[Hemsida] [Brf-direkt] [Skicka vykort] [Tipsa ditt nätverk]
Den svenska makteliten
Av Alf  Susaeg

"Det är bara småföretagarna som på sikt kan skapa tillräckligt många nya jobb för att rädda Sverige".
Ungefär så kan den idag vägledande politiska parollen på området sammanfattas.

Teori och verklighet går dock sällan hand i hand. Driftiga småföretagare har inte alltid rönt denna erkänsla här i landet. Det har varit, och fortfarande är, de stora inflytelserika företagarna som sätter dagordningen. Detta samtidigt som deras roll som jobbgeneratorer och samhällsräddare är överspelad.
- Anledningen till att, mot den bakgrunden, småföretagarens avgörande betydelse för den fortsatta samhällsutvecklingen inte har slagit igenom är därför en fråga som bör intressera folk i allmänhet och de politiska beslutsfattare som "ska skapa nya jobb" i synnerhet.

Stor mot liten

Tesen är att det på den svenska arbetsmarknaden ävensom i samhället i stort föreligger en makt- och intressekonflikt mellan stor och liten. Mellan stora och små organisationer, mellan stora och små företag. Mellan individer med makt och individer utan makt. Och att de individer som har skaffat sig plattformar, makt och inflytande inte går ifrån "sitt" bord, frivilligt.
- Skulle således någon annan grupp - småföretagare som exempel - beslutsamt framhållas som samhällsmotorer och dito räddare/hjältar, uppstår motsättningar. Mellan stor och liten, mellan etablissemang och fotfolk.
- De som har vill ju (nästan)aldrig dela med sig oavsett vad det gäller. Och det sista "de som har" delar med sig är makt. Alltså är det 'helt naturligt' för våra etablerade ekonomiska makthavare att inför varje hot mot deras samhällsposition, sluta sig samman och utnyttja alla legala (och vid behov illegala) medel för att skydda sina intressen.

Demokratisering största hotet

En genomgripande lansering av småföretagarens samhällsräddande funktion står således i klar konflikt med etablissemangets intressen. Detta då den skulle framhålla nya hjältar och detronisera befintliga(en inte obetydlig aspekt eftersom alla vill ha ett officiellt kvitto på sin individuella betydelse). Den mest uppenbara konfliktgrunden är dock decentralisering - och därmed demokratisering - av den aktuella maktstrukturen. Med allt det skulle innebära för de etablerade.

Girighet, rädsla - eller "bara" högmod?

Det finns idag tecken på en mer beslutsam (makt)konsolidering än tidigare - hos det i praktiken regerande ekonomiska etablissemanget i Sverige. Mediakoncentrationen och företagskoncentrationerna är några. Allmänhetens minskade förtroende för politikens roll och inflytande, för myndigheterna, rättssystemet och demokratin är andra.
- Ett av många belägg är det senaste riksdagsvalets vinnarfrågor; moral, etik och rättvisa. Och bakgrunden till denna påtagliga kvittens är en ökad elitism och maktfullkomlighet som härrör från de etablerade och som - förmodligen - grundas på rädsla och/eller girighet. Alternativt "bara" ett utslag av fartblindhet och högmod.

"Dom där nere"

som Carl Bildt sammanfattningsvis betecknar det svenska folkflertalet - är de som tydligast märker utvecklingen ifråga. Det är alltså, som vanligt, i 'bottensatsen' de mest påtagliga beläggen för den pågående utvecklingen har samlats. En delvis metaforisk sammanfattning av ett sådant konkret bevis är utdraget nedan ur mitt mail till advokaten Stefan Flemström den 6 november 1998.
"De klassiska begreppen girighet och rädsla är tydligt utslagsgivande även när det gäller den formella rättsskipningen här i landet. Att tro och hoppas på något annat, på den lagstiftade motsatsen - på det alla bekänner med sina läppar - är i själva verket det mest förödande misstag jag har begått, i hela mitt liv. Om det vittnar inte minst den två meter höga dokumentationsluntan och det 1.200 megabyte omfattande elektroniska underlaget i mitt fall. Pappersluntan och hårddiskinnehållet ifråga visar den krassa verkligheten, kort och gott. Bland annat vad det innebär att under tio år försvara sig mot en samordnad och i alla avseenden förkrossande övermakt, med landets två mäktigaste försäkringsbolag i spetsen. En verklighet som du numera känner lika bra som jag.
Enda alternativ till att godta detta förhållande, och gå under, har för min del varit humlans filosofi - hon som enligt aerodynamikens lagar har för små vingar för att flyga men som inte känner till (eller blundar för) dessa regler och flyger ändå..."

Ett hälsoproblem

Att ur ett övergripande politiskt perspektiv stillatigande godta att det överspelade etablissemanget - för egen vinning - behandlar den svenska bottensatsen = majoriteten på det sätt som sker landet runt idag, är att med öppna ögon blunda för alla goda tankar, ord och planer på ett bättre samhälle. Är att ge upp.
Att sopa sin skit under mattan är dessutom inte bara en högst tillfällig kosmetisk lösning utan innebär i förlängningen livshotande hälsoproblem.

 
Alf Susaeg
Tack besöket och välkommen åter!
Hemsida