att detta "folkets massmedium" är en realitet - underklassen har endast i undantagsfall dator och modem - men utvecklingens riktning är tydlig. Bryts inte trenden blir Nätet är ett lika självklart redskap för gemene man som TV:n och telefonen.

Nya inskränkningar
Frågan är om A&A effektivt kan dominera även Internet. Det är inte omöjligt. En av flera tänkbara lösningar för A&A är nya typer av inskränkningar i yttrande- och informationsfriheten.

En tänkbar sådan inskränkning kan sammanfattas med begreppet "integritetsskydd". Hos åklagarmyndigheten i Stockholm är ett viktigt testfall under uppsegling. Huvudperson är en envis kritiker av vissa höjdare inom bank- och företagarvärlden. Kan denne kritiker, som heter Börje Ramsbro, tystas på Internet utan att hans påståenden behöver prövas i sak? Svaret är sannolikt: Ja.

Ramsbro har inget emot kapitalismen eller banker som sådana. Han är själv företagare sedan många år och numera också styrelseledamot i något som heter Stiftelsen mot Nordbanken. Styrelsens ordförande är Mats Lönnerblad, som skrivit debattartiklar i Finanstidningen och som inom kort ger ut boken Århundradets blåsning - om finanskrisen och andra olagligheter. Stiftelsen beskriver sig som "Ett forum för belysning av bankers, finansbolags och enskilda kapitalisters skadegörelser före, under och efter bankkrisen. Miljardrullningar som med sina brottsliga inslag ännu inte har nått kulmen."

Anklagelser om brottslighet
Stiftelsen har en hemsida på nätet (http://home1.swipnet.se/~w-17959/index.html). Där finns mycken läsning. Så berättar Ramsbro hur han i början 1990-talet bestals på sitt företag. (Verkstadsprodukter, omsätter några hundra miljoner om året.) Han anklagar dels Nordbanken och Sparbanken, dels namngivna personer för brottslighet och ljugande.

Huruvida Ramsbro har fog för sina anklagelser är svårt för en utomstående att avgöra. Motparternas version finns inte tillgänglig, inte heller de åberopade dokumenten. Två rättstvister om stora belopp pågår. Bland de anklagade på hemsidan finns den nye ägaren till Ramsbros företag. Denne har anmält stiftelsen/Ramsbro för brott mot datalagen. Datainspektionen har överlämnat ärendet till polisen och förundersökning har inletts. Strikt juridiskt torde saken vara klar. Som datalagen är formulerad är stiftelsens hemsida uppenbart brottslig.

Förbud mot personregister
Datalagen förbjuder att personregister förs med dator. (Ett fåtal undantag finns, utan relevans för det aktuella fallet.) Med personregister menas inte bara förteckningar/listor utan också "annan anteckning som föres med hjälp av automatisk databehandling och som innehåller personuppgifter som kan hänföras till den som avses med uppgiften" (ur Datainspektionens brev till åklagarmyndigheten 971120).

Stiftelsen eller Ramsbro - vem som bär det rättsliga ansvaret är inte helt klart - bör alltså enligt lag åtalas och dömas. Påståendena om vad vissa bankchefer och (numera) företagsledare gjorde under finanskrisen ska vid vite avlägsnas från nätet. Sanningshalten i påståendena saknar, ur rättslig synpunkt, relevans.
En sådan utgång innebär samtidigt slutet för vanligt folks yttrandefrihet på Nätet. Jämför med gammal teknik: hade Ramsbro utslungat sina anklagelser i en tidning, från en talarstol på torget eller i ett maskinskrivet A4-blad på den lokala anslagstavlan hade ingen polisanmälan varit möjlig. De utpekade personernas enda möjlighet hade varit att stämma Ramsbro för förtal, men då hade också sanningshalten i hans påståenden kommit att prövas av domstolen.

Datalagen har tillkommit för att skydda människors integritet. Används denna lag - och som den formulerats är det fullt möjligt - för att tysta personer som sprider kontroversiella yttranden med dator kan Internets potential som folkets massmedium aldrig realiseras.

Observera att riksdagen inte kan anta en ny, radikalt annorlunda lag om integritetsskydd, eftersom EU med ett direktiv från 1995 kräver av medlemsländerna ett rättsligt "integritetsskydd" konstruerat just som den gamla datalagen. Regeringen har med sitt förslag till ny "personuppgiftslag" (prop 1997/98: 44) också visat att man inte tänker ta strid med EU om saken.

Samtidigt ska sägas att en fällande dom i fallet Ramsbro visserligen vore ett formellt - juridiskt - dråpslag mot yttrandefriheten men att den praktiska effekten ändå kan visa sig begränsad. Internet är världsomspännande. En hemsida med svensk text är lika tillgänglig för svenska nätanvändare antingen datorn står i Nora eller New York. Och står den i New York är det högst tveksamt om svenska domstolar överhuvudtaget kan befatta sig med innehållet.

Därtill ska läggas, för den som behöver ytterligare tröst, möjligheten för personer i Ramsbros situation att överklaga till Europadomstolen. Europa-konventionen om mänskliga rättigheter garanterar i artikel 10 yttrandefriheten. "Denna rätt innefattar åsiktsfrihet samt frihet att mottaga och sprida uppgifter och tankar utan inblandning av offentlig myndighet och oberoende av territoriella gränser." Det torde innefatta även uppgifter och tankar om bankfolk.

ANDERS R OLSSON